Nestlé vill inte privatisera vatten – DI gör uselt jobb

Uppdatering: Jag fick möjligheten att skriva en mer reflekterande text just om källkoll och farten på SVTs debattsida:

Förut pratade vi om klickjournalistik, idag pratar vi om viral journalistik. Vad det är som sprider sig snabbt och brett är mer centralt än antal som klickar. Analysverktyg som Sharedcount har fått ett högre värde än Google Analytics.

Uppdatering: DI tog ner artikeln och la upp en artikel som noterar det som tagits upp nedan; men låter den gamla vara kvar. Enligt Klas Granström på di.se är förklaringen följande:

Researchen blev inte tillräcklig och ämnet togs ur sitt sammanhang. Nu har vi skrivit en ny artikel som reder ut otydligheterna och felaktigheterna.

Dagens största snackis var en DI-notis. Den braskande rubriken “Nestlés ordförande: Vatten borde inte vara en rättighet” fick folk att gå igång. 740 gånger har länken rullat ut på Twitter och mer än 4000 delningar på Facebook (kolla aktuell stat här). Självklart – det är en rejäl tjottablängare där det onda Nestlé visar sin “sanna” sida.

nestle

Att artikeln refererar till en icke-länkad video (som finns här – en video från 2005) och uppenbarligen är en rewrite är det ingen som tänker på. Dock – sociala medier är inte sociala medier utan att folk börjar rota i det hela. Bland annat hittas en Guardian-intervju med Peter Brabeck-Lethmate där uttalandet kompliceras genom att han faktiskt pratar om att vatten måste få ett värde. Alltså inte att Nestlé ska äga vatten utan hans mission är att vatten, rent vatten, är en ändlig resurs och att vi måste hantera det som en sådan. Hans krassa not är följande:

While it is a basic human right to have access to subsidised water for hydration and hygiene, why should washing your car, filling a swimming pool or watering a garden be priced in the same way? Full cost recovery for these activities will not only ensure that we are more judicious in our use, but will also, crucially, help repair our leaking infrastructure.

Alltså – det handlar inte om att vatten ska privatiseras men att det måste till en helt annan medvetenhet om dess värde – och att vi enligt viss forskning kommer att bli utan vatten innan vi blir utan olja om vi fortsätter som idag. I sin klargörande bloggpost (en blogg som är helt dedikerad till vattenfrågan för övrigt) om den video som DIs journalist refererar till slår Nestlés ordförande fast att det handlar inte om att vatten inte skulle vara en mänsklig rättighet – men att det inte är ett fritt gemensamt bästa utan restriktioner och begränsningar:

The water you need for survival is a human right, and must be made available to everyone, wherever they are, even if they cannot afford to pay for it.

I den här bloggposten diskuterar han frågan ingående – och det är bra mycket mer komplext och problematiserande än vad DI-artikeln vill göra vid handen.

Det fascinerande i hela den här frågan är att människor är så snabba att dela något – och när man sedan även med länkar visar att DI helt enkelt har pysslat med urusel journalistik så vill man inte lita på att det kan vara så. Den vanliga världsbilden: journalister har rätt, storföretag är onda och svenskt är sannare än brittiskt – den är grymt svår att rubba. Man vill inte tro att socialt ansvarstagande och miljömedvetande kan vara något som finns i storföretag. Och vad än värre är – mjölkskandalen från 70-talet tas fortfarande som intäkt för att Nestlé inte är intresserade av vattenfrågan.

För självklart är de det. För att kunna fortsätta att tillverka saker måste de ha tillgång till vatten – och om rent vatten blir bristvara så hotas självklart företaget som sådant. Det här är en lång väg från mjölkskandalen – och kanske kan det vara så att just den pinpointade problematiken.

Så sakfrågan. Jag tror tyvärr han är något viktigt på spåren. För människans grundläggande beteende är att utnyttja det som ses som oändligt till fullo. Det som är gratis har inget värde eftersom vi lever i en värld där allt som vi kan ta på antingen har ett monetärt värde eller är gratis. Det som är gratis tenderar snabbt också att ses som en rättighet. Det vi gjort runt (för lite) att minska koldioxid – eller åtminstone öka medvetandet om växthuseffekten – behöver göras för att förstå vattenfrågan. Ska vatten privatiseras? Kanske inte – men frågan är hur det ska regleras på ett sätt som samtidigt inte gör vatten till en politisk maktfaktor vilket en statlig reglering lätt kommer att innebära.

Självklart behöver man vara på sin vakt mot greenwashing och Nestlé om någon har en jäkla uppförsbacke när det gäller förtroende efter alla skandaler och kontroverser de skapat och fortfarande då och då skapar. Men i det här fallet är det sannerligen så att Dagens Industris journalist låtit sina förutfattade meningar fara iväg och undlåtit att göra basal research runt frågan. Så en bojkott pga av den här artikeln blir verkligen i det närmaste patetisk eftersom den grundar sig på vad någon annan anser vara det som ett företag står för utan någon grund.

Post #089 i #blogg100

Uppdatering: Det som skrämmer mig är uttalanden om att Nestlé kan gott ha det här även om det inte är sant och att folk anser att videon är starkare bevis (betänk att den är åtta år gammal) än vad företaget skriver idag 2013. Viljan att slippa rucka på sin egen verklighetsbild är så stark.

Uppdatering: Bloggen Hur Var Det Nu har grävt vidare och det är oerhört intressant när det kommer till tyskan:

Det uttryck som som Brabeck-Lethmate använder och som DI översatt till ”rättighet” och Svd til ”mänsklig rättighet” är det tyska ”Öffentliches Recht” som inte alls är samma sak som ”mänsklig rättighet”.

snarare en public right – dvs. en mer statlig och offentlig överhöghet om jag förstår översättningarna rätt av själva termen.

De som tidigare skrivit om det börjar också pudla – eller som i Nyheter24 bara ta bort artikeln. Kostdoktorn är kritisk mot andra saker och det är helt rätt – men menar att vattenfrågan är felledd från DI. SVD har reviderat och ändrat en del i sin text.

Det pågår en diskussion även på Nestés Facebook och tja, sans och måtta och att lyssna på vad andra säger är kanske inte Facebookkommentatorers bästa gren.

Uppdatering: Inte bara di.se har valt att dramatisera sina nyheter utan också TV News mfl när det gällde de påstådda ryska övningarna mot Sverige. Det här börjar bli besvärande – jakten på klick söker sig utanför de gamla vanliga kvällsdrakarna. Vi blir alla en del av en viral soppa.