Det är märkliga dagar. Det är skrämmande tider. Varje gång man öppnar nyheterna eller Twitter så är det ännu en mer bisarr politisk ballong, ännu ett förslag som bara för fyra år sedan knappast skulle ens komma från undervegetationen av politikerna. Det tävlas i hårda nypor, vrida till om invandring och att fundera över integration […]
Läs mer "På randen."– Varför slutade du skriva?– Jag vet inte. Det blev bara så. Det liksom tog slut.– Det kan det väl inte göra? Du har ju båda händerna kvar och åtminstone tillräckligt av din hjärna för att få ihop förståeliga meningar.– Jo ja.– Så varför slutade du skriva?– Vad spelar det för roll?– Jag är bara […]
Läs mer "Samtal om det där att sluta skriva"Jag åkte norrut. Jag åkte hem. Till Norrland. Till Ångermanland. Till där jag föddes. Jag såg fjällen, jag såg bergen, skogarna som aldrig tar slut, älven, sjöarna. Det där som är ingraverat i mig. I min första blick, i min första känsla för vad som är det som ska vara. Jag åkte dit där livet […]
Läs mer "Till där jag föddes"För ett par veckor sedan fick min dotter en ny diagnos. Samma som jag levt med i nästan hela mitt liv. Det har påverkat mig mer än jag nog trodde det skulle göra. Det har legat och grävt i mitt bakhuvud. Det äter mig i kanterna. Dystymi och HSP. Eller kronisk depression som det också […]
Läs mer "Arvet, skulden och kärleken"Det har tagit tid att landa i det. Att hantera skulden, tankarna om varför du och inte jag. Men de är meningslösa de tankarna. Du valde att gå. Du orkade inte kämpa längre. Det är det som det handlar om. Oavsett vad som fick bägaren att rinna över, att få vägen att ta slut. För […]
Läs mer "Sov gott, bror"