För att stoppa det här lär man stänga Internet.
Det är en slutsats man kan dra av det faktum att olika västliga demokratiska stater uppenbart inte skyr några medel för att stoppa Wikileaks vilket skapat ett viralt Wikileaks där konstant nya servrar börjar att spegla informationen. Det som nu sker – hackerfajterna mellan de som överbelastningsattackerar (vilket jävla ord…) Wikileaks och de som ger sig på de sajter som är fientliga mot Assange och Wikileaks är ett cyberkrig på riktigt. Det är i en skala vi inte tidigare sett. Det indikerar på en framtid där konventionella vapen blir mindre och mindre intressanta men där makten över nätet – tillgången till digitala arenor – är det som är allra viktigast. Det handlar om digital tillgång till finanserna, det visar hur oerhört sårbart samhället är även när det inte handlar om katastrof. Att de stora kortföretagen följer Amazon och andra företag och nu viker ner sig är riktigt illa. Oavsett om de väljer att hänvisa till arresteringen eller till att sajten ska innehålla ”olagligt material” så lämnar det en dålig smak. Twitter menar att man inte medvetet censurerat hashtaggen #wikileaks men på nåt sätt känns det som om det finns någon liten hund begraven. Och man får hoppas att fler av ledande politiker och tjänstemän faktiskt blir utsatta för utredning efter uttalanden om att Assange borde dödas. Wolfgang Hanssons mening att Assange nu är av samma dignitet som bin Laden för amerikanska underrättelsetjänsten är minst sagt skrämmande – men i korrelation till det faktum att terrorism idag antagligen är mer effektiv med en dator och tillgång till information än med bomber så är det skrämmande logiskt.
Jag tillhör fortfarande den skara som inte tror att den händelse som utlöste åklagarnas handlande mot Assange i höstas är något av främmande makt orkestrerat. Det är för mycket foliehatt över det och att lyckas göra det i mellanmjölkens land där alla lärt sig att vara så introverta och självcentrerade är osannolikt. Tyvärr är det inte svårt att förstå att det hela verkar suspekt. Att det som sedan hände: det fullständigt huvudlösa hanterandet av målet, åklagares extremt märkliga sätt bär ovedersägliga indicier om att det skett oerhörd press på rättsliga myndigheter från de som vill se Assange bakom galler. Och det verkar inte ta slut: den tidigare officiella meningen var att Assange bara skulle höras upplysningsvis men häktningsorder som gick ut var internationell – och idag är det en rad anklagelser som släppts från åklagaren.
Problemet är återigen samma som i höstas: att Wikileaks är personifierat med Assange. Inte konstigt men en riktigt farlig väg att gå. Vad händer med sajten om Assange blir mördad (visserligen blir han en riktig martyr men det hjälper inte Wikileaks i det operativa arbetet) eller faktiskt fängslad för det som hände den olycksaliga helgen i Stockholm och Uppsala. Jag skrev om det redan i augusti i samband med anklagelserna: att Wikileaks måste bygga sin ark. Det vi ser är ännu ett exempel på ”founders syndrome” där Wikileaks, på samma sätt som Piratpartiet, för starkt läggs samman med personen som skapat och initialt byggt hela organisationen. Och som inte har insikt nog att stiga åt sidan för att låta organisationen överleva. Det har nu hänt – och det finns nu ingen talesperson för Wikileaks mitt under den värsta brinnande tiden.
Oavsett vad man tycker om Assange eller egentligen oavsett vad man tycker om sakfrågan med Wikileaks publiceringar så är det nu extremt viktigt att vägra acceptera att stater väljer att inskränka informationen och Internet. För även om Wikileaks nu blivit viralt, och mängder av människor i världen hjälps åt att hålla sajten uppe – och därmed är det enda sättet att undvika spridning är att stänga hela Internet.
Man kan nog lugnt säga att för president Obama har internet och fr a sociala medier gått från att vara hans viktigaste verktyg till hans största mardröm.
Uppdatering: Angående de pågående motattackerna så säger Anna Troberg ifrån – att ddosa handlar om att förhindra fri rörlighet och fri information.