Jag blir glad när jag läser senaste blogginlägget av @jocke om att han hittat en ny utmaning. Det är roligt att läsa en del kommentarer också. Som liksom tror att varje val är ett sorts livslångt åtagande.

Det är de inte.

Tänker på att jag valde som jag valde för ett halvår sen. Och hur jag valde att lämna Heimer & Company. Och hur jag valde att lämna prästeriet.

Det jag lärt mig är att allt är alltid ”in constant change”, in flux, och vissa av oss behöver det för att inte vissna och dö.

Att ta nya steg, våga ta ut ny inriktning. En annan av mina vänner, @sa_na_si, har  valt att göra ett hopp – lite åt sidan, lite åt ett annat håll. Det är modigt och det är ibland nödvändigt.

Det viktiga man lär sig, framförallt om man är en sån som jag, är att vissa av oss människor är inte gjorda för att förvalta, för att stanna när saker stannar av. Jag är djupt fascinerad och ödmjuk mot personer som gör det. De behövs. De har ofta kapaciteten att se möjligheterna där de står.

Precis som såna som jag och andra – som helt enkelt inte kan låta bli att inte bara kika bakom nästa hörn utan välja att springa runt det lite på vinst och förlust. Vi ser möjligheterna i andra platser, i nya kontexter.

Livet blir ganska spännande