Tillbaka till det autentiska med Melodikrysset

Det här med Melodikrysset. Själv har jag aldrig reflekterat över att det uppenbarligen är rätt många i min ålder som börjat att lösa Melodikrysset. Om det beror på att vi börjar bli medelålders eller att man alltid gjort det vet jag inte. På nåt sätt har jag alltid upplevt Melodikrysset (och Ring så spelar vi) som extremt gammelmodiga. När nu det visat sig att också HS börjat vurma för krysset och lördagsmorgonen med kaffe och tidningar också börjat inbegripa lösande av Melodikryss så började jag fundera varför. Jag funderade både i former om trender och genus på både Twitter och Facebook, och åtminstone ett svar genererades i en bloggpost om allmänbildning från min vän @carnebro.

Självklart handlar det om flera olika parametrar:

  1. Viljan att tävla. Enligt @lillemorSR så är det ungefär 1,7 miljoner lyssnare och ungefär 40000 som skickar in lösningen. Alltså är det antagligen många som tävlar mot sig själva – att lyckas hitta rätt. En möjlighet att briljera med sin allmänbildning? Och att utveckla den.
  2. Socialt kitt. Flera bara i mitt flöde använder de nya medierna för att både tävla mot varandra men också lösa krysset tillsammans och på så sätt bygga ett socialt kitt genom att ha en gemensam sak att samlas runt. Bland annat vet jag att @danrasmussen mfl brukar göra det senare och snacka via Google+, och här hittar jag några som använder gamla Google Wave.
  3. En del av veckans rytm. Fortfarande i det digitala tidevarvet är det ju så att traditionella tablåtider kan fungera som en sorts taktslag i veckorytmen. Som media alltid varit och där media ersatte högmässans funktion som detta. Rapport varje dag halv åtta (det är bara för några år sedan TV4 vågade satsa på att sända ett program man ville ha mycket tittar på samtidigt som Rapport), Melodikrysset varje lördag förmiddag och Nobelmiddagen en gång per år.
  4. En anledning att ta en paus eller att börja lördagen på. Eftersom man gör något – löser ett problem och tävlar så är det ett (ofta semimedvetet) accepterat sätt att ta en paus. Det fungerar som en aktiv ställtid: lördagens ”annorlundahet” mot vardagen och att därmed kunna ge sig tid att göra något som inte är nyttigt men som startar igång en inför helgbestyr.
  5. En trygghet och en historia. Melodikrysset har alltid funnits. Åtminstone sedan 1962. Det är en form av kryssande som helt enkelt är utan allt ”bös” i form av intervjuer, uppträdanden och liknande som deras televiserade efterföljare har, och som inte bygger på att någon åker ut när man svarar fel. Att man har möjligheten att lösa Melodikrysset på nätet och inom kort som app för Iphone och Android innebär att det klassiska möter det nya – vi förflyttar samma beteende ut på nya plattformar.
Själv funderar jag om de rätt många yngre som plötsligt börjar hitta till såna saker som Melodikryss, På Spåret mm också kan vara en del i en ganska stor trend som kan kallas ”Tillbaka till det autentiska” där vi ser utveckling mot att baka, göra nyttigheter i skogspromenaderna (svamp mm), ta hand om trädgårdens frukt och bär liksom att en del mode har dragningar åt ett femtiotal (som efter kriget tenderade att verka fredligt och autentiskt) liksom andra drömmar som är mer om den närmaste kretsen – familj och närhet. Alla grundläggande trender är cykliska och att vi nu ser en trend där trygghet, autenticitet och mer ”traditionella värderingar” – kanske konservativa sådana – har en stor dragningskraft på många är inte konstigt. Det är en normal del av en trendcykel.
Är det kul då? Jag tycker inte det. Men jag blir nyfiken på själva beteendet.