SAAB är bara ett företag som gått dåligt

SAAB. Vi ägde en SAAB en gång. En metallic vinröd 900. Det var en okej bil. SAAB är något speciellt.

Men nej, jag tillhör inte dem som ropar på statlig intervention. De som gör det missar ett viktigt faktum: det går inte att tillverka bilar på det sättet i ett land med den kostnadsmassa som företag har i Sverige idag. I grunden anser jag att ett företag som inte kan gå med vinst knappast ska finnas kvar. Det här var väntat efter det stålbad som senaste lågkonjunkturen varit för bilindustrin. SAAB-bilarna har gått med vinst några få år av de över 70 år som de funnits. Idag finns det inte plats för så många me-too-märken: och för GM blev SAAB en konkurrent med Opel. De började att kannibalisera på varandra.

Det är fan huvudlöst. Att jiddra om “kunskap” och “utmaningar” är roande, Collin, men knappast företagsekonomiskt försvarbart. Oppositionens ställningskrig är lika patetiskt. Fackens tårar bygger inte på någon önskan om att hitta nya vägar utan bara behålla sin makt. Att det nya budet innebär att de plötsligt ser hopp är självklart men lite sorgesamt. SAAB behöver dö för att något nytt mer livskraftigt ska uppstå. Man önskar att människor minns regementsnedläggningarna, och hur varvsnedläggningarna knappast hjälptes upp av statliga stödpengar utan av människor som såg möjligheterna. Statens ansvar är inte att hålla företag som inte klarar av att gå med vinst under armarna – dess uppgift är att skapa nya möjligheter och hålla människor under armarna och inspirera och puffa till nya möjligheter. Tyvärr gör den sittande regeringen det på ett minst sagt abrupt och dåligt sätt (mer om sjukförsäkringen i senare blogginlägg) men knappast gjorde tidigare röda regeringar det bättre.

Att sedan regeringen spenderat en massa tid på att göra idiotiska uttalanden och inte stood their ground fullt ut när det gäller det val de gjort. Fine – de har rätteligen sagt att det inte är statens uppdrag att äga bilföretag: men problemet är att de inte förklarat varför så att folk fattar. Generellt känns hela hanteringen från regeringen just nu extremt räddhågsen eller minst sagt förvirrad. Maud Olofsson har totalt misslyckats med att driva den här frågan på ett för Alliansen vettigt sätt, jag är rätt övertygad om att herrar statsvetare har fel. Och när Reinfeldt för en gång skull säger något så låter det extremt överlägset. Karln verkar fullkomligt renons på att lära sig medieträning och tyvärr tycker jag hans spinndoktorer misslyckas konstant med att bygga någon sorts trovärdig statsmannaroll åt honom. Göran Persson var pompös. Reinfeldt är bara svårartat elitistisk.

Det är synd att vi inte har några politiker idag som klarar av att slita av sig det gamla sättet att hantera frågor och börjar att konversera, prata med folk och faktiskt skapa en relation mellan makten och folket. Det krävs helt enkelt ett nytt tänkande och mod att tala om vad som faktiskt måste gälla. Jag tycker det är minst sagt ologiskt att som vissa försöker påskina: att genom att SAAB läggs ner så försvinner humankapital och erfarenhet. Gör den? Dör människorna? Kan de bara fungera inom SAAB? Knappast.Vad är det som säger att den som jobbat inom industrin bara kan jobba inom industrin? Jag vet inte men det verkar vara en självklarhet.

Själva valde vi att sälja SAABen och köpte en Opel. Mer för pengarna. Mindre strul med dålig teknik. Det gjorde GM också.

Reblog this post [with Zemanta]