Lassbo går vilse

Mer Lassbo. Svårt att släppa något så märkligt: hon har gett Goesta ett svar på frågan vad hon egentligen menar1. Goesta skriver själv väl om sina känslor inför det faktum att Lassbo fortsätter att försöka att “rekontextualisera” nationalsocialismen. Svaret är i bästa fall naivt, i vilket fall så visar det på en cynisk person och i värsta fall på en person som har åsikter en bit ifrån de flesta andras:

[…]Det är skoj att överanalysera ord, speciellt sådana som är relativt abstrakta och som många redan har en association och stark åsikt kring. Inom juridiken får vi lära oss att tolka och analysera enstaka ord i lagtext, vi måste kunna argumentera från två, tre eller ibland fyra olika håll. Och då får man genast en förståelse för att det första intrycket kanske inte alls är vad man kan referera till och använda i sin argumentation. Det händer även ofta att en första teori kring ett ord kanske alls är vad praxis visar, det man först trodde eller det som man associerar till. Att överanalysera begreppet nationalsocialism, dela in det i olika kategorier samt exemplifiera, visste jag skulle bli som att slänga in en brandfackla i en gaskammare, för alla har såklart redan en åsikt och en värdering kring det ordet, och det alltid i negativ bemärkelse. Ja, om man inte är nazist på riktigt då förstås. Och visst är det så, att ordet egentligen enbart står för främlingsfientlighet och rasism. Men jag kunde inte låta bli att göra en övertolkning av begreppet, då när folk började tjata om det. Analysen bör dock, som en del faktiskt har greppet, inte tas på största allvar.

[…]I och med att jag vet att konstnären Markus Andersson känner sig oerhört kränkt över att bli kallad nationalsocialist så måste jag självklart försvara honom. Han säger själv att han inte är rasist på något sätt, vilket jag också tror på efter att ha lärt känna honom.

Det som förvånar mig är hennes “svaret bör inte tas på största allvar”. Jag menar – har hon inte fattat att den här historien inte direkt är liten utan kan påverka hela hennes framtid? Sen är det oerhört märkligt att mena att “överanalysera” är vedertaget och att det har någon funktionell mening?

Och vad gäller hennes försök att slajda omkring med att hon som jurist är utbildad för att tolka ord så kan jag bara le. Det är några fler av oss som ifrågasatt henne som arbetar med ord, har rätt goda utbildningar när det gäller språk och tolkning2. Så att hennes utbildning skulle ge henne tolkningsföreträde i fråga om vad termen “nationalsocialism” betyder är skrattretande. Det finns en hel del som man kunde säga om hennes svar och konstanta försvar för sitt handlande och för konstnären men Sagor från livbåten skriver mycket som man tänker om det. Och Isobel har också reagerat. Så jag väljer att inte återupprepa den långa förklaring jag spenderat midsommaraftonen med att snickra. Jag nöjer mig med att konstatera att det inte finns någon bäring på att försöka dekonstruera termen – den är myntat utifrån den ideologi som tog livet av mer än sex miljoner människor på några få år, och som bygger på rasbiologiska och kollektivfascistiska tankar.

Så. Är det en metadebatt? Kanske det. Samtidigt är det några saker som man inte kan blunda för:

  1. Karolina Lassbo har (tillsammans med Sigge Eklund och Skugge och några till) fungerat som företrädare för den “nya blogosfären”. Självklart är det då intressant – och rätt skrämmande om hon antingen visar sig så naiv eller så cynisk att hon väljer att indirekt försvara nationalsocialismen utifrån att det ska finnas positiv respektive negativ nationalsocialism.
  2. Hon skriver krönikor i Veckorevyn vilket också innebär att hon når en stor publik av rätt mycket yngre tjejer. Precis som när det gäller andra krönikörer och direkta (och många gånger indirekta) opinionsbildare så får hon stå ut med att bli ifrågasatt. Och att flera nu börjar att fundera över Veckorevyns och Ebba von Sydows hållning gentemot de strömningar som börjar visa sig inom nationalistiska rörelser.
  3. Mitt personliga intresse ligger i det faktum att Karolina Lassbo byggt sig ett starkt varumärke under en relativt kort tid men nu väljer att förstöra det hon byggt upp genom att vara både ignorant mot kritiken, välja att strida för något hon inte kan vinna och försvara en ideologi när hennes vilja har varit att försvara en konstnär.

Nej. Det är ingen metadebatt. Det är snarare ett bevis på att blogosfären börjat att ta sig själv på allvar och inse både sin egen styrka men också sitt eget ansvar. Ingen vill tysta Glamourbloggen men förbehåller sig rätten att kritisera saker som skrivs på den. Ingen vill Lassbo något ont – den debatt som blossat upp visar snarare att personer (inklusive mig) haft höga tankar om henne och det hela är överraskande – och därmed än mer skrämmande.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Uppdatering:
Sigge Eklund anser det (självklart) vara ett drev – det är knappast svårt att utläsa ur hans Aftonbladet-sponsrade blogg Bloggvärldstoppen.

Isobel piskar upp sina läsare till ett kollektiv avrättning

men enligt Sigges historieskrivning så är Lassbo lugn (och som jag uppfattar Sigge, också cool).

Varför är jag inte förvånad?

  1. Att hon kallar det “Svar på läsarbrev” är ju tyvärr en indikation på att hon satt sig själv på en alltför hög piedestal. Goesta är inte direkt okänd inom blogosfären… []
  2. Själv har jag exempelvis läst hermeneutik, exegetik, beteendevetenskap, är utbildad själavårdare och jobbar som copywriter, jobbar med konceptualisering och att skapa namn till varumärken så… []