Äntligen. Veckan (och till viss del veckan innan det) var osannolik. Jag räknade ut i förmiddags att jag jobbat mellan 14-20 timmar per dygn de senaste veckorna. Då blir det inte mycket tid till vare sig nyhetsläsande, bloggande eller något mer än att försöka hålla vissa sociala kontakter levande.
Igår spelade jag och Solstickan Diablo II igen, och jag blev sittande kvar till två – spelade med en Necromancer. Det var behövligt – det var popcorn för hjärnan; icke-produktivt och tidsfördriv men ändå fokusering på en sak.
Idag har jag och Solstickan varit ut till Romme Alpin en sväng. Det var sockrigt, tungåkt och jäkligt mycket folk. Så vi körde en timme sen fick det vara. Skönt ändå, och kul att han och jag kunde göra något själva – bara han och jag.
Tänkte kort kommentera saker som timat i en senare bloggpost. Men innan det: nej, ni behöver inte säga att det inte är speciellt nyttigt att jobba sådär. Jag är väl medveten om det. Jag har egentligen inget försvar mer än att det går bra för vår byrå, vilket innebär ett konstant flöde av nya kunder och nya projekt – eftersom min roll är kreativ planner så innebär det att jag är med i alla projekt, konceptualiserar och skriver kreativa briefer, driver workshops och planerar processer, skriver medie- och varumärkesstrategier, presenterar pitcher, strategier och koncept för kunder osv. Jag kan inte ens skylla på dålig planering: det handlar helt enkelt om att kunder vill komma igång med sina projekt.
Men jag vet att jag behöver sova mer, att jag behöver koppla från med jämna mellanrum: både för min och för jobbets skull – min kreativitet bygger på att läsa mycket, att röra mig i vida kretsar av ämnen.
Dock – som jag än en gång säger: jag gör något jag vet jag är bra på. Och eftersom jag är beroende av bekräftelse så innebär det här att jag får det: effekten syns även om det jag rakt av gör sällan syns när det blir marknadsföringsaktiviteter1. I mitt förra jobb var det sällan man fick se det. Även om jag idag, några år efteråt, får höra att jag gjort viktiga saker för de ungdomar som jag mötte.
Jag mår rätt ok. Helt enkelt. Trött, sliten men tillfreds med att ha ett jobb som ger mig utmaningar, håller mig sysselsatt.
- Mina barn försöker förstå vad jag egentligen gör på jobbet. Och det är inte helt enkelt att förklara. Som tur var så har jag ju varit med och tagit fram diverse reklamfilm som de ser, där jag gjort en hel del produktion: copywriting, musik och ljudloggor. [↩]