Idag är det nio år sedan jag slutade trampa vatten. Lät mig sjunka ner i djupet. Utbränd, utmattningsdepression, kroppen slutade fungera normalt, serotonindepåerna liksom nödprovianten var slut. Tittar igenom det jag skrivit genom åren. De där svarta åren. Åren då allt tog stopp. För att sedan återuppstå i en helt annan – ny version.

21november2001-knocked down (2001-11-21 00:18)

Så kom man till vägs ände. Sjukskriven på grund av utmattningssymptom. Rätt skum känsla. Jag har aldrig varit sjukskriven. Jag vet inte ens hur man gör när man är det. Så kvällen har gått åt till att ställa in, skjuta fram och fixa vikarier, B-planer och sätta in autosvar, telesvar och svaromål för att se till att alla får reda på det och inte förväntar sig att jag hela tiden kan jobba.

Jag tittar på bilderna i P.O.D som jag gjorde under den tiden. Och jag kan fortfarande känna smärtan. Samtidigt inser jag att nästa år är det tio år sedan. En fjärdedel av mitt liv har gått sedan dess. Jag har en helt annan karriär, mina barn är stora och verkar ha klarat sig relativt helskinnade och vi klarade oss rätt så okej. Och jag tänker på det när jag ser hur en av mina vänner brakar rakt in i väggen.

November 2010. En galen månad av oerhört mycket jobb. Har nog aldrig haft en så intensiv månad. När jag såg den blev jag orolig. Orolig att jag skulle dra rakt in i väggen, åka av vägen och försöka att fortsätta springa ändå. Men jag insåg att jag är inte där. För jag är en annan person på många sätt och jag gör det jag gör för att jag kan och har gjort valet helt själv.

För det är också ett faktum: jag har jobbat inom reklambranschen längre än jag var präst. Jag är mer marknadsförare än jag är präst. Det är inget tillfälligt utan det jag nu kommer att göra framöver. Jag har inte tagit en paus. Jag är planner. Jag är reklamare. Jag är strateg för digitala medier med ett eget företag.

På fredag ska jag föreläsa för ett gäng terapeuter om sociala medier. Deras ingång är negativ, sociala medier har ”intagit terapirummet”. Jag kommer att ge dem nycklar att förstå men också gå head-to-head med skepsisen. För utan Quicksilver, Bold, bloggande och allt annat hade jag inte klarat mig. Så enkelt är det. Det är ett viktigt perspektiv i den stora bilden runt sociala medier: det finns en personlig och en privat del – mellanmänskliga relationer som samlever med den mer offentliga synliga delen där marknadskrafter och personer möts och relaterar.