Dagen började på bilverkstaden. I måndags började Röda Faran aka Hangarfartyget (Opel Vectran) att tjuvstanna. Igår ringde jag Carlia Bil. Det är vår bilfirma sedan många år, och vi gillar dem – förutom en av farbröderna på verkstaden som sällan är speciellt tillmötesgående. Jag fick dock åka in så de kunde se vad det var för fel så det gjorde jag imorse. Verkmästaren tog emot och han är en skön snubbe. In med datorn i bilen och efter ett tag kliade han sig i huvudet och sa åt mig att sätta mig inne i bilhallen för han tänkte ta tag i det här.

Lite kaffe och min Iphone fick bli mitt sällskap. Fördelen med Carlia är att det är sällan länge man blir sittande ensam. Anders, vår favoritbilnasare, som faktiskt sålde oss Röda Faran kom förbi och satte sig ner. Vi avhandlade ett antal viktiga ämnen – bland annat ska jag när jag får tid testköra en Insignia eftersom jag är less på Vectran. Sedan lite jobb, diskussion om SAABs nedläggning och att vi båda knappast var överraskade. Bland annat visar det sig att det finns inga öppna bokslut för svenska delen och förra året sålde man en jävla massa SAAB och ändå gav det ingen förändring. Lite lagom manliga diskussioner om hus, huskors och gräsklippning när vi fick sällskap i skinnfåtöljerna.

Felet med bilen var bränsleregulatorn. Något som vi bytte i april. Hur många gånger kan en bränsleregulator gå sönder? Farbrorn som alltid är lite sur kom och förklarade att de skulle prata med Opel men nu var det ju så att det inte var säkert och att det går ju inte att få garanti på garanti på saker. Anders påpekade att om det inte gick igenom hos Opel så skulle vi väl kunna lösa det. För som han påpekade så är 2,2 litersmotorn problematisk. Vi är fyra i Borlänge som har dem.

Det blev nästan två timmar iväg. Sedan direkt hem och jaga på sig kläder. Mycket kläder. För jag och Solstickan drog sedan till Romme Alpin trots att temperaturen låg på minus arton.

Dubbla underställ, funktionsjackor och fleecetröjor sen iväg. För det var en strålande dag. Kallt som satan men fantastiskt väder! Mycket folk som trotsade kylan och det bet som fan i kinderna. Men sol – gnistrande klarblå himmel och krispigt torr vinterluft. Fika inne på en knökfull toppstuga.

Visst – jag har en jävla massa att göra men faktiskt: det handlar om att prioritera. För min del var den här dagen värdefull eftersom jag kunde betala tillbaka lite av det jag varit borta. Sonen och jag hade en skön dag. För min del är skidåkningen avkoppling, jag reflekterade över det när jag åkte upp i liften: det är det enda i mitt liv som jag står ut med trots att det inte har någon direkt nytta. Jag tillhör dem som snabbt blir uttråkad om saker inte har en direkt nytta. Förutom att åka skidor.

Tyvärr var vi sedan tvungna att köra dottern till vårdcentralen. I måndags drog hon en vurpa i backen och har sedan dess haft ont i huvudet. Eftersom hennes huvudonda inte gick över så idag tyckte de att vi skulle komma in. Ingen fara men hon får inte åka skidor förrän till helgen. Så imorgon ska jag jobba hemma och ta hand om henne.

Mellandagarna är få i år men vad gör det när man kan åka skidor i Romme?