Rubriken är det mail jag skickade till sonens klasslärare efter veckans veckobrev.
Som såg ut så här (detta är ett utsnitt):
Vi pratar här [[Comic Sans]] rakt igenom förutom underskriften som snyggas till med Zapf Chancery. Genomskinliga plattor med rutiga tonplattor. Färgval som är… intressanta (särskilt rött på svart är ju ett vågat val).
Jag vet inte vad man tror när man gör något sånt här? Tycker de verkligen det är snyggt själva? Är det här någon sorts mellanmjölksform som egentligen borde genomsyra all formgivning eftersom det är vad som gillas. För det här är inte unikt när ”vanligt folk” ska layouta.
Några grundteser:
- Det här är ett veckobrev som ska kommunicera till oss föräldrar viktiga saker runt våra barn. Det är innehållet som ska styra och vanligtvis är vi rätt så intresserade. Det behövs inte inbjudande form för att fånga ögat och intresset.
- Kontext och användning är viktigt att tänka på: veckobreven hänger på tusentals kylskåpsdörrar. Tusentals ögonpar kommer att se veckobreven varje dag om och om igen. I rest my case.
- Fonter är till för att skapa läsbarhet i första hand. Det är inte Comic Sans största tillgång. Comic Sans är inte ens till för att vara ett typsnitt.
- Bara för att funktionen för att göra layout finns i Word-97 så måste man inte använda den. Lägg tiden på nåt annat istället. Typ korrekturläsa brevet.
- Bilder är bra på att stödja förståelsen. De är inte till för att fylla ut plats lite random.
- Zapf Chancery är aldrig snyggt. Aldrig. Det är typsnittens motsvarighet till cancer: saker som förändras till något ont.
Vincent Connare gjorde inte världen en tjänst. Han förändrade förutsättningarna för formgivning till det sämre. Zapf som fixade Chancery är inte mycket bättre.
Snälla. Gör om gör rätt!