Farhågorna besannades. Pappan flög till Stockholm men berättade för dem som mötte och försökte få prata med dottern att han dagen efter kommer att flyga till sitt hemland. Vilket inte var det som domaren i USA avsett. Med svensk rättshjälp, svenska polisanmälningar mm men nu till ett land som har klart svagare ställning för barnets vilja och rätt när det kommer till Haag-konventionen. In i det sista har mamman försökt hitta sätt att förhindra det men polisen kan inget göra. Han har rätt att ta deras dotter till främmande land. Eftersom han, genom tingsrättens dom i hennes frånvaro, nu har ensam vårdnad om dottern. Vilket kom sig av att han fixat en retroaktiv (något som i sig är väldigt märkligt enligt jurist) ändring; från mammans ensamma vårdnad till gemensam hos Skatteverket, mitt under semestertid, när mamma och dotter var på utlandsresa – trots att tingsrättens mål pågick och att samma person som plötsligt ändrade vårdnadsstatus tidigare förklarat att ärendet om ändring skulle vila tills tingsrättens dom fallit. Sex år tillbaka i tiden. Det är en rejäl retroaktivitet det. Att ändra på under lis pendens och rejäl vändning mot vad man tidigare sagt:
Av 7 # 1 st LUV framgår dock att ett sådant utländskt avgörande inte får erkännas i Sverige om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som har meddelats i Sverige i ett rättsligt förfarande som har påbörjats innan erkännande begärdes och det är i överenstämmelse med barnet att erkännande vägras.
X tingsrätts mål X XXXXX-XX påbörjades innan du hos Skatteverket ansökte om erkännande av den i X-land godkända vårdnaden. Tills målet är slutligt avgjort av tingsrätten kommer Skatteverket avvakta med att fatta beslut i ditt ärende.
Det beslut från hans hemland som han hänvisade till är för övrigt något som mamman aldrig skrivit på eller ens sett. Den ändringen innebar att han direkt efter kunde anmäla henne för kidnappning av deras barn (trots att det var en resa med bokade biljetter), en anmälan som gjorde att mamman, via juridiska råd från amerikanska jurister, inte vågade åka hem till tingsrättsförhandlingen och därmed blev domen att han fick hela vårdnaden. Eftersom hon inte var där och kunde försvara sin rätt.
Det är en förfärlig historia. Mitt i allt en liten svensk flicka som nu ska bo i ett land hon aldrig bott i, gå i skola på ett språk hon inte är van vid och leva med en person som hon själv berättat gör saker som en förälder inte bör göra mot sitt barn. Med stor sannolikhet kommer hon inte få se sin mor, eller sin mormor.
”Jag bara. Jag har bara så ont. That’s all.”
”Jag vet. Jag vet inte hur det känns men jag vet att du har ont.”
”Du har nog ett hum om hur det känns. Man har den hummen det ögonblick man ser sitt barn i ögonen första gången.”
Historien tar inte slut. Överklaganden, nya juridiska turer. Restrukturering av styrkorna. Revidering av taktik. Och det kommer behövas stöd framöver. Mamman har en tung skuld från det amerikanska rättssystemet framför sig. Det återkommer vi till. Senare. Det finns mycket mer att berätta men inte just nu. Just nu är det bara förlust, sorg och ett smärtsamt andetag som måste tas. Det där andetaget som ger syre för att orka ännu en mil i ett lopp som aldrig borde behövts springas.
Den som vill komma i kontakt med mamman kan skicka mig en fråga via mail så vidarebefordrar jag dessa.
En sjuårig svenska. Med fotboja
Det enda jag kan göra är att tro på
”Hon är helt förstörd. Helt jävla förstörd.”
Post #019 i #blogg100