Retrospektion

rivningskula (2003-09-13 14:54)

säger upp mig som mig själv…

kan man köpa färg som gör en transparent?

när kroppen reagerar utan att jag vet varför
allt blir en enda stor blykula av skuld
som slår sönder mitt sköra bygge

jag orkar inte idag
inget mer än att bara ligga här
inte delta IRL
jag behöver kunna kontrollera så mycket som möjligt
bestämma för att hålla mig inom min kropps gränser

kulan slår
bultar på mina väggar
de går sönder en efter en
tunnelseende

Deux ex machina? by nws

Deus ex machina

andas tungt andas ytligt
paniken paniken (the horror the horror)
jag orkar inte
jag vill inte
allt jag gör blir åt helvete
kom och rädda mig
kom och ta mig härifrån
omslut mig med kärleksdoft
ta min sorg i ditt sköte

Leker kull med livet som insats (2003-08-09 23:21)

jag besvärjer er
demoner i min själ
jag besvärjer er med min egen död
ni vet inte när
var eller ens hur

hellre tomhetens famntag
än bunden av kättingarna ni lägger
över hela min kropp

jag besvärjer er
hotar er existens
jag kan göra slut på er
en hög kostnad men aldrig för hög

ni sveper in mig i era lögner
era slängkappor av svärta
kippar efter andan
när era smutsiga fingrar
trycker tillbaka mina tårar

jag besvärjer er
döden är vackrare
ni är dess motsats
existensen är tripolär

undflyr er aldrig
håller er stången med mina ord
utmanar er aldrig
mina meningar skyddar från giftet i era pilar

jag besvärjer er
vi leker kull
med livet som insats

Decayed ©nws


Demoner (2003-08-07 15:20)

Tro inte att du ska klara dig från oss
när du börjar känna dig lycklig
efter gårdagen där du känt hur gott det är att leva
vi tar dig
du har börjat att bli stark
men vi vet hur vi ska komma åt dig
nån gång måste du sova
då invaderar vi dina drömmar
tar över och skickar in den onda små tankarna
vi är dina demoner
det är vi som styr dig
du har ingen makt
vi är de allsmäktiga
i sömnen tar vi dig
vi kommer att ge dig de värsta mardrömmarna
du kommer att uppleva fasor du inte ens kan tänka
alla vanliga regler upphävs
du kommer att dö i dina drömmar
vi spelar på de allra mest dova strängar
en ödessymfoni – ett requiem för din död
du kommer förstå vad som är sanningen
att du är dömd till mörkret
din mur är alldeles för hög
ingen kan rasera den
och släppa dig fri
vi är dina demoner, de marodörer som lever
evigt evighet du är i vårt våld

du vill dö fort
glöm det
du kommer att få lida
pinas i åratal
innan din kropp till slut inte orkar med
våra attacker
du är för feg att göra slut på det
fegis fegis fegis
glöm bort att du kommer ur
du är innanför murarna som du byggde så tjocka
för att du trodde att det skulle skydda dig
istället kan du inte komma ut
undan från oss
vi finns härinne
när du går så går vi
när du stannar så står vi still
väntar på nästa chans
att göra ditt liv till ett helvete

men gnäll inte
andra har det värre än dig
ingen jävel bryr sig om din klagan
alla har nog med sitt
du försökte rädda världen
ge av dig själv till andra
tror du att någon annan är lika korkad?
bit ihop för nu kommer stormen

Biohazard ©nws

Silent words (2003-06-20 10:25)

i got silent words in my pocket
i can´t light them
cause my matchbox is wet and worn out
from the rain of tears
invisible to everyone but me
unrecognized to everyone but my soul
scar tissue black water demon’s seed

ner i svarta vatten (2003-05-03 16:11)

sänker mig ned i det svarta vattnen
återigen de omsluter mig
dränker mig i själens dödsskrik
nöd och lust är inte sant
lust och att stå ut är sannare
men sanning är inget annat än
vindens spel i lövverket
i ett hemligstämplat
dokument stod att jag
lider av jag är psykiskt
sjuk och oförmögen
jag är ett fall för nämnden
fall på knä inför människan

jag är döende själen
dör för varje andetag
jag vill sluta andas
intravenöst insprutat
om ändå hopp kunde ges
i droppform jag har
kämpat i hela mitt liv
skulden är evig det är bara
givarna som förändras oavbrutet
hon är på väg någon annan stans
jag blir kvar här
i dalen solen skyr
hon tar livet med sig jag
är ett skal utan väggar

broder Job du som aldrig sa ett
ont ord om den som prövade dig
det är inte något att sträva efter
omänniska att inte få vara vred
ta oskyldigt på sig skulden jag är
inte Kristus på ett modernt kors (? & ?)
korsfäst blev jag men inte till att
stå upp utan dö som människa

jag följer anubisk rygg följer
nedåt djupt under allt som varit
är och ska komma en gång
under jorden under ytan är allt
stilla som kvällssolen över jöl
rytmen av nåjdens spel rör mig
inte mer som en fjärils lätta slag

jag sänker mig ned i de svarta vattnen
ner under ytan
ner under allt

Tagged life ©nws & villiam strandh


+Poetry2+ (2001-09-10 00:53)

This is where it all ends
frustration, bitterness
and running round the bush
where love turns to poison
and the words of tenderness
becomes strategic weapons

This is where it all ends
an evolution of the dark,
hatred and disrespect
where passion is suffocated by ordinary day
and lust becomes something
that’s seems like disgust
so where are the plan for catastrophe,
the strategy for rescuing?

I don’t care.
I give up,
give in
and turn away.

it’s better to be lonely in loneliness
than lonely in togetherness.

This is how it feels when love turns to dust.
This is how it feels when it all ends.


7oktober2001-Love Like Blood (2001-10-08 14:14)

En dag är mycket. Stor kärlek mycket hat. Inte nödvändigtvis alltid men ändå. Bush bombar. Min son älskar mig. Oskyldiga kommer att dö. Herny Rollins är arg. Love Will Tear Us Apart är vacker som krossat glas. Min fru älskar mig. Lunar är segt och Silverplanet är segt. Jag börjar bli sjuk. Vi boar. I världen sprängs tillvaron sönder. Av kryssningsmissilernas vita smäckra kroppar. Flaggan vajar. Ingen orkar längre. Nästintill bry sig. Kriget är vunnet. Robinson har börjat. Jonas Gardell är en profet. Jag ska leta stenar vid älvstranden. Stenar lever. Lever gör de. Morpheus rules. Jag ska jobba imorgon. Och dagen efter. Jobbet äter mig som en cancer. Min son är stor. Världen ser ut att gå sönder. Om fem veckor kommer #2. Jag vill ha en fet elgitarr och en mikrofon. Alla är involverade. Ingen har sett det verkliga. Allt är bara på TV. Kriget är lika verkligt som Farmen. Farmen är lika verkligt som Kriget. Djuren ska skyddas. Vädret är fortfarande snyggt. Jag vill förälskas. ”I remain burned beyond recognition”. Det Mördande Skämtet är mitt. 80-talet är tillbaka. The Eighties. Love Like Blood. New York blir aldrig vad det varit. Sorgen är stor. Sorgen är lika verklig som Baren. Baren är lika verklig som sorgen efter de döda. Men Baren har Billy Butt och Dag Finn. Åttiotalspastisch. Jag vill vara som någon annan. Jag vill ha Toni Hallidays händer på min nacke. Jag vill ha kropp. Jag vill ha hennes händer på min kropp. Jag vill vara ung. Jag vill vara yngre. Jag vill inte äga ännu en byrå. Jag vill ha fred. Jag vill ha kärlek. I en bok av glas. I en glasbok som läses genomskinligt. ”War, what is it good for – absolutely nothing”. Holly Johnson är försvunnen. Litet namn stor sjukdom. Kultur är allt som inte är något annat. Tungt tyngre Martina Axen. Slå hårdare. Slå mig död. Kör mig död. Gör mig röd. Så att jag kan uppstå. Nemesis. 20th Century Boy. Mediakåt och van vid fotoblixtarnas skräckslagna blinkanden. Blinkanden av blixtar. Mynningsflammor i mediakriget. Smarta bomber med kiselhjärna. Bomba min själ med kärlek. Assassination of the heart. Get real get unreal get yourselves into the G-spot. Orgasmiska mutationer. Är du blond. Är du en bimbo. Har du en hjärna. Varför det. Än sen då. Livet blir inte lättare för att man tar det seriöst. Jag vill vara arg igen. Jag vill brinna igen. Brinna med den där elden som förtärde mig. Som gav livet smak av rök. Livet som ett inferno. Livet. Som en drive-by-shooting på mammas gata. Blinkar du så klarar du dig. Blinka inte.

Scream ©nws

.::Wolfpack::. (2001-10-30 23:04)

Han reser sig från sin viloplats. Hans tunga huvud som vilat på hans tassar. Lejonman. Han anfaller. Med vinande tänder, hela sin styrka, pistolen spelar i hans hand, de faller som korthus, han sliter sönder deras halsar med de stålblanka klorna. Krutröken sticker i hans näsa och han ger sig på dem igen.

Han smakar blodet. Hämnden flödar genom hans ådror. De gjorde honom detta, de gjorde henne detta. Han pulvriserar dem med sin tyngd. De blir inget kvar, de blir inget mer. Rovdjuret har talat. Rovdjuret har gett dem sina märken. Rovdjuret har dödat. Rovdjuret har talat.

När allt mostånd är över. När den sista av den andra flocken ligger i dödsryckningar. Han reser sig från sin hukande position. Reser sig mot den bländande månen. Och utstöter skriet. Segerskriket. Skriket av frustrationens brand. Ett läte av ångestens indränkta gummitårar.

Han lämnar allt där. Går vidare. Ser sig inte om. Lunkar iväg för att lägga sig ner.

Vänta.


21november2001-knocked down (2001-11-21 00:18)

Så kom man till vägs ände. Sjukskriven på grund av utmattningssymptom. Rätt skum känsla. Jag har aldrig varit sjukskriven. Jag vet inte ens hur man gör när man är det. Så kvällen har gått åt till att ställa in, skjuta fram och fixa vikarier, B-planer och sätta in autosvar, telesvar och svaromål för att se till att alla får reda på det och inte förväntar sig att jag hela tiden kan jobba.