Personliga varumärke down the drain

Isobel har skrivit om Karolina Lassbo som står modell för en konstnär vars konst har setts som något suspekt genom att flirta med nationalsocialism. Silverfisken har reagerat och ifrågasätter hennes val.

Lika intressant är att Karolina valt att inte kommentera varför hon valt att sitta modell för Andersson, utan istället mest kommenterar hur svårt det var att välja passande bikini för poserandet och hur kul det är att bli porträtterad. Jag tror inte att Karolina är dum, tvärtom, men hon gör det inte lätt för sig.
Andersson provocerar genom att välja Lassbo, hon i sin tur framstår som exakt den bimbo hon ibland beskylls för att vara, medan vi andra sitter och blir irriterade.

Hon väljer att förklara det hela med att hon uppfattar det som att konstnären står för en “positiv nationalsocialism”. Vilket fått både Silverfisken och andra att fundera över hur det egentligen är ställt med frk Lassbos politiska åsikter och/eller intellekt.

Detta tillsammans med hennes märkliga svar när det gäller min fundering om hennes (och andras) val att vara buzz marketer gör mig fundersam över hur hon så pass länge lyckats att visa en så pass intellektuell bild som hon ändå gjort (vilket hennes senaste förklaring i sin egen blogg tyvärr inte förändrar). Och hur det kommer sig att hon inte inser att hon faktiskt trampat i galen tunna. Isobel skriver bra:

Jag vet inte. Jag vill inte anklaga Karolina för någonting innan jag bättre begriper hur hon menar. Men hon är en offentlig person som skriver för massor av unga människor. Det betyder något om hon har en såpass grumlig syn på nazismen som det hittills verkar. Det är i allra högsta grad politik. Vilken tur att det sitter en reklamsnubbe i Australien och läser glamourbloggar med ett politiskt sinne när nu inte svenska politicos verkar göra det.

Det är väl det som är den springande punkten. Att Lassbo inte förstått att hon inte bedöms utifrån kriterier som gäller för “vanligt” folk eftersom hon numera är en offentlig person (både genom bloggens framgång och genom sitt krönikeskrivande i Veckorevyn). Det intressanta är de “riddare på vita springare” (Elmo, Tobias mfl) som försöker att få Lassbo till att vara “som alla andra” (och därmed ska slippa en hård granskning av sina åsikter och handlingar).

Jag struntar i hennes åsikter och jag tänker inte göra någon sorts moralisk sak av det hela utan snarare funderar jag över hur en människa kan göra så dumma pr-val. Lassbo har arbetat upp sitt personliga varumärke rätt hårt. Och nu låter hon det falla ihop fullständigt.

Det liknar en annan person vars personliga varumärke verkligen är i utförsbacke: Linda Skugge. Hon började som en oerhört fräsch krönikör på nittiotalet men har nu degenererat sig till att sitta och gnälla bittra pseudo-feministiska drapor på sin blog och i sina krönikor i Expressen. Nu senast har hon valt att vara sunk-moralistisk runt Tone Bekkestad och det märkliga val som TV4 gjort att stänga av Tone för “nakenbilder”. Helt i frånvaro av problematisering är hon bara ute efter billiga poänger (men faller platt):

Att vi som ser dig varje dag i teve för att höra om våra småttingar ska ha en extra tröja till dagis även vill se dina tits? Trodde du att det skulle intressera någon?
Trodde du att dina chefer över huvud taget skulle tycka att det var bra att du visar din kropp i Slitz?
Trodde du att det skulle ge dig högre lön att lumpenkillar nu kan spruta sperma över din bild i Slitz?
Sorry Tone, nu har du satt din sista potatis. Nu har vi sett dina tuttar OCH du fick kicken. Grattis.

Schmut ger en god sammanfattning av vad man tänker på när Linda Skugges skriverier av idag ska upp till recension:

men hur coolt är det egentligen att vara en elak människa? det kanske var coolt när man var 14 och tyckte man var Queen of the World för man hade tuttar som tittade fram, billig mascara i väskan och mer tuggummi än vad som skulle kunna behövas i ett år framåt….men när man är över 30, har bra jobb, familj med tillökning på väg och ett okej liv?! njet.

Två kvinnor som väljer att förstöra sina personliga varumärken. Varför? Är det enbart på grund av en rädsla av att vara politiskt korrekta som får dem att totalt släppa vett och försiktighet? Eller handlar det om att de bländats av sin egen framgång och därmed satt sig själva på piedestal, och tror att de är “untouchables”?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,