November spawned a monster (once again)

Jag är inte sugen på att laga mat. Det känns overkill att woka lax och grönsaker till mig själv liksom… och sen – ingenting finns att se på TV ikväll.
Jag kunde gå ut med mina kompisar – men det är en dag imorgon också.
HS bubblar på i telefon om allt som händer nere i Västerås – jag inser att det är där hon hör hemma. Hon verkar lyckligare när hon får umgås med sin familj. Barnen är lyckligare.

För övrigt anar jag att min jävla morsa har hittat hit. Känns som om jag skiter i vad hon läser iofs – hon har skapat det här monstret genom allt hon gjort mot mig. Samtidigt har det gjort att jag mer och mer drar mig för att skriva. Jag kommer antagligen lägga ner deep|edition ganska snart. Hon har ingen rätt att veta något om mig längre, den rätten förlorade hon när hon började att utnyttja mig som sjuåring.

Den enda fördelen med att a) inte längre tro b) inte ha någon släkt är att man inte behöver gå till kyrkogården. Å andra sidan tänker jag ju på det – jag tänker på det eftersom det ändå var en så stor del av mitt liv. Prästeriet. Och jag vet att jag tjatar om det men fuck off – jag skriver inte för någon annan än mig själv. Jag tänker älta det här tills jag är klar.

Idag har jag spenderat fem timmar på pitchen. Jag skulle behöva spendera ett antal till men det känns som om mitt huvud sagt upp sig, själen gör ont. Igen. Värdelöshetskänslorna är där. Och de vänner jag hade – de som var nära – har jag, i min egen jävla dumma stolthet, tappat bort.

Jag hatar mig igen.

Sleep on and dream of Love
Because it’s the closest you will
Get to love
Poor twisted child
So ugly, so ugly
Poor twisted child
Oh hug me, oh hug me
One November
Spawned a monster
In the shape of this child
Who later cried :
“But Jesus made me, so
Jesus save me from
pity, sympathy
And people discussing me”
A frame of useless limbs
What can make GOOD
All the BAD that’s been done?

“November Spawned A Monster”: Morrissey