Läste på mobilen under uppehåll mellan matcherna att Skugge tänkt sluta att blogga.

Jaha. Liksom.

Vem fan bryr sig?

Skugge är idag rätt ointressant – på grund av att det finns många som helt enkelt är bättre på att hantera bloggfenomet än hon. Det blir rätt patetiskt när hon skriver:

Jag har bloggat varje dag (alla sommardagar, alla jular, alla helger, under alla sjukdomar) i två år (förutom när jag fick barn och låg på BB i två dagar).

Det som har varit jobbigt är inte att aldrig vara ledig, att ständigt vara bunden vid en dator har varit helt okej.

Sorry Linda – men ingen har liksom tvingat dig. Det är det här som är baksidan med de ”proffsbloggare” som har ett traditionellt mediatänkande: bloggandet handlar om lust. Har du inte lust – strunta i det.

Och visst finns det många dårar. Men det är fasen tröttsamt att fru Skugge konstant menar att alla som kritiserar henne hatar henne eller på andra sätt är mindre vetande. Har hon aldrig funderat att precis som att hon tycker illa om folk och deras åsikter kan människor tycka illa om hennes? Hela hennes diskussion runt att lägga ner bloggandet bygger på att hon ska få kritisera och vara rå mot människor – men andra ska inte få reagera på vad hon skriver. Hennes försvar är att hon gör det med namn. Det hon underlåter att påpeka är att hon också har en av de största kvällstidningarna i ryggen.

Hennes moral är helt enkelt mycket mycket märklig. Det är inte logiskt. Det är inte för fem öre konsekvent. Och det retar mig. Precis som att jag irriteras på att sådana som hon och många andra diskuterar ”nätmobbing” och utgår från att all kritik handlar om just detta.

Det är också roande att hon i sin vanliga generaliserande ton förklarar att (och gör samma felslut som andra):

En blogg ska vara personlig på gränsen till privat, en objektiv blogg funkar inte lika bra.

Nej, en blogg är ett verktyg. Inget annat. Det bygger på innehåll som läggs i en databas och publiceras utifrån ett antal olika bestämmelsesätt: datum, tema, tags osv. Linda Skugge och andra journalister skulle må bra av att läsa på lite. Kanske använda sig av den utmärkta artikeln på Wikipedia.

Tyvärr visar hon här hur journalister ofta förhåller sig till bloggosfären – de läser inga andra bloggar än möjligen sina polares (polare som enligt statistiken antagligen till största delen också jobbar inom mediebranschen). Så de missar diskussioner om anonymitet (också diskuterat här och här) och väljer att inte besvara kritik på bloggar.

Sorgligt att Skugge, som självklart haft sin plats i bloggosfären – precis som vi andra, väljer att göra en sån neslig sorti. Och framförallt visa att medierna fortfarande inte har greppat vad bloggande faktiskt handlar om. Men vad annat kan väntas när journalister ser ut som frågetecken om man nämner namn som Seth Godin, Jason Calcanis, Nick Denton och Trotts. Eller som idag råkar ramla över namnet Justin Hall och knappt vet vad Drudge Report är (trots att det är en blogg som ofta nämnts i Vita Huset genom åren).

Man kan lugnt säga att det inte direkt är många som tycker det är synd om henne.

Uppdatering: En som uppenbarligen tycker synd om henne – eller snarare inte tänkt till när det gäller det här med anonymitet och förbud – är Marcus Birro som stjälper ur sig i mina ögon en jävligt ogenomtänkt postning: Förbjud Anonyma Skalbaggar!. Själv skrev jag en kommentar:

Diskussionen har skett tidigare inom den gamla bloggosfären. Problemet med din åsikt Marcus, tycker jag är att den helt enkelt är omöjlig. Antingen förbjuds anonymitet per se, eller så gör man det inte. Om man förbjuder den tvingar man personer som behöver vara anonyma av olika skäl (hot, jobb etc.) att bli tysta. Det innebär i sin tur att kritik som kan vara initierad, självupplevd etc. inte kommer att komma fram.

Sen är frågan: vad är anonymitet? Jag brukar bli anklagad för att vara anonym. Det är jag inte egentligen. Dels bloggar jag öppet om var jag bor, vad jag jobbar med osv. Vill man så är det inte så svårt att även hitta mitt fullständiga namn och andra kontaktuppgifter. Problemet är, i mitt fall, att folk helt enkelt är dumma i huvudet eller slöa – att behöva klicka sig fram till information är för jobbigt. Samtidigt finns det personer som ropar högt på att det är fel att vara anonym – som själva bara skriver ut sitt förnamn och inte har någon blogg. Frågan blir helt enkelt – ligger anonymiteten i vilket namn/nickname man använder eller om det är möjligt att utröna vem personen faktiskt är?

Så din utlevelse om skalbaggar känns rätt märklig, ogenomtänkt och i slutänden är den konsekvensetiskt knappast önskvärd.

Tyvärr har jag ingen förhoppning om att få något annat svar än ”goddag yxskaft”.

Uppdatering: En som verkligen insett, och kan beskriva sin åsikt på ett skönt sätt är JETEHEMLIGT!!!:

Så låt rötäggen behålla sin nattliga ångestterapi, kom igen, jag vet att ni är mer generösa än såhär. Behöver ni verkligen veta att det är en Patrik Andersson som tycker att ni suger älgkuk?


Andra om: Linda Skugge, bloggosfären, stänger bloggen, bloggteori, Marcus Birro, anonymitet