Julklapparna är utdelade. Julmaten är äten och alla är nöjda. Terrorprinsessan och Solstickan spann loss över att vi ska bli med katt, den ena tidigare än den andra men båda har nu gjort fina bilderna av kissen. Eftersom Solstickan var den som inte är helt överens om att katt är det bästa husdjuret, han vill ha en leopardgecko…, så fick han bestämma ett namn. Yoda. Det är ett briljant kattnamn. Liten, tuff och förhoppningsvis någorlunda intelligent :).
Jag fick inte så mycket klappar (tack Brygubben – nu förstår jag dina bryderier :)) men när jag nu satte igång datorn, loggade in på facebook så fick jag en fantastisk julklapp.
En av ”mina” ungdomar från förr – en person som jag spenderat långa nätter med mittemot varandra, långa samtal1 – och långa stunder av tystnad eftersom livet ibland är så att det enda som går att göra är att dela tystnaden – hon hade skrivit ett brev. Ett brev som verkligen gick rakt in i hjärtat på mig. Eftersom det idag är jul, idag är den första jul som jag faktiskt firar sedan jag avsade mig mitt ämbete. Eftersom hon är en sån fantastisk person. Och när jag kom till slutet och läste det så blev jag tårögd:
Tack för att du räddade mig.
För oavsett vad som hände senare så trodde jag på det jag gjorde och vissa människor har etsat sig fast i mig på ett alldeles speciellt sätt. Hon är kanske den som sitter djupast. För hennes demoner var så starka, hennes envishet så stor och kunde så lätt vridit sig åt fel håll. Vi kämpade, slet – jag höll fast när det behövdes.
Och nu är vi här. Vuxna båda två. Vi lever och har överlevt.
En insikt sipprar fram. Att jag nu kan finna ro i att ha lämnat ämbetet. För om jag gjorde rätt i det här – då har jag uppfyllt det jag förutsatte mig som präst. Att finnas till för. Kanske att det var det som jag var menad till: att finnas till för. Just henne. Just då.
τετελεσται
- Några har funderat över min absoluta tystnadsplikt nu när jag inte längre är präst. Men så här är det: det som någon sagt till mig under samtal med mig som präst står fortfarande under den absoluta tystnadsplikten. Det följer mig i graven. [↩]