Lärare som skjuter över ansvaret

Sonen har just nu religion i skolan. Kristendomen. Massor med inlämningsuppgifter där de ska hitta information och skriva ihop sammanfattningar, göra jämförelser mm. Oerhört bra sätt att lära sig det som många gånger är vad arbetslivet faktiskt många gånger handlar om: samla information, analysera och sedan sammanfatta det till något som är användbart just i den situation som man befinner sig i. Eftersom det är just det här ämnet så får jag många frågor. Mitt mål är att vara en källa men också att ge tips om hur han ska leta för att hitta bra information som han sedan sammanställer. Sedan kan han verifiera det med mig. Självklart är det lite orättvist mot hans klasskompisar just i det här att han har både en fd präst och en diakon som föräldrar vars samlade teologiska kunskap är… stor och att han själv tycker det är rätt kul att leta information och sätta ihop den.

Idag har flera artiklar dykt upp om skolan – eller snarare hur grundskolan misslyckats kapitalt att ge elever grundläggande färdigheter både i språk, problemlösning och analysförmåga. Det är helt klart oroväckande läsning både hos SULF och i UNT. Det är minst lika oroväckande att nya skolformer och idéer håller på att försvinna bara för att vi har en utbildningsminister som är en stolle – en katederstolle.

Det tråkiga är när man försöker lyfta såna här saker så går lärare i direkt försvarsställning och börjar argumentera i ett antal lätt igenkända argumentationsfåror:

  1. Föräldrarna måste ta större ansvar. Lärare är inte serviceorgan för att föräldrarna ska undgå sitt eget ansvar för barnens lärande.
  2. Det finns för lite resurser. Lärare hinner inte ta hand om alla elevers behov eftersom man är för få.
  3. Det är för mycket administration. Samma förklaring som ovan men med slutet att de inte hinner.
  4. Tekniken har skapat ett sämre språk hos unga. IKT och liknande bör bara vara komplement till det riktiga sättet att lära sig skriva, räkna, läsa.
  5. Eleverna vill inte lära sig. De är från sina föräldrar vana att få allt serverat. De skiter i att lära sig språk så länge de klarar att skriva sms.

Det slår tyvärr aldrig fel. Att mena att föräldrarna har ett ansvar är kanske inte någon större grej – det är självklart så att de föräldrar som är kapabla att ta ansvar ska göra det. Men fortfarande finns det dels barn vars föräldrar inte kan göra det – ska de då bli utan? Det tror jag ingen riktigt menar – men fokuseringen på föräldraansvaret kan lätt skapa segregering. I vissa ämnen är det också så att även om föräldern är ansvarsfull så kan man helt enkelt inte stödja eleven: för min del är det meningslöst att jag ens försöker hjälpa till med matte. Å andra sidan anses det helt fel att kunna dra av för läxhjälp… vilket skulle vara att ta ansvar för sina barns skolgång även om man själv inte kan eller hinner lägga den tid man skulle vilja.

När det gäller argumenten om att det inte finns resurser dvs. politikerna måste göra något så blir det ett argument som inte bra är defensivt utan skapar en statisk situation. Om politikerna inte gör något så väljer man därmed att inte försöka kringgå det faktum att skolan inte utbildar elever till högre studier och arbetsliv: istället för att då angripa problemet från två håll – dels förklara att vi kan göra mycket bättre med fler resurser ändå se möjligheter och bygga en pedagogik som faktiskt omskapar förutsättningarna. Jag är glad att det finns så många lärare som ändå försöker.

Och de försöker oftast genom att se möjligheterna med tekniken. Att utnyttja datorer, plattor mm i undervisningen. Att ta hjälp av den information som finns online, pedagoger som inte tillhör skolan men som har massor att ge. Dock är det för många lärare ett rött skynke. I vissa fall verkar datorn vara “roliga lådan” som eleverna bara ska använda när det är lite roligt (och inte så viktigt). Eller så finns det för få och eftersom man då måste tänka till så är det bättre att låta bli. Jag blir stum när någon förklarar att den låga språknivån beror på datorer. Att det på något sätt är naturligt att skriva med penna och papper men onaturligt för språkutvecklingen att skriva på ett tangentbord. Jag undrar om det var samma åsikter när man övergick från att skriva på griffeltavla till papper: “kritdammet gör viktiga saker för språkinlärningen”. Att sedan lägga ansvaret på föräldrarna igen – men nu att man tar “för mycket ansvar” (läs: curling) respektive på tekniken (läs: sms, Facebook, spel) blir förutom helt ologiskt också ytterligare ett sätt att som skola och som lärare faktiskt skjuta från sig hela ansvaret.

Jag skrev lite elakt om att lärare tenderar att använda Comic Sans i sina brev till hemmen och fick rejält med skit för det. Jag valde att visa att min kritik byggde på att kommunikation är viktigt och skolan behöver vara de som visar hur det ska göras. Liksom att det är viktig information om föräldrar ska kunna ta sitt ansvar – och se skolan som viktig. På samma sätt kan jag märka att lärare många gånger är ganska dåliga på att själva skriva rätt svenska. Det är särskrivningar, dålig meningsbyggnad och andra uppenbara fel i texter som kommer från lärare. Hur ska då elever lära sig när de som ska lära dem inte skriver god svenska. Det är många gånger jag försökt förstå instruktioner från pedagoger – och jag räknar mig inte som helt intellektuellt inkapabel – och hur kan då unga elever lära sig att ta instruktioner? När de tidigt får instruktioner de inte ens kan förstå – då ger de ju upp och struntar i det.

Det finns helt enkelt många bra lärare. Oerhört duktiga, kompetenta och som förstår att skapa bästa förutsättningar för sina elever, arbeta tillsammans med föräldrarna och förstå att den värld som unga möter är en annorlunda värld. Men det finns också lärare som behöver skärpa sig och sluta att skjuta över allt ansvar på alla andra.

#Post 057 i #blogg100