Office nomad Strandh

Idag är Niclas Strandh digitalPR utlokaliserad eftersom hantverkare och städerskor slåss om platsen där hemmakontoret ligger. Dagen började med att dottern spelade solo i Hagakyrkan – hon var fantastiskt duktig!, sjöng med klassen – vilket också sonen gjorde. Själv stod jag längst bak med Målaren. Och det slog mig – nu när jag lagt så lång distans till mitt gamla liv – att det är rätt konstigt att det ska vara så självklart att skolan går till kyrkan för att göra påskavslutningar. Det är ju faktiskt ensidig religiös propaganda. Självklart ska ingen skugga falla över den lokala församlingen eller Ann-Gerd Jansson; men det är onekligen så att kyrkan fortfarande ses som en kulturinstitution och att kristendomen på något sätt är generellt ansedd som det svenska. Rätt ruggigt egentligen.

Nu sitter jag på McDonald’s i Kupolen och försöker att jobba en del. Det går så där. Ont i ryggen, dålig sittställning. Får se vart jag drar vidare sen. Mitt lunchmöte med min ekonom (nej, Sara är ingen “tant” :)) blev inställt så jag fick helt enkelt hitta någon annan att luncha med. Det blev frun.

Uppdatering: Svårt att vara glamorös officenomad i Borlänge. Fick bli att låna ett tomt kontor på lunchsällskapets arbetsplats.