Jag översköljs av minnen. Av fyra unga pojkar som har startat ett band. Som börjar spela i källaren på Humlans Fritidsgård när jag köpt in instrument och sett till att bygga en replokal. Hur de spelar sin första spelning på en gudstjänst jag hade – en onsdagsmässa. Det var soligt, tror det var sen vår. Det var nästan bara tanter med på gudstjänsten, en experimentidé jag körde där vi satt runt ett dukat bord och firade nattvard. Killarna spelade sina låtar och jag frågade vad de tänkt heta eftersom de ännu inte hade bestämt det dagen innan.

Sugarplum Fairy.

Den där trummisen i bandet kändes lite äldre, lite mer ansvarsfull. Ofta han som fick nycklarna till Humlan när de repade helgnätterna igenom medan deras vänner gjorde annat på stan – och vi vandrade där på Borlänges gator som vuxna och kyrkan. Sen kom vi tillbaka och hittade dem sovande på golvet av replokalen.

Sista gången de spelade med mig var på Finnåker, Rock for Moc. Den där Mässan om Ont och Gott. Massor med folk. De var kända på RfM, och började brejka i Sverige. Det var ett fantastiskt gig. En värdig avslutning på nåt sätt. För de var på väg åt sitt håll och jag snabbt mot mitt.

Vi har setts lite då och då sen dess. På P&L, på stan. De där åren är alltid inetsade. Så fick jag reda på att den där trummisen var väldigt sjuk. Det skakade mig. Men det gick ju vägen. Den gången.

Kristian Gidlund. Den där trummisen. Hans ord fick minnena att skölja över mig. För han lyckas skriva så vackert om det svåraste man kan tänka sig. Döden. Den egna. Den oundvikliga. Budbärare av sina egna dåliga nyheter. Det ekvilibristiskt eleganta – en omsorg om den som läser. Ett stort hjärta.

Medan jag blir utan ord. Det finns inget att säga. Samtidigt som hjärtat löper amok. För det är inte rättvist. Det är som det är men ändå inte på något sätt acceptabelt. Jag är bara en liten del i en historia men berörs och tårarna faller. Det är bara speciella personer som kan röra så. Och vi är obeväpnade, försvarslösa med ett ekande tomt universum.

Men oavsett vad vi tror, hoppas, söker. You can’t kill rock’n’roll

Alla tankar till dig Kristian.