Några saker om Internationella Mansdagen

Idag är det visst “Internationella mansdagen” (samma dag som Internationella toalettdagen vilket går att göra hur många skämt om som möjligt). Citationstecknen är medvetna eftersom den har utropats utan att få officiell stämpel från FN (det har däremot toalettdagen). Läser man vad den står för blir man lite fundersam. Förutom att den också känns oerhört… testosteroninjicerad på ett åtminstone för mig rätt främmande sätt.

Jag ser faktiskt inte riktigt något värde i att en dag (till) lyfta fram “manliga förebilder” faktiskt. Jag skrev om det förut runt Farsdag och vidhåller att det ofta känns som om det aldrig är någongång som det faktiskt visar sig att det finns en strukturell obalans mellan könen som den dagen.

Det vore intressant att testa hur lång tid det tar för människor att säga en manlig förebild kontra en kvinnlig förebild – oavsett vilket kön den som svarar har. Jag vågar sätta ganska mycket på att de flesta har mycket enklare att hosta upp manliga förebilder än kvinnliga – eftersom det är så historien sett ut.

Så att ha en mansdag kontrasterar att ha en kvinnodag – och där får man vara rätt blind och inte så lite inbilsk för att inte se att det finns grava ojämlikheter inte minst internationellt mellan mäns möjligheter att leva ett gott, säkert och långt liv och kvinnors möjligheter att göra detsamma. Om man istället menar att de båda dagarna inte går att jämföra bör man nog ta bort ett par av anledningarna till varför mansdagen finns då de klart påskiner att det är synd om män.

Jag kan inte se att män är vare sig förfördelade eller på andra sätt underkastade en sämre utveckling än kvinnor – något som dagen delvis vill försöka påskina. Självklart är det jättebra att lyfta mäns och pojkars hälsa – samtidigt är ett av de stora problemen i medicinen att det just är män som står som default-person i all forskning vilket är problematiskt i sig.

Det här är en konstig inställning också:

Särart? Helt ärligt så fattar jag inte det där. Lika lite som jag förstår de hårdföra “kvinnor är annat än män” – förvisso delvis biologiskt och säkert många gånger pga av uppfostran och kultur mm: men är det något vi ska fortsätta att underblåsa? Har “män” en särart som har ett värde? Har kvinnor det? Varför är det viktigt att definiera en grupp utifrån deras kön – fr a om en del av dem inte har någon lust att definieras på det sättet. Och att hävda att “man” som del av språket (som en allmän beskrivning faktiskt ganska könlös) på något sätt bevisar att män som kollektiv har en särart är… märkligt.

Själv har jag helt enkelt svårt för att fundera över att definiera om personer jag har som förebilder är män eller kvinnor. Jag ser upp till personer som är smartare än andra, har större passion för det de gör än andra och som på något sätt lyckas att ge mig inspiration, kunskap och upplevelse. Inget av det sitter mellan benen på dem.