Gränserna stängs. Passkontroller. Håll dem ute. Låt dem inte komma in. Vi kan inte ta emot dem. De hotar vår välfärd, hotar vår kultur, hotar vår ordning och reda. De behöver inte komma. De behöver inte vara här. De är inte som oss. De hör inte hemma här. Sätt upp taggtråden.

Läser om Ungern. Som stänger gränsen. Som straffar hårt om flyktingar tar sig in. Ungern som själva för inte så länge sedan fick fly. Det spelar ingen roll. För det här är inte dem. Vi. Oss. Det vänder sig i magen:

Frilansfotografen Meli Petersson Ellafi säger till Expressen att myndigheterna tömmer flyktinglägret vid gränsen för att köra flyktingarna till tågstationen i gränsorten Röszke. Vart de sen ska föras är oklart, enligt tidningen.

Det ekar. Det ekar så högt. Från historien. Vi har rasister i parlamenten, vi har nazister på gatorna, vi har ”vanligt folk” som vädrar sina aversioner. Mot dem. De andra. De som inte borde vara här. De som inte är som vi. De som inte passar in i en skapad mall av mytiskt bättre/sämre.

Min själ viker sig. Duckar undan den överväldigande ondska som hela tiden anfaller. När blev det så mörkt? Var gick det fel? Många försöker hjälpa, många håller stånd. Men fler och fler normaliserar det hårda. Normaliserar synen på vi och dem. Konservativa, liberaler, socialister. Ingen går säker för självgodheten och separatismen. Fascismens grogrund. Orden ”svenska” och ”svenskar” skrivs alltmer ofta med versaler. Även av de som inte borde. Som borde veta bättre.

Opinionsbildare ljuger obehindrat. Överdriver och slirar på faktan. För att spela mörkret i händerna. Vi är dömda. Historien upprepar sig. Det är en peerpetum mobile driven av människans grundläggande ondska.

”Vart de sen ska föras är oklart”. Järnvägsvagnar. Taggtråd. Baracker. Stora stenlokaler. Vakter. Människor som vänder bort blicken. Intellektualiserar. Det är någon annans problem. Det är deras problem. Det är inte vi.

I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.