Två saker som jag gått och grunnat på.

1. Reinfeldts tystnad. Via HAX hittar jag en briljant postning som påpekar att det är Åkesson som försöker (rätt misslyckat iofs) att opinionsbilda för FRA-lagen – själva problemet med att myndigheterna själva och tjänstemännen politiserar sig har jag skrivit om här. Men det som det visar är att Reinfeldt är tyst. Tystare än tyst: statsministern verkar ha gått upp i rök! Varför det? Jag tror det kan finnas två anledningar:
   1. Han anser helt enkelt att frågan är avslutad och är så extremt nonchalant att han vägrar diskutera FRA-lagen. Det är ju också Tolgfors konstanta förklaring: alla har missförstått (läs Sanna Raymans briljanta ledartext runt Tomhylsans upprepningar om att ingen annan än han förstår) och frågan är avgjord (mer om det i nästa fundering)
   2. Reinfeldt och fr a Schlingmann inser att FRA-lagen är dödare än död och väljer att offra Tolgfors och Åkesson för att hålla fanan uppe – för att sedan när riksdagen åter ska samlas och ta i vardagen dra tillbaka lagen.

   I det sistnämnda fallet kommer självklart svekdebatten igen men Reinfeldt kan klara sig just genom att han inte sagt så mycket mer än de första uttalanden om att debatten skulle må bäst av att tystna. Samtidigt kan han klara av att säga att ”jodå, jag har lyssnat på opinionen så vi gör så här”.

2. De ofta dumma argumenten för massavlyssning och FRA-befogenhet till att doppa sina metrevar i kablarna, liksom ledande politikers mantraliknande dumförklaring av alla som väljer att ifrågasätta FRA-lagen genom att förklara att man missförstått vad lagen handlar om liknar en minst lika enögd och skrämmande fanatism som vilken UNA-bombare, muslimsk fundamentalist eller kd-politiker kan uppamma. Att, som Tomhylsan gör idag, gå emot sina egna kritiska kommunalråd är antagligen unikt – fr a så han även dumförklarar dessa fjorton partimedlemmar. Att som nu senast Björklund, men tidigare en hop med politiker – och ÖB; försöka förklara att vår trupp i Afghanistan skyddas om FRA får massavlyssna all trafik i kablarna är ungefär som att höra olika religiösa grupper prata om livet efter detta – det är önskningar som är tagna ur luften. Det är skrämmande och oroande. Men det kan ju bero på två saker:
   1. Antingen har alla blivit frälsta av en märklig hemlig sekt vars mål är att komma över FRA och kablarna och istället för att avlyssna kommer de att fylla våra mail, sms och telefonsamtal med hemliga meddelanden som kommer att påverka oss subliminalt till att bli lika fanatiska som FRA-anhängarna blivit.
   2. Eller så är det som flera av oss i debatten påpekat: det hela är en stark beställning från någon annan makt – vars behov av underrättelser är större än deras omsorg om individers rätt till personlig integritet eller såna petitesser som mänskliga rättigheter i stort. Och det hela gör det omöjligt för politikerna att backa, att lyssna på opinion: de är fast i en deal. Även om de faktiskt måste offra sina egna politiska liv och sin regeringsmakt.

Och jag vet inte vilken av de olika möjligheterna vare sig det gäller fanatismen eller tystnaden som egentligen är värst.

Uppdatering: Undrar om inte Reinfeldt och de andra gärna skulle göra som Sydkoreas regering funderar på att genomföra: att reglera internet för att undvika ”infodemics”.

Andra bloggar om: FRA, fanatism, politiker, Afghanistan, argument, Reinfeldt, Tolgfors, ÖB, tystnad