Exit through the giftshop är en film som … Det är en film som på många sätt verkar rida på streetart-konstnären Banksys kändisskap när man läser tablån men tar en märklig vändning genom att handla om hur Mr Brainwash blev till – i form av en galen fransman i USA som i filmen filmar street art och slutligen möter Banksy. Thierry Guetta har lurat alla att han gör en dokumentär om street art bara för att få hänga med alla de som pysslar med det – och när han slutligen möter Banksy säger denne åt honom att göra klart filmen. Filmen som aldrig ens börjat att arbetas med. Så Banksy säger åt Thierry att åka och göra lite konst själv: vilket han gör – en gigantisk utställning som på några månader gör honom till en stjärna. De riktiga street art-konstnärerna hänger med huvudena i slutet av filmen och kallar honom en scam. Eller gör de det? För genom allt finns en starkare och starkare känsla av att det är något som hela tiden drar åt fel håll. Det är något i hela historien som andas en double jeopardy. Mr Brainwash är för smart och för mycket popkonstsmart för att bara vara någon som kommer från ingenstans; den målar upp den amerikanska drömmen men lite upp och ner. Den gör en nidbild på samma gång som den ställer frågan: vem fan har rätt att kalla sig konstnär? Eller så är allt på riktigt. Eller så är det ännu en del i att skapa tätare dimma runt varumärket Banksy. Eller så är det inte det. The plot thickens. Och alla recensenter jobbar hårt för att hitta på de bästa rubrikerna.

Det är det här som är den stora behållningen av filmen. Att det hela inte förklarar någonting utan bara ställer fler frågor. Och utmanar att fundera: men är den största konsten faktiskt att få någon att uppmärksamma det man gör. När blir konsten konst? Ni vet – om ingen hör att ett träd faller i skogen: har trädet då fallit? Visst: om vi ser trädet ligga där så är det med största sannolikhet så att det fallit – men det är inte säkert. För ingen har ju sett det. Konst blir konst i betraktarens öga och i det är konsten kanske mer sann än en helt verifierad dokumentär bild. Samtidigt: allt vi ser – är det då konst? Barnets streckgubbar en masse eller kräver konsten något mer? Är konst det som sker när något händer i betraktarens hjärna? När det som man ser ger en ny vinkel på tankarna: bilden av helheten – av verkligheten tar ett lateralt skutt. Då kräver konst mycket mer av både konstnär och betraktare: det innebär att 99% av det som kallas konst antagligen inte är det. Eller så är det just det: eftersom konstverk kanske sätter igång ett lateralt hopp hos någon – då är det konst för denna person.

Det som filmen utmanar är hela idén om konstnären – det är en dekonstruktion av såväl konstnären som av betraktarens vilja att definiera en konstnär (och därmed kunna bestämma vad som är konst). Fenomenet Mr Brainwash blir ett konstverk i sig: verken är sekundära. Filmen berättar en historia om både en verklighet, en process och vad som är den riktiga konsten. Det är inte postmodernism: det är disruptism. Jag gillar det.