Kritisera inte lärares paketering av information

Jag har fått tagit en hel del skit för att jag skrev det jag skrev igår. Kritiken kan delas in i följande:

  • Men orka! Min kritik är löjlig och “skitnödig”. Skaffa mig något vettigare att kritisera än vilka typsnitt som väljs.
  • Spelar väl ingen roll i alla fall. Uppgivenheten är stor bland föräldrar. Det är då inte formen som är det värsta utan det faktum att de flesta upplever att veckobrev är illa stavade, särskrivna.
  • Det var oförskämt! Att kritisera människor som försöker göra något är fel i Sverige. De har ju gjort något extra och det ska man inte klanka ner på.
  • Det är oförskämt att kritisera lärarna! Lärare verkar ha carte blanche i vissas ögon. De tar hand om våra barn och får inte kritiseras. Alternativt att det är lite synd om dem.
  • Comic Sans gillas av många! Logiken är att eftersom så många använder typsnittet så måste det vara funktionellt.

Min text var i grunden lite ironisk. Kan inte påstå att jag inte kommer överleva om nästa veckobrev är satt i Comic Sans (men det kommer vara i Garamond har jag blivit lovad :)). Och magistern (roande att så många gick i genusfällan) roade sig med att svara:

Det är fina former! Känslan däremot…

För precis: jag hade självklart inte skrivit det om jag inte känner i det här fallet sonens magister ganska bra. Vi har satt upp klassblogg tillsammans, jag har varit där och föreläst gratis för klasserna och vi fastnar ständigt i nya spännande idéer om IKT.

Men inga skämt är så bra som de som ändå har en del allvar i sig. För jag är oroad ibland över att kunskapen om att kommunicera ofta verkar vara lågt prioriterad både när det väl ska ske mellan de olika gränssnitten barn, lärare; lärare, förälder. Att kunna förstå hur man på bästa sätt får fram information, hur man paketerar den så att den optimeras är för mig inget som är skitsamma. Mängden veckobrev som vi hittills fått gör mig alltför ofta dystopisk: om lärarna inte bryr sig mer om att a) säkerställa stavning och meningsbyggnad b) ser till att informationen är korrekt återgiven c) har paketerat den på ett sätt som gör den lättillgänglig och effektiv så inser man att det knappast är något som våra barn får lära sig. Barn som ska ut i en värld där kommunikation är en viktig del av överlevnaden, där möjligheten att paketera informationen är gigantisk och därmed ökar kraven hela tiden på att inte bara skriva rätt utan också förstå hur utseendet har en viktig del av hur effektivt man kan kommunicera.

Åsikten att lärare inte ska kritiseras är i sin tur märklig. För mig är det mitt ansvar som förälder att där jag kan faktiskt ta ansvar för att mina barn ska få den bästa skolgången. Lärare är fantastiska och i det här fallet är jag tacksam för att sonen haft de han haft. Men det gör inte att jag inte har rätt, och kanske till och med en skyldighet, att ifrågasätta och kritisera när jag upplever att något är fel. Den kritik jag fått ta har däremot mer eller mindre förklarat för mig att jag som förälder inte ska tycka till om skolan, att det här är ett övertramp osv. Skotten mellan skolan och hemmet är täta i folks åsikter.

Kanske gjorde jag fel. Kanske ska vi vara tysta och låta skolan sköta sig själv. Eller så ska vi kritisera även i det lilla som kan få stora konsekvenser.