En sökning som leder till Milgram #blogg100

En inkommande sökning fick mig att haja till:

de förklarar allt från varför vi kan fungera i grupp till varför det finns krig genom att de testerna visar att människan har en benägenhet att gå emot sina individuella värderingar om ett antal andra sociala parametrar finns

Först blev jag fascinerand av att någon valt att skriva en sån gigantisk lång mening för att söka efter framförallt Stanley Milgrams socialpsykologiska forskning om lydnad och gruppbeteende liksom Baumans olika teorier om deindividuation (jag har skrivit om detta här och här bland annat). Sjukt arbetskrävande researchsätt helt klart.

Sen funderade jag över det som man faktiskt frågade efter. Vilka är de parametrarna? Självklart finns det flera parametrar som kan påverka hur lätt man släpper sina egna värderingar och går med i en grupps minsta gemensamma nämnare. Allt från intellekt till socio-ekonomi. Eller utbildningsgrad. Patogena parametrar.

Jag tror ändå inte det är så oerhört svårt att se hur människor lätt kan välja att gå ur sina ofta normala värderingar, inte sällan humanistiska och jämlikhetsbaserade, och bli en del av en gläfsande flock av hyenor. Det tror jag vi alla till mans kan känna igen oss i.

I grunden är målet för att vara människa att hitta jämvikt. Jämvikt är normalitet. Det innebär att vi kan känna oss trygga och sträva vidare men i lagom takt.

Det är när den jämvikten försvinner, när normaliteten blir hotad som vi går från individ till grupp. Det finns egentligen två basala triggers: avundsjuka och det okända.

När det gäller det sista handlar det om att vi hela tiden behöver ordna upp vår tillvaro, skapa en världsbild som är hanterbar och greppbar. När något dyker upp som vi inte kan hantera börjar vi skapa bilder av det okända som innebär att vi i en grupp väljer att skydda oss mot detta. Det är vad som händer i exempelvis counterjihad-rörelsen och inom SD. Men också när en grupp människor ger sig på det som avviker: oftast på vilken skolgård, arbetsplats eller sociala medieplattform som helst.

Avundsjuka är den trigger som vi ser när man väljer att i grupp ge sig på en kändis eller personer som på något sätt nåt en grad av framgång. Det är delvis sammanhängande med rädslan för det okända – eftersom det avviker från den grundläggande normaliteten. En sån person blir då ett tillåtet byte för att avhumanisera. Det blir ju mer att ge sig på en seriefigur, fiktiv figur – en måltavla i papp.

För att klicka på triggern behövs egentligen tre saker: en ledare som startar och uppehåller gruppens riktning och som gruppen ogärna hamnar i onåd hos, det behövs en identifierbar gemensam fiende och en logistik som gör att individerna kan samlas och “sluta leden”.

I en värld där ledarskap är lättare att ta, det finns inte längre samma krav på att blivit utnämnd eller att det finns kompetenskrav på ledarskap och där vi har enklare att hitta gemenskaper runt en världsbild än tidigare blir det lätt att skapa gemensamma fiender. Det ständigt föränderliga innebär att vi redan har svårt att känna jämvikten och normaliteten är så subjektiv att den hela tiden måste omdefinieras och därmed ständigt utsätts för hot. Där skapar vi därmed en grogrund för andra saker än öppenhet, inklusivitet och ett nytt samhälle. Oavsett om det är vid våra gränser, i det offentliga samtalet eller på Twitter.

Post 006 av #blogg100