Frågan är vilken rasism som är värst. Den som på något sätt har en, om än moralisk, idiotisk whatever logik i sig eller sån som bara stannar med ett enda stort varför? När jag läser om både Eckerölinjen och Viking Line-bussarna så är det det sistnämnda som slår mig. Självklart är det en skrämmande metafor att en uppdelning sker vid bussar – precis som på trettiotalet.
Att dela upp svenskar och ”icke-svenskar” (baserat på efternamn) är inte logiskt. Det blir en sorts icke-rationell apartheid: men apartheid hade en skruvad rationell grund. För oavsett vad man tycker är de flesta saker vi gör på något sätt rationella – oavsett om det är vettigt eller inte så väljer vi människor att rationalisera våra handlingar. Oavsett som det är moral eller något annat så rationaliserar vi både åsikter och handlingar. Fr a så innebär det ofta att den som vill ifrågasätta det har något att sätta emot – rationaliseringar innebär att det är möjligt att hänga upp argument på dessa argument.
Oavsett hur vidrigt det än är så finns det oftast argument som bygger på någon sorts grundläggande idé och därigenom rationaliserats för att bli hanterbara. Det gäller både könsmässig och ursprungsmässig rasism. Det gäller brott och det gäller olika moraliska handlingar. När det saknas blir såväl den som handlar och fr a de som ser saker hända helt enkelt utan ett ramverk. Det är min känsla när jag läser om bussuppdelningarna. Det enda som blir var är ett ”men varför?” det vill säga: vad har busschaufförerna (eller företagen) satt för rationell grund för att göra såna uppdelningar. Det finns inte ens långtgående möjliga förklaringar för att man ska kunna göra en rationell tolkning att det är vettigt.
Problemet med den sortens rasism eller ett förtryck som inte har någon som helst logisk förklaring är att den blir så svår att både förutse, strida mot och därmed går under radarn. Den blir ohanterbar för den som ogillar den. Den slår totalt undan fötterna och blir lätt en blind spot. För det finns inget systematiskt i det. Det blir bara konstigt. Och mot det som är konstigt är det svårt att ge motargument, svårt att lagstifta mot. Vilket gör det så mycket farligare och mycket mer otäckt. För det hamnar på individnivå, på en sorts grundnivå. En sån rasism, oavsett om den drabbar personer av annan härkomst, kvinnor, tjocka – är ett sorts rootkit som inga av de normala virusprogrammen ens kan identifiera, än mindre ta bort. Den sitter djupt nere i maskinkoden – en sorts grundläggande aversion mot det som inte är som ”mig”.
När sånt dyker upp – det är då det börjar bli riktigt otäckt att försöka hoppas på att mänskligheten någon gång ska bli bättre.
Post #061 i #blogg100