Glasberga – en villaidyll grundad på rädsla för det okända

Uppdatering: Glasberga känns ibland som personer som helt enkelt inte vet vad de pratar om. De har inte mött några personer som de diskuterar. Typ den vanliga rädslan för det okända. Men när man läser det här blir man kall. Att föräldrar kan välja att ge sig på barn på det här sättet – barn som inte är som deras barn.

Vi borde skämmas som låter
deras barn vara oroliga för att Masarin kommer in på deras tomt och
flyttar på deras saker. Ja kanske till och med förstör
saker.

Vi borde skämmas som inte sätter upp
regler för våra barn.

Vi borde skämmas som har
bott här i ett halvår utan att ha satt upp
staket.

Det här är bara vidrigt. Rent ut sagt vidrigt.

Edit: Jag hade helt fått för mig att det hette Glansberga. 

Jag läste om Glasberga för flera dagar sedan, delade länken från LT på Twitter men noteringen att den mentalt intellektuella nivån knappast skulle sänkas med ett LSS-boende. Aftonbladet har hittat det och Twitter översköljs av personer som uttrycker sin aversion mot de boende i området liksom att över 18 000 har delat länken på Facebook.

Behövs det information till dessa personer som klipper sina gräsmattor och oroar sig för att det kommer dyka upp debila massmördare? Som fantiserar om att deras nattsömn kommer att störas av högljudda unga med Downs syndrom? Som för sitt inre ser en armé av funktionsstörda zombielika varelser som kommer att skrämma deras barn? I sina vaknätter i oron för detta ser de hur deras investering för att bo nu sjunker i pris och när de dricker sitt Löfbergs Lila i de Rustainköpta loungemöblerna kryper rädslan fram att Attendo egentligen vill ändra boendet till missbruksboende.

Stackarna.

Generellt när man läser invändningarna så anar man att det i området finns en eller flera som jagat upp stämningen och gått runt med ett antal argument och föreslagit att man ska hota med att man flyttar. Det indikerar de inlägg till stöd för åsikten i grundartikeln. De personernas agenda kan vara olika: de kan ha dålig koll på vad LSS handlar om, de kan vara personer som i grunden anser att funktionshindrade och utvecklingsstörda inte ska finnas ute i samhället. De kan på allvar mena att deras villavärde är viktigare än ungas möjlighet att integreras i samhället.

Uppenbart är att kommunen tillsammans med Attendo inte informerat tillräckligt utan någon har hört att det kan komma att bli ett LVU-hem “i nästa steg”. De har valt att inte förstå att Attendo inte bara kan ändra inriktning på det sättet, trots att de är såna otäcka kapitalister.

Argumenten är inte speciellt logiska: man tänker flytta om det kommer utvecklingsstörda till villaområdet eftersom man lagt hela sin förmögenhet i sitt boende som nu kommer att sjunka i värde men man gör det för barnen eftersom någon hört om att såna boenden har inneburit mördande. Bevis finns inte – bara hörsägen eller inte ens det. Sammanblandningar mellan boendeformer och vårdformer står som spön i backen.

Själv bor jag i Forssa i Borlänge. Där finns ett sånt här boende mitt mellan dagis, skolor och villor. Boende på LSS-hem har personal som tar hand om dem. Det är vård som bedrivs. Autism, Downs syndrom och liknande diagnoser kan drabba vem som helst. Den våldsamhet som omtalas är knappast större än det potentiella våld en granne kan utsätta sin andra granne för vid midsommarfesten när de börjar tjafsa om häckklippning eller att den ena tafsat på fel häck.

Rädslan för det okända är något som en människa alltid har att övervinna. Den ligger djupt rotad i oss – det är en nödvändig del av vår överlevnadsinstinkt. Men därmed inte sagt att den i många fall kan förminska oss. För att övervinna den behöver man kunskap – antingen att lyssna och lära av andras erfarenheter, läsa och förstå vad saker handlar om – och i andra fall göra egna erfarenheter för att inse att det som man är skräckslagen för inte är så farligt. Det kanske till och med är en tillgång.

Att bara dväljas i osäkerheten inför vad man inte vet om eller förstår är ofta lathet. Rädslan för det okända innebär att man söker trygghet – trygghet i sin egen världsbild som därmed blir statisk och inskränkt gentemot det som man oroar för. Men det är också samma psykologiska parametrar som när man väljer att göra grova generaliseringar utifrån en åsikt. När man hänger upp sig på normer eller intersektionalitet. Tryggheten i argumenten befäster världsbilden av att det andra, det okända, är något som är farligt. Att vi själva har svaret.

Det vi ser i Glasberga är i grunden samma sak som gör att homosexuella förföljs, att SDs grundlösa och felaktiga argument mot invandring får spridning, främlingsfientligheten, att kvinnor på många ställen har det svårt att komma in i arbetslivet eller lyckas klättra till toppen. Det handlar inte alltid om medveten diskriminering utan lika ofta om okunnig ignorans.

Uppdatering: Läs också Till alla ängsliga föräldrar och fantastiska Jill Söderlund.