Mitt liv är som insvept ett bolstertäcke för tillfället. Inte nog med att det fortfarande är en massa saker som strular med bolagsbildning och ekonomi (jag väntar med min postning om att starta eget företag för just nu skulle den bestå av ”om du funderar på att starta ett eget företag – tänk om. Gör det inte.”). Mina bihålor är fulla av snor och därmed är hela mitt huvud mer eller mindre en värkande katastrofplats. Oavsett vad jag gör så hjälper det inte mycket. Man känner sig helt körd i skallen, det är svårt att tänka eftersom man dels försöker få luft, dels har konstant huvudvärk och varje snorning är som om någon satte en kniv i olika bihålor.

Det är iofs inget nytt i det – och att mina bihålor är en disaster är heller ingen nyhet. Jag har dock de senaste åren haft mindre ont av eländet än tidigare. Men nu tar de revansch som fasen.

Vad är då problemet? Jag är tidigare allergiker. Som liten hade jag svår allergi mot allt utom mat. Jag tålde inte gräs, lövträd, barrträd, blommor, pälsdjur, ylle – allt som kan tänkas påverka ens yttre tålde jag dåligt. Jag åt mycket allergimedicin, bland annat en medicin som var narkotikaklassat under en tid. Allergin växte dock bort runt 25-års åldern (konstigt nog eftersom födoämnesallergier är det vanliga att växa bort – inte pollenallergi) men efter det har jag konstant haft bihåleinflammationer – som sitter i ganska länge. Det akuta läget (typ som jag är i nu) är självklart värst men sedan tar det ett par månader innan jag känner mig som människa igen. Under flera år var det mer regel att jag under vintermånaderna knaprade pencillin en eller två gånger. Fungerade sådär om man ska vara helt ärlig.

Till slut stod jag inte ut och sökte läkare. Att gå på pencillin är knappast världens bästa idé. Och kortisonspray och att spola näsan är i slutänden helt meningslöst. Efter ett antal minst sagt smärtsamma undersökningar där det ingick att sticka upp olika instrument långt upp i näsan (vi pratar långt upp…) så förklarade specialistläkaren att jag har oerhört djupa ”fåror” i mina bihålegångar vilket innebar att de blivit trånga och det lätt blir inflammerat. Man kan operera men han menade att en sån operation har en fifty-fifty chans: och om den misslyckas blir det värre. Det är något som inte står någonstans där FESS-operation beskrivs…

Så det här är ungefär som med mina knän (har för lite ledvätska och brosk): bara att leva med. Men det är fan ingen walk in the park.