SVT har äntligen börjat att inse att använda nätet integrerat med sina program – så när Argument tar upp ”nätmobbing” så ser man till att Magnus LindqvistLjungkvist1 möter Petter Nilsson2 i en diskussion om anonymitet på nätet. Lindqvist menar att det är odemokratiskt att inte gå ut med namn och ansikte i sina åsikter medan Petter menar att det inte handlar om vem som diskuterar utan vad som diskuteras.
Själv menar jag att Petter vinner den här matchen på ren och skär knock-out:
Om nu åsikter som inte knyts till en enskild individ är odemokratiska – vad ska vi då göra med rösthemligheten? Ska vi göra identitetskontroller på insändare? Givetvis är det inte vad Ljungkvist egentligen är ute efter, han inser nog att den diskussionen skulle te sig lite löjlig och istället skjuter han på ett långt enklare mål och frammanar en hotbild av anonyma debattörer som hotar demokratin på diverse bloggar.
Jag delar inte alls den visionen utan välkomnar ett samtal där åsikter värderas utifrån hur väl de framförs, vilka argument som underbygger dem och vilka effekter de skulle få om de fick genomslag.
Jag är ointresserad av individer, politik handlar om kollektiv av människor och man talar alltid för ett visst intresse oavsett vilket namn man väljer.
Tyvärr ser inte anonymitetsbasharna konsekvenserna av sina moraliska imperativ. Exempelvis menar Frihetens Vingar gör några, enligt mig, rätt hårresande skrämmande uttalanden:
Anonymitet leder till våldsdåd även om de inte är fysiska.
Det är en anledning till varför folk inte får demonstrera maskerade. Har man en åsikt ska man stå för den allt annat är fegt och odemokratiskt.
Att frankt säga att anonymitet per se leder till våldsdåd är helsnurrigt. Först och främst säger historien emot detta och mycket forskning för det är inte anonymiteten som gör att människor tenderar att utföra våldsdåd – snarare möjligheten att tillhöra en grupp. Och det är snarare en sorts icke-anonymitet: man blir något mer. Inte att inte bli något för någon mer än sig själv. Det som Peko och många andra går fel i är att utgå från att den individuella nöjdheten styr valet att vara anonym och därmed gör att någon hellre utför (verbala) våldsdåd som anonym än inte. Problemet är helt enkelt att man då utgår från en modern värdering av individen för att förklara en djupgående mänsklig vilja till våld (många menar att det är en del av vårt arv från att vara rovdjur).
Det andra påståendet är lika galet det. Det som Bengt gör är att försvara maskeringsförbudet, som kom till på grund av Göteborgskravallerna – samtidigt med att man tillät poliser att vara oidentifierbara. Problemet med hans påstående är att han helt enkelt missar att ett maskeringsförbud (och ett anonymitetsförbud) förhindrar personer vars familj, eller de själva, kan utsättas för hot i sin tur i samband med att de uttalar sina åsikter eller protesterar. Att sätta upp ett moraliskt imperativ som säger att all maskering/anonymitet är odemokratiskt tycker jag i sig faktiskt är mer odemokratiskt – och i sin fulla konsekvens snarare en sorts fascistoid tanke.
Nu kan någon säga: ”jamen du väljer ju att köra med email-verifiering”. Alldeles riktigt. Men samtidigt innebär det endast att jag begär att man avlämnar en mailadress som den som skriver har tillgång till – och första gången man lämnar en kommentar får motskicka ett mail. Skaffa en gratis. IP-numren då? Well – det sker automatiskt. Och gör man något olagligt så är det ju faktiskt så att du aldrig kan vara riktigt maskerad eller anonym.
Andra om: anonymitet, Internet, bloggar, maskering, moraliskt imperativ, Petter Nilsson, SVT, Magnus Ljungkqvist, debattkamp