Skyll på praktikanten

Jag funderar ofta på hur man ska förklara vad man jobbar med. Vad gör en planner? För det är inte alltid så enkelt att förklara vad det är jag gör. Och framförallt – vad gör jag som jobbar med digitala media som huvudpunkt men samtidigt är lite ”jack of all trades”.

I torsdags var min son med mig på jobbet. Praktik. De gör sånt i femman. Det var spännande för oss båda. För honom att få tidigt åka tåg till Sthlm och vara med mig – för mig att med hans ögon se hur en dag ser ut i mitt arbetsliv. På nåt sätt.

Torsdagen bestod fr a av två större möten där vi presenterade olika koncept och lanseringsidéer. Det är inte alltid ens enkelt för oss själva att förstå vad det handlar om – det är ofta utmaningen i att presentera en briljant idé för en kund.

Men innan vi satte oss i det första mötet tog vi en runda på Microsoft. Perfekt att ha honom med – jag kunde larva runt på ställen jag tidigare inte varit eftersom jag kunde ”skylla på praktikanten” :). Vi hittade bland annat riktigt schyssta stolar nere hos C&O-gänget. Och Villiam drog på sig sin direktörsmin:

Nej, det är inte Björkvall vi träffade här utan en skön mjuk Messenger-gubbe. Och självklart hann vi med att ta en kaffe på Outlook-café innan mötet (som blev riktigt bra). Det var spännande att höra hur mycket en elvaåring snappar upp och även om själva produkten är extremt komplex så förstod han logiken i det förslag vi la. Det är antagligen ett gott betyg på idén.

Vi åkte in till city och åt och förberedde sen nästa möte. Praktikanten gjorde det på sitt sätt för att sedan övergå till mer handfast sorteringsarbete.

Ännu en taxiresa och han fick sitta i en inte fullt lika cool stol och vänta på ett nytt möte – där det började märkas att han var lite trött – Ipod Touchen fick hjälpa till att behålla koncentrationen. Jag tänkte att han nog inte hörde så mycket men efteråt kom han med intressanta iakttagelser runt den idén också.

Helt klart så är det spännande att ha med sig sina barn på jobbet – tror att det faktiskt är nyttigt inte bara för barnen utan också för de vuxna.

Vi tog tunnelbanan in mot city igen och tog lite bonnpermis. En sväng på stan helt enkelt – det måste man göra när man har gjort ett rejält dagsverke.