Igenkänning

Det här känner man lätt igen sig i…

Men det är klart att jag inte gråter. Jag är rädd att om jag väl släpper taget så kommer jag ALDRIG att sluta. Hur mycket tårar kan man samla på sig under tjugofem år?

Och det är märkligt ändå hur ett ansikte gör att texter blir ännu närmare.

Ps. Retrospektion finns nu här på bloggen. Ds.