Själv brukar jag säga att vi svenskar har den kvällspress vi förtjänar. Och många gånger finns det delar i den som faktiskt är riktigt bra. Men att som Fridah Jönsson gör – försöka höja den till skyarna som någon sorts grundläggande mediaplattform för sanning och omvärldsanalys känns onekligen lite smått naivt.

Jag har tidigare skrivit om Fridah, jag gillar hennes spänst och vilja att faktiskt skapa riktigt bra krönikor. Så alla pk-människor som vill köra argumentationslinjen “bitter 40 åring ger sig på ung tjej” kan kanske softa lite. Den guilty by association-linjen är så trött.

Problemet är bland annat hennes argument att det är bättre att överdriva saker än att inte skriva om det alls:

Och även om de överdriver dödssiffrorna i Haitiskalvet (eller vad det nu kan vara), så blir man ju i vilket fall som helst MEDVETEN om att det har varit ett skalv på Haiti.

I grunden menar hon därmed att journalistikens grundläggande förhållningssätt: att komma med fakta och objektivt granska det som förs fram av andra inte är speciellt intressant. En läsning av SJFs spelregler kanske vore på sin plats.

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

Själv tycker jag faktiskt det inte är ok att överdriva – och det som fattas i Fridahs argumentation är varför man väljer att överdriva det – och vad det skapar för trovärdighet för publikationen. För om hon hört människor säga att kvällstidningar ljuger och hittar på – då har kvällstidningarna helt enkelt misskött sitt varumärkesarbete.

Hon vill för övrigt gärna sabla ned lokaltidningarna (vilket är lite skojigt då hon skriver krönikan i Dalarnas Tidningar som består av en hög med just lokaltidningar). Lite underligt eftersom det helt enkelt handlar om att varje tidning väljer sin målgrupp och sitt ämne: lokaltidningar är inte till för att skriva om hela världen utan om den lokala världen. Det är själva idén. En kvällstidning har valt att skriva om världen på sitt sätt – med stark övervikt mot nöje, attackjournalism, opinionsdrivande journalistik och featurejournalistik – men också många goda grävjobb. Morgontidningarna har valt en högre grad av refererande journalistik liksom fördjupande journalistik. De har olika roller och det är inte underligare än så. Det underliga är när man slår ner på den som tycker kvällstidningarnas val att “dra på” exempelvis nöjesskvaller redan på löp och ettan är lite udda och inte helt rätt. Här väljer man än en gång olika sätt att marknadsföra sin tidning – och ja, jag anser att tidningar borde betala reklamskatt för sina löpsedlar – morgontidningen (och lokaltidningen) med sina viktigaste nyheter för dagen, kvällstidningen antingen med konflikthistoria, gärna inom nöje, alternativt featureartiklar lätt maskerade till konsumentjournalistik  (så väljer du bäst lådvin till grillen).

Det jag blir mest skrämd över är argumentet att det skulle vara kvällspressen som är mest allmänbildande, vilket Fridah verkar vilja föra fram. Jag är rätt övertygad om att allmänbildning bygger på att skapa sig en bred bild av ett skeende, kontinuerligt ta in flera olika perspektiv – och då är jag rätt säker att daglig konsumtion av endast kvällstidningar inte riktigt räcker.

Hennes avslutning är tyvärr riktigt fånig: att dissa DN känns oerhört beigt.

Själv älskar jag journalistik och tycker att det finns värde i såväl morgon- som kvällspress, liksom att lokalpress är extremt viktig såväl för lokalsamhällets möjlighet att skapa en bra plattform för innevånarna. På samma sätt väljer jag att läsa en stor mängd internationella dagstidningar via nätet, en hoper bloggar, andra nyhetstjänster och saker som gör att jag får en så bred bild som möjligt av samhället och världen. Men jag skulle nog vara försiktig med att säga att den som upplever kvällspressen som förljugen är lågutbildad, oallmänbildad och lokaltidningsläsande.

Uppdatering: Tyvärr verkar Fridah lärt sig lite sämre sätt att hantera kritik. Hon “tänker inte fortsätta diskussionen” enligt sitt kommentar här. Det enda hon menar är att jag missförstått och alltså borde förstått att hon inte sablade ner på lokaltidningarna. Det hon därmed missar är att det alltid är skribentens uppgift att så långt som möjligt ska undvika eventuella missförstånd.