Nej Markus Birro. Man blir inte sjuk av sorg. Man blir sjuk av allt som en stor förlust för med sig. Men sorg är ingen sjukdom, det är inget tillstånd som kan botas utan en process som måste få fortlöpa. Det är därför det är så fel när Försäkringskassan väljer att vägra sjukskrivning när människor förlorat ett barn. För även om det inte är sorgen som gör människor sjuka så är det ett slut på en kamp och slutet på en lång tid av djup stress och/eller en djup traumatisk chock. Och det är tillstånd som behöver behandlas, det är saker som måste få både läkar, psykolog och medicinsk tillsyn. Men sorgen som sådan blir man inte sjuk av – det visste faktiskt även romarna, Markus Birro.

Problemet är att om vi väljer att börja se sorg som ett sjukdomstillstånd så väljer vi samtidigt att definiera det som något som är negativt. Något som man bör undvika. Om sorgen blir en diagnos hamnar vi i en situation där stora förluster medför sjukdom. Alltid sjukdom. Och vi behöver börja att mäta sorgen, skapa strukturella matriser för hur mycket sorg en person känner och hur detta påverkar personens möjlighet till att fungera som normal medborgare och människa.

Det är en skrämmande framtid. För sorgen är en process som behöver arbetas igenom. De fyra faserna är väl bevisade (och jag har beskrivit dem för några år sedan ganska ingående) och handlar inte om någon sjukdom utan om en fullt normal process för att gå vidare i livet. När man är redo, när ens förtvivlan, känslan av tomhet och när de symptom som skapas av den tid som var innan sorgen slog till blivit genomarbetade, behandlade så är nästan allas upplevelse att sorgen som process hjälper till.

I det fall som nu delats av mer än åttiotusen nyhetsflöden så är det så självklart att det handlar om annat än sorgen. Att behöva kämpa och kämpa mot en cancer hos ett barn, och misslyckas. Det är händelsen, det är det som kommit före som gör människor sjuka: det är chockfasen som utlöser mängder med tillstånd. Den stressen, den fullkomligt förintade förlusten. Det är värre än att vara i krig, det är en tortyr som inte går att föreställa sig. Att förlora ett barn bör vara något som ingen myndighet tar lätt på. Men sorgen i sig är inte det som gör att Försäkringskassan bör göra allt i sin makt för att ge Jimmy Fredriksson en vettig väg tillbaka – det här handlar om saker som post-traumatisk stressyndrom, om svåra fall av utmattningsdepressioner. Det är vad som måste hanteras, det är de symptom och tillstånd som självklart kommer av såna här situationer. Att Försäkringskassan inte har utbildning, insikt eller förståelse för det är skrämmande. Att man försöker att förklara att det handlar om sorg, och då menar att det bästa sättet är att gå tillbaka i normala gänger är okunnigt.

Men det är inte sorgen som det handlar om. Och nej, den bör inte politiseras som vissa väljer att göra på bred front.