Julefrid

Det har varit julafton. Den var soft. Barnen fick mängder av paket – vi vuxna hade vårt julklappsbyte. Min klapp var en kaffeburk från Meinl i Wien, med kaffe i och åtta Mozartkulor. Och världens längsta rim som man kan läsa här.

Tomtebarn

Det är bara att inse att de här två är vad julen ändå handlar om. De var förväntansfulla och glada och efter att deras berg av julklappar blivit utdelade så spenderade de kvällen med att använda dem. Fler bilder finns här.

Det jag fick inse var att sonen på fritids blivit en jävel på Guitar Hero. Så nu får väl jag göra som min vän Pany: spendera kvällarna med att öva…

Juldagen lika soft. Vi tog en promenad på ön. Gnistrande vinterväder med en lätt matta av pudersnö. Det byggs som fan på ön fortfarande och det är ändå lite faschinerande att se. Vackert är det härute också.

På promenad bland husbyggena
Utsikt över MälarenUtsikt över MälarenVacker promenadGrannarnaPromenad på ön

Hinner för en gång skull att läsa en massa – vilket syns här. Plus att jag fick boken “Gomorra” av svärmor – och den är intressant ur många aspekter. Tänker nog slänga ihop ett blogginlägg om mina tankar runt detta i skenet av nätverksekonomier, sociala medier mm. Antagligen inte riktigt som författaren tänkt när han skrev boken men i mitt huvud så finns det en hel del att lära av strukturerna hos den undre världen när det gäller företagande i en ny verklighet.
Det som är skönt att växla ner lite ett tag är att plötsligt börjar faktiskt hjärnan att fungera. Det dyker upp nya tankar, en helt annan kvalitet på idéerna som föds än under arbetsterminen där det ibland är så stressigt att hjärnan stänger av sig och går på autopilot. Det är skönt att inse att det helt enkelt inte handlar om att jag blivit totalt bäng utan att stressen helt enkelt gör så med en. Jag har en massa spännande tänk som förhoppningsvis ska ner i bloggform; här eller på andra ställen.

Framöver då? Jag ska vila lite mer. Sen ska det skrivas årskrönika för Same Same But Different och jag kommer att starta upp bloggen Niclasstrandh.com som min blogg om sociala medier och marknadsföring med mera. Sedan ska jag skriva några viktiga dokument och diskussioner som gör att jag tror på framtiden igen. Som antagligen kan vara en del av att jag faktiskt är väldigt spänd och förväntansfull inför 2009. Helt klart är det spännande att leva igen.

Reblog this post [with Zemanta]