Så har vi återigen fått ett antal kändisar som slutar att blogga – det händer om och om igen och kallas då bloggdöd (Sigge Eklund var nog först 2005). Vad gäller Peter Englund så tillhör han de tidiga och iofs inte speciellt idoga bloggarna men väljer nu att sluta att blogga. Tidigare i veckan har Marcus Birro än en gång bestämt sig för att sluta att blogga. Det är inte första gången, Livlia och även jag har uppmärksammat åtminstone två tidigare “nu slutar jag för alla är så elaka mot mig och jag är så oerhört skör poet”-Birroisker, och även den här gången gråter Birro krokodiltårar över näthatet. Att han själv kan häva ur sig vad som helst verkar inte bekomma honom – det är de “anonyma” “hatarna” som han väljer att fega ur för. Det är något som diskuterats i flera år.

Helt enkelt är det viktigt att inse att bloggande både är något som är en del av vardagen liksom att se att det inte alltid behöver vara så perfekt. Bloggande är en livsstil inte ett projekt som @alskadedumburk uttryckte det. Det finns ingen anledning att sluta. Varför inte bara ta en paus?

Jag har bloggat sen 2001. Innan dess var det reloading som gällde. För mig som privatperson är bloggandet mitt eget. Visst är det roligt att få många länkar osv men det är själva glädjen det måste handla om. Det finns alltid en anledning att man satt upp en blogg – varför inte gå tillbaka till den?

Och inse att man kan älska att blogga.