London fortsätter att brinna. David Cameron försöker rädda sin politiska karriär. Hans uttalande om att stänga ner sociala medier har diskuterats i hela världen.
Oavsett vad David Camerons mening var eller om han bara var pressad av allt som händer så är det knappast speciellt kreddigt att kinesiska media, stödda av kommunistiska regimen, lyfter hans idé om att stänga av twittrare och Twitter.
Cameron’s suggestion to block social networking websites smashes basic concepts of freedom of speech in the West, which always takes the moral high ground in criticizing the reluctant development of Internet freedom in developing countries.
Hans uttalande får konsekvenser som han knappast ville: vilket var en av de saker jag tog upp i min postning från i förrgår. Och som Ulf Bjereld påpekar så är även Camerons motståndare med på noterna. Det är en kall vind som blåser där totalitära åsikter och censur faktiskt visar sig även där vi inte trodde det skulle finnas. Det är lätt att säga att ”jamen det är lite foliehattvarning på att kalla det diktaturfasoner” men jag har lite svårt att inte allvarligt oroas. Medan Stoltenberg pratar om att terror och våld ska mötas med mer öppenhet och mer demokrati ser vi här något som mer liknar repressivitet. Tyvärr verkar det redan blivit något som västerländska myndigheter tänker satsa på. Exempelvis valde man att göra San Fransiscos tunnelbana utan mobiltäckning för att undvika människors protester i samband med en polisskjutning.
Skönt att Carl Bildt väljer att med sin vanliga torra twitterstil basha Cameron:
Tyvärr verkar Facebook gå Cameron till mötes enligt vissa källor, vilket är i linje med att de också valt att göra det omöjligt att exempelvis länka till TPB, de fick för sig att Nirvanas ”Nevermind”-konvolut handlade om barnporr och stoppade det för några dagar.
Självklart måste kriminalitet hanteras och de som utför dåd ska straffas. Att utnyttja att personer väljer att använda öppna nätverk innebär stora möjligheter att spana och på det sättet skipa rättvisa. Men att välja att sikta in sig på att stänga ner tjänster är knappast rätt väg att gå. Det är kollektiv bestraffning i ett mått som är närmare en total diktatur än västerländsk demokrati.
Att välja att tvinga tjänster att stänga av misstänkta personers konton innebär gigantiska problem när det gäller bevisföring och kan lätt innebära att personer felaktigt blir utpekade och av med sitt konto.
David Cameron stoppar tyvärr inte ens med Internet utan väljer att satsa på ganska rejäla versioner av kollektiv bestraffning: upprorsmakare ska tillsammans med sina familjer kastas ut om de bor i statligt subventionerade bostäder. På vilket sätt kommer det hjälpa att brännmärka även de som råkar ha bråkmakare till make, bror eller son?
Uppdatering: Gunnar Hökmark skriver också om att mörkret inte får vinna.