Rubriken är jättekonstig. Men läs vidare så förstår du lite mer.

stationsvakten har hittat en kommentar på YouTube som väl visar hur socialdemokraterna ser på prostitution oavsett om säljaren är lycklig eller inte, oavsett om hon eller han gör det frivilligt eller inte:

The socialdemocratic party is against drugs and prostitution. Both of them hurts people and are a threat to the soceity.

och i diskussionen så påpekar den som skriver kommentarerna från Socialdemokraterna att

Legalization of drugs and prostitution is not a part of the solution.

Vänta nu. Antingen är det någon sorts språkmiss eller så är det faktiskt så att socialdemokraternas önskan är att förbjuda prostitution (vilket inte är förbjudet – endast ena delen, köpandet, är förbjudet). Rätt skrämmande men knappast förvånande. Vilket kanske förklarar varför Isabella Lund och andra tystas i debatten: de ses som att utföra något förbjudet, trots att det är lagligt. Ett feltänk och ett missförstånd som gör att DN anser sig ha rätt att ta bort Isabellas blogg – deras förklaring om att den kan användas för att marknadsföra sexuella tjänster (vilket den inte gör) här ihop med att en sådan sak är olaglig (marknadsföring till viss del enligt den av de flesta; oavsett syn på prostitution, utskällda kopplerilagen men att sälja tjänsten är i-sig legalt).

Eftersom jag är tillbaka på jobbet och därför kopplat på den analytiska och strategiska marknadsföringshjärnan så kan man verkligen fundera över om prostitution rent praktiskt redan är förbjudet. Ity du får sälja tjänsten men den som köper den gör ett lagbrott. Vilket i sin tur innebär att du som tjänstesäljare inte får marknadsföra tjänsten då det är en uppmaning till lagbrottet att köpa tjänsten (och enligt vissa tolkningar av kopplerilagen är själva marknadsföringen per se olaglig oavsett dess uppmaning till att köpa tjänsten). Så principiellt vore det mer renhårigt av staten att förbjuda prostitutionen fullt ut än som idag faktiskt förneka en legal tjänstesäljare att sälja tjänsten.

Vi gör en pedagogisk liknelse (och de som får för sig att lägga in moraliska värderingar kan gå någon annanstans):

Det är i Sverige fult att klippa håret, det anses inte politiskt korrekt och av vissa som en avart och omoraliskt. Men det är tillåtet att sälja tjänsten hårklippning. Så frisörer får utföra sina tjänster (och ta betalt för dem) men det är däremot förbjudet att köpa tjänsten dvs. att klippa håret (för betalning).
Det innebär att frisörerna (som får utföra sina tjänster) inte får marknadsföra hårklippningen eftersom det är att uppmana till brott (att köpa tjänsten). De får heller inte någon statlig hjälp med pensionspoäng, avdrag för kostnader i samband med sitt arbete – och eftersom arbetet frisör inte anses finnas är det heller inte så enkelt att betala olika arbetsavgifter. Staten jagar dock frisörerna genom att sköntaxera dem utifrån deras ägande gentemot beskattad inkomst.
Så rent teoretiskt är frisörernas tjänst legal men staten har kringskurit tjänsten så pass mycket att det i praktiken handlar om näringsförbud för en hel arbetsgrupp. På grund av en moralisk åsikt om hår.

Ok. Dags för filtrering: nej, det går inte att rakt av jämföra frisörer och horor. Men i grunden ligger problematiken om vår sexualsyn – inte några könsmaktsteorier. I grunden handlar det om hur mycket frihet individen har rätt till gentemot hur mycket kollektivets gemensamma intressen, och/eller moral ska få inskränka den friheten. Inte om könshandel. För en handel bygger hela tiden på tillgång och efterfrågan – vilket innebär att förbud är kontraproduktiva, oavsett handelsvara. Så varje förbud måste ställas emot varans/tjänstens negativa påverkan på samhället. Problemet med prostitutionsdebatten är att de enda destruktiva påverkansperspektiv som ges är moraliska. De argument som förs fram om våld och slaveri bygger på att prostitutionen tekniskt sett är förbjuden vilket innebär att den sker i illegala sammanhang. Så vi kan tycka och tro – men aldrig föra fram reella bevis på en negativ kollektiv påverkan.
Då väljs argumenten om skydd av en individ: dvs. att kollektivet alltid vet vad som är bäst för den enskilda individen. Utifrån ett modernt samhälle en rätt märklig syn. Och onekligen individfientlig per se. Och problemet blir konsekvensetisk: var går gränsen för individens frihet respektive det egna ansvaret och kollektivets moral? Det är möjligen endast i svensk drogpolitik som inkonsekvensen blir lika synlig.
Argumentet kan då bli individuellt – att handlingen prostitution skadar individen. För vissa är det så. För andra inte. Inget kan skapa ett hållbart bevis på att det ena är riktigare än det andra. Problemet är att argumentet blir inkonsekvent: det finns många som skadats själsligt såväl som fysiskt av sitt jobb. Eller som i mitt fall: att vara arbetsmissbrukare. Men ingen väljer att argumentera för att vi ska förbjuda arbetet per se. Trots att det skadar en stor mängd individer.

Problemet tror jag är att antiprostitutionsivrarna många gånger är beroende av prostitutionen – det ger dem en förevändning för att lufta sina kollektivistiska ideal. Det innebär att de har någon att ”rädda” med sina moraliska åsikter. Och samtidigt är historielösheten ett faktum: a) inget samhälle har lyckats att få bort prostitution – inte ens djupt diktatoriska samhällen lyckas. b) samma argument om den negativa påverkan på samhället som idag förs fram i denna fråga användes (och används fortfarande av vissa grupper) i samband med homosexualitet, psykisk sjukdom och psykiska handikapp. Förut.

Ps. Isabella skriver idag bra: Tvärtemot DN och konsensus och menar att det just kanske är jakten efter konsensus (dvs. kollektivets gemensamma moral) som står i vägen för en mer modulerad syn på sexarbete. Ds.