Tänk dig att Greta var din dotter

Tänk dig att Greta var din dotter. Tänk dig att få läsa saker om henne, och om er som familj där det går ut på att hon och ni inte är värda någonting. Tänk er att läsa att hon är “derailed” eller ful eller förfärlig. Att hon inte kan något, att hon borde vara tyst. Att hon är ett barn som inte förstår någonting. Tänk er att få läsa det gång på gång, tusentals gånger, få se politiker nedvärdera henne eller personer förklara att allt bara handlar om att ni vill tjäna pengar på henne. Att det hon säger är scriptat; av er, av en pr-byrå eller av Soros. Tänk er att hon blir kallad lögnare. Om och om igen. Tänk dig in att världens mäktigaste man – den amerikanska presidenten – gör narr av henne. Tänk dig den flodvåg av hat, av nedvärderande tillmälen, av hot både verbala och fysiska som slår mot er och mot henne. Allt det plus att ni som föräldrar blir anklagade för att vara urusla föräldrar som inte sett till att hon går i skolan (vilket ni gjort) och att ni skadar henne genom att låta henne hållas. Allt detta…

…bara för att hon starkt tror på något. För att hon är just hon. Med sin asperger, med sin envishet, med sitt lillgamla sätt, med sin starka tilltro till sin egen kapacitet att förstå. Att hon faktiskt gör något som varje förälder skulle vara oerhört stolt över: tar ställning, väljer att göra något åt det hon tycker är fel. Utan att skada någon annan, utan att nedvärdera någon annan människa.

Tänk er den oerhört knepiga känslan som det skapar. Tusentals och tusentals hyllar henne visserligen men det är så mycket lättare att se det negativa. Samtidigt känslan av osäkerhet som alla föräldrar har. “Gör vi rätt?”, “Hur ska det gå?”, “Vad händer sen?”. Och rädslan oron för om hon ska orka, om någon galning ska lyckas att skada henne eller till och med döda henne.

Hon är ju ert barn. Ett barn precis som ditt barn. Hon är precis som min dotter.

Tänk er in i det.

Om ni efter det, efter att verkligen känt på den känslan, fortsättningsvis kan säga “ja, jag skulle gärna utsätta mitt eget barn för hatet som jag slänger ur mig på Twitter”. Fine. Fortsätt. Om ni försöker vidhålla att ni kritiserar det hon säger så gör gärna det men diskutera inte Greta som person, eller vad som ligger bakom. Det är inte att kritisera sakfrågor. Det är att kritisera henne.

Men jag tror inte någon skulle göra det. Bara tanken att ens barn, ens dotter, den där som alldeles för en liten stund sen knappt kunde gå och log med hela ansiktet fyllt av mat, den där som var en femårig prinsessa, hon som spelade fiolkonsert och var så där tolvårigt pre-teenig. Att hon skulle utsättas för det som Greta utsätts för. Det tar andan ur en, det får lungorna att krympa ihop av ångest och ja jävlar vad jag skulle vara rasande.

Om ni känner att det är fel det som sker mot Greta idag. Var inte tysta. Säg ifrån. “Det är inte de ondas ondska som är värst utan de godas tystnad”.

Ja. Hon är mitt i en gigantisk rörelse som hon startade genom att själv sätta sig utanför riksdagshuset i Stockholm och protestera mot att det görs för lite för klimatet. Ja. Hon har på många sätt makt idag genom att vara en symbol för en ny medvetenhet om klimatproblemen.

Hon slutar inte att vara människa för det. Hon slutar inte vara någons dotter, någons barn. Hon slutar inte ha känslor.

Det ni vill att era döttrar eller söner ska utsättas för, det ska ni utsätta andra döttrar och söner för. Så jävla enkelt är det.