Jag saknar nån gen eller dna-sträng. En sån där som de flesta män verkar ha.
Jag är helt jävla ointresserad av bilar. Jag tycker det är trist att köra bil, oerhört tråkigt att äga dem osv.
För mig är det ett verktyg som ska ta mig från punkt a till punkt b och gärna så snabbt och smidigt som möjligt. Sen bör den helt enkelt gå på så mycket luft som möjligt och i övrigt ha en human kostnadsbild. Resten är för mig helt egalt.
Jag hatar därmed bilar eftersom de alltsomoftast får för sig att stöka till resan mellan a och b, och när de gör det – så innebär det att det kostar ett par tusen bara att parkera åbäket vid verkstaden.
Eller som idag – byta däck på Röda Faran, detta sorry excuse for a car som vi köpte för våra synders skull eller hur det nu var. Tre av fyra hjul vägrade komma av med mindre än att jag spenderade ungefär en kvart med att slägga dem, sparka på dem, spruta ohemula mängder 5-56 och ihopkrupen rucka dem sidledes åt alla sidor som tänkas kan. Skitjävla bil.
När det gäller just Röda Faran så har dock mitt ointresse övergått till ”personligt” hat mot just den bilen. Så fort den strular så blir jag förbytt och vill misshandla den grundligt med en stor jävla hammare. Den har fått mig att skratta rått åt uttalanden om tysk tekniks överlägsenhet: herrejävlar – den Opel Vectran har haft alla tekniska fel som man kan tänka sig. Det har varit olika givare, reläer och skit som kostat töntigt mycket att laga. För att inte tala om när hela fläkten la av. Ska verkligen inte en fläkt klara fem år? Eller virvelspjället. Helt meningslöst för funktionen i stort men kopplat till varningslampan för motorn. Vilket innebär att jag får lov att krypköra hem i 26 graders kyla. För nej, bilen går typ knappt 2000 mil per år (varav jag kanske i bästa fall kört 500). Oftast mellan Forssa och Borlänge Centrum. Ibland till ICA Maxi.
Ni inser härmed att det inte är min bil. Min bil, Fransosen, går iofs sönder. Men den gör det på ett mer charmigt franskt sätt. Typ tappar avgassystemet, tappar hela bromsverkan osv. Det är lite mer rejäla tag liksom. Så frågan är nu vad man ska byta till innan jag får hjärtinfarkt på Opelhelvetet.
Här kommer då nästa problem – jag har väldigt svårt att förstå hur man kan lägga så jävla mycket pengar på ett bilskrälle. Att jag kan dundra iväg tusentals kronor på digitala prylar är inget konstigt men fan att lägga 300k på en bil? Det är stört i min hjärna. Följaktligen hamnar man i situationen att man har en bil som antagligen kommer ta död på mig innan den dör själv – men jag kan inte för mitt liv rationalisera fram det vettiga i att lägga en jävla massa pengar på en ny bil.
(Fransosen har jag bestämt ska få rulla tills den rasar – vilket iofs efter senaste besiktningen av bottenplattan inte kommer dröja alltför länge – den franska plåten har övergått till hederlig svensk rost).
Bilar är ett jävla skit. Så är det bara.
Post #088 i #blogg100