Flyttar till något.

Det har gått några veckor. Det kallas ”att landa” men den här gången känns det annorlunda. I bilen ner, sonen körde och sa ”den här gången har du flyttat till något – inte från något.”

Det är sant. Det är inte en mellanlandning som alla andra gånger. Den här gången har jag ingen idé om vad som ska komma sen utan mer; här är jag nu – framtiden come and get me.

En ny lägenhet. Inga minnen, inga spöken, inget i väggarna. Det är bara jag här. Mitt ansvar att låta väggarna berätta något bra. Att ta ansvar för att leva och inte bara överleva. Styra och inte styras.

Så kanske är målgång bättre än landning. Ett treårigt maraton. Jag överlevde och tror jag lärt mig saker. Om mig själv, om medmänniskor, om livet. Kroppen är sliten, hjärnan fortfarande i rebooting-läge från utbrändheten och hjärtat ja hjärtat…det slår men skrämt, skadat och skyggt.

För några dagar sen tittade jag på mina två barn, när de för en gång skull var på samma plats, stod och pratade med varandra. Kärleken tog nästan andan ur mig, satt bara och var lycklig att just de finns. De två, skeva på sina egna sätt, smartare än de flesta och efter allt så envist självständiga. De går sina egna vägar, hittar sina egna svar; vi får bara acceptera och älska. Det är det enda vi har kvar att göra.

Så Västerås. Så rationellt och det är skönt. För då behöver jag inte förklara att det är så mycket mer. Min bas, min hamn och jag slutar att jaga. Det är en del av något annat. En ännu okänd plan, en ännu dold resa. För mig.

En sommar har snart gått. Jag kommer knappt lämna stadsgränsen. Pustar ut i målfållan. Tar en kaffe i ankomsthallen. Vandrar på gator som både är gamla och nya. På samma gång. Njuter av kvällsbrisen nere vid hamnen, söker gyllene timmen och blå timmen med kameran. Jag går och går men inte från och inte till utan bara för känslan av att vara i rörelse. Mina Converse tar mig till platser där jag inte varit och mina tankar tar mig till känslor jag inte känt.

På dörrarna i våra hus står saker om historien på området; att elkraften startade här, hur ASEA på många sätt skapat det nya Sverige. Vi är mitt i ett skifte, jag är i ett skifte. Livet letar sig nya vägar. Jag acklimatiserar mig. Jag taxar in. Jag reser mig och tar en dusch.