Jag och ismerna 2

Jerry Silfwer skriver att han är ateist. Det är inte jag (även om den tokkristne Hökarängsmannen anser mig vara det). Jerry skriver bland annat:

Men bokstavstrogenhet och då framförallt i sin fundamentalistiska extremform är lika fientligt och främmande för en humanist som fascism och kommunism.

För min del kan såväl metadelen av rationalism såväl som av humanism ha lika hög grad av bokstavstrohet och fundamentalism. Exempelvis menar jag att Humanisterna (eller som Brygubben så intelligent kallar dem: “sturmarkarna“) valt att avgränsa och sätta sin anti-religiositet i en egen sorts ismisk tanke.

Inom beteendevetenskapen kan man se att människans behov av att sätta in sina åsikter i ett sammanhang hör samman med det, rent logiskt motsatta behovet av att tillhöra en grupp. Därmed är människan beredd att avstå en del av sin individuella frihet och söka minsta gemensamma nämnare. Det är just här som religionen stått som en sorts grundbult för all annan “ism”-utveckling. Ser man socialpsykologiskt så är det i princip ingen skillnad på grupper som samlar sig runt religiösa värderingar eller grupper som samlar sig runt politiska sådana. Det hela handlar om att skapa en social karta och ett psykologiskt raster för den egna personligheten.

Jag menar att den utveckling av minskat intresse för att bli medlem i religiösa samfund, politiska partier och andra övergripande opinionsbärande rörelser ligger i att ju mer individen upplever sig själv som mer värdefull, och kollektivet som ett krav på att offra något av sig själv för att vara en del i gruppen. Innebär det att människan är mindre intresserad av att tillhöra en grupp? Inte nödvändigtvis. Istället växlar man över sin tillhörighet till grupperingar som inte handlar om moraliska åsikter – exempelvis att tillhöra enfrågegrupper eller samla sig runt mer “ytliga” intressen.

Uppdatering: Jerry har skrivit vidare om att han inte anser att ateism är en religion. Han försöker att definiera religion med att man tror på något högre. En högre makt. Tekniskt sett innebär det att man inte kan kalla buddhism för en religion, liksom att varken konfucianism eller taoism heller är religioner (och nej, bara för att Svenska Akademien väljer att göra en snäv tolkning så innebär det inte att det är mer rätt eftersom de till på köpet gör en teistisk tolkning). Och ska man breddtolka Jerrys definition och ta bort den teistiska vinkeln (högre makt=gudom) så är den högre makten inom humanism eller rationalism lika mycket en tro på en högre makt men då på principen om rationella överväganden eller att människan är den med makt.
Och onekligen håller jag med honom om att definitionen av ateism som en icke-teistisk religion lätt kan devalvera dess värde. Det är för mig inget problem eftersom jag inte håller ateistiska principer över något annat. Helt enkelt visar hans argumentation till stor del att ateismen funktionellt är samma sak som vilken annan religion som helst: om den definieras utifrån något annat än sanning/falsifikation blir det knepigt och måste försvaras. Så om man ska välja definition måste man se utifrån vilket perspektiv man väljer denna: en sorts moralisk eller positionsmässig definition eller en beteendevetenskaplig eller funktionell definition. Svaret blir olika – för i det första så bygger det på distinktionen enligt den snäva teistiska definitionen av en religion (vilken jag själv anser vara för snäv) medan det i det andra bygger på att se hur ett försanthållande används hos dem som äger detta.
Se till vänster… har också skrivit om sin ateism.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,