NIMBYs – inbilskheten och omänskligheten

NIMBY = not in my backyard är ett uttryck som oftast tenderat att användas om äldre som motsatt sig större byggen. Vissa kommuner har större sammanslutningar av pensionärer som går emot varje liten förändring som kan ge bättre effektivitet och mer befolkning eftersom det är nåt träd som måste tas bort.

Men NIMBY är också ett uttryck för den minskade medmänskligheten, den förminskade empatin som vi ser utveckla sig i galopperande fart. Senaste året har vi sett mängder av upprörda människor runt boenden för flyktingar och inte minst runt ensamkommande. Men det stoppar inte där: LSS-boenden anses med jämna mellanrum förfärliga att ha i närheten. LVU-hem och liknande också. Och nu senast: upprördhet en masse över ett planerat hospice. Det är nästan svårt att ta in. Människor anser alltså att det är fel att bygga ett hem för personer i livets slutskede pga att platsen är för vacker och att de inte vill att deras barn ska behöva tänka på döden.

Låt det sjunka in.

Hur kan man med berått mod välja att bli så inbilsk, så självisk, så oerhört omänsklig att man gör något sånt här.

Det går inte att undvika att tänka på en av de hårdaste uttalanden som Jesus gjorde:

Det ni gör mot en av mina minsta, det gör ni mot mig.