Blogge dundrar iväg en postning som i skärande ljus visar på hur skillnaden mellan folk och politiker kan vara – detta i samband med att Stockholms järnlady Axén-Olin får sjukskriva sig för att gå en 12-stegsbehandling på Nämndemannagården. Han visar också med skärpa hur dubbelmoralen frodas hos denna kvinna vars hårda nypor ansetts mot missbruk ansetts som förebildligt inom Alliansen. Det finns en märklig syn på att när en politiker visar sig vara ”en vanlig människa” så är det strongt att han eller hon tar tag i sina problem – men när en vanlig människa gör det blir den personen inte sällan stämplad som missbrukare oavsett om han eller hon sedan lever helt drogfritt. Hjälp får en sån person sällan av staten och att sjukskriva sig kan man se sig i stjärnorna efter, oavsett om det handlar om att bli frisk eller andra saker. Läs exempelvis artiklarna om FK i Borlänge och Falun vars behandling av människor inte är något annat än vidrig.
Min kompis Ulrika har läst VR och hittar en sorts ”10 ways to be a whore”-artikel. Själv kan jag inte bli fullt lika upprörd, fr a eftersom jag rent generellt har lite svårt för den automatiska ”hora-är-fult”-domen som kommer: själv vet jag inte om det nödvändigtvis är mindre etiskt fel att sälja sin själ (exempelvis att underordna sig regler som går emot sin egen grundvärdering som många tjänstemän får lov att göra, eller reklamare som får lov att sälja produkter de egentligen anser omoraliska) än att sälja sin kropp, eller för den delen (för att koppla ihop med FK:s hårdare regelverk ovan) att sälja sin kropp när det gäller tungt kroppsarbete. Men jag kan, utifrån förutvarande diskussioner runt det som styr den automatiska åsikten om horor mena att VR inte problematiserar det faktum att samhället väljer att stigmatisera de som faktiskt gör det frivilliga valet att arbeta som sexarbetare. Det går inte att säga att ett val är enkelt om det inte är det – det är faktiskt att lura personer. Det är att blunda för det verkliga problemet: att staten väljer att klassa några människors val som icke-önskvärt. Att man väljer att låta själva erbjudandet vara legalt men köpet av det illegalt.
(Förutom att Resumé som vanligt inte ger bloggare cred för en nyhet) så är visar sig grundproblemet med VR i deras uttalanden runt publiceringen (som Resumés reporter också undfallande inte problematiserar):
Men för mig ska Veckorevyn underhålla läsarna. Jag tycker inte vi ska ha ett uppfostrande ansvar när vi vänder oss till myndiga personer.
Ja. VR väljer sin målgrupp i kvinnor 18-25. Att det sedan är helt uppåt väggarna när man ser på Orvestosiffror och liknande undersökningar om vilka som faktiskt läser tidningen verkar inte beröra Bonniertidningen. Varför gör de så? Well – dels så innebär det att de kan komma runt de mycket hårda reklamregler som Sverige har för reklam riktat mot barn.
Helt enkelt sätter man här en målgrupp som är äldre och faktiskt vuxen, och slipper därmed att göra andra workarounds. Men man väljer numera också (om inte Louise Bratt bara är fullständigt dum i huvudet) att skydda sina märkliga publiceringar med att man har en målgrupp som är 18+. Det visar att man väljer att se sin målgrupp instrumentellt och inte faktiskt skapar en tidning som är till för de som faktiskt läser.
Är det fel? Inte nödvändigtvis. Men problemet är helt enkelt att man valt att göra en enögd artikel – precis som många andra tidningar gör: men från andra hållet, när andra väljer att totalt nedvärdera sexarbetares egna val (se hela JPA-debaclet) väljer Veckorevyn att låta som om rödkindade SYO-konsulenter.
Uppdatering: Blogge är som vanligt briljant när han påpekar att ingen blev upprörd av att Sydsvenskan publicerade en liknande artikel om Martin som prostituerade sig och han ger en fullständig bredsida mot knallpulverfeministernas totala dumhet och enögdhet när det gäller prostitution:
Här finns uppenbarligen en paradox, och den kan inte lösas upp förrän man inser att i grunden finns en sexualmoral som föreskriver olika villkor för män och kvinnor. Det är alltjämt så att kvinnor ska hålla på sig och inte bete sig utsvävande och utmanande. Det är den gamla kyrkborgerliga moralen som alltjämt piskas in i kvinnor – kvinnor ska inte ”dunkas gula och blå”, kvinnor ska inte kombinera sex och pengar, utan kvinnor ska satsa på kärleken.
Den vanliga comme il faut åsikten, som snarare visar på en sjuk människosyn hos skribenten, luftas däremot hos ”Babusjka” (ett intressant namn att välja samtidigt som man försöker vara feminist…)
jag tror på fullt allvar, att om man är hora och säljer sex och försvarar det, så har man mer än en skada däruppe. inte nog med att man är fullständigt blind inför utnyttjandet och den enorma förnedringen i handlingen som sådan, är man ju helt och fullt förlorad.
Som vanligt saknas ens ett försök till att argumentera för åsikten utan det är självklarheter enligt den dogmatiska feministteorin.
Uppdatering: Så har vi återigen fått ett bevis på att såna som Babusjka är fega kräk. Efter att jag uppmärksammat hennes blogg har hon stängt den för alla utom dem som blir inbjudna att läsa den. Fint – ungefär som alla andra sekterister så väljer knallpulverfeministerna att sitta bakom digitala murar och tycka precis som varandra. För annars får de lov att argumentera för sin sak och det kan de inte. Att som denna Babusjka först uttrycka sig så nedlåtande om alla horor (kvinnliga gubevars) och sedan inte ta diskussionen är lågt. Tyvärr – mot sånt har jag inget annat än förakt.
Uppdatering: Min vän mymlan skriver vidare om varför städerskans arbete ses som mer rätt än den prostituerades. Och hon sammanfattar helt enkelt den inställning som många av oss som av knallpulverfeministerna ses som ”horkramare” (och av JPA som sexköpare dvs. utförare av illegal handling) ändå har:
jag vill fan inte att min trettonåriga dotter ska sälja sex som extraknäck. Inte för att “hora är fult” utan för att jag tror att en trettonåring inte har den mognaden.
Hennes postning fortsätter i problemet med om VR har ansvar för att fostra eller inte. Eftersom jag själv jobbat med ungdomar med ätstörningar så länge som jag gjorde kan jag lugnt säga att jag hellre skulle se att folk rasade mot de bantningstips och skönhetstips som VR publicerar än över det här – eftersom det är något som verkligen påverkar. För jag vidhåller att upprördheten över den här artikeln bygger på det synsätt som en av kommentatorerna hos Ulrika har:
Jag har inte ens läst texten men förstår inte vad som är oklart. Att göra sexarbete till ett yrke har väl inte fungerat bra nånstans och jag förstår inte hur det kan jämställas med vilket jobb som helst? Visst, man kan bli nästintill invalidiserad av tungt kroppsarbete, men jag fattar ändå inte hur man kan jämföra det med prostitution, helt vansinnigt.
Hon har inte läst texten men vet redan att alla andra har fel.
Andra bloggar om: Kristina Axén-Olin, alkohol, 12-stegsprogram, sjukskrivning, dubbelmoral, järnlady, missbruk, Försäkringskassan, Veckorevyn, målgrupper, sexarbetare, försvar, publicering, problematisera