Kategori: Tekniknörderi

Övervakning och censur handlar om rädslans makt

Jag vet inte vad det är med folk men i grunden är mitt problem med det här egentligen vare sig Apple, Facebook eller någon annan som väljer att göra X utan dels att det tvingar mig att övervaka mig själv – och vad det skapar för kultur och ofrihet. Alla verkar utgå från att man hela tiden ska hitta en scapegoat – det är för mig oerhört ointressant.

Jag har fått en av mina texter remixad: Rädslans makt. Det är PiratpartiST som skrivit om den och lagt in datalagringsdirektivet som en parameter. Datalagringsdirektivet innebär att andra lagrar data om oss. Det är möjligt att vi varit blinda, missat EULA, men att få reda på att vi gör det själva: genom att använda Iphone 4 eller Ipad så lagras data om var du varit via triangulering – och lagrar det länge – är minst sagt skrämmande. Det är enkelt att ta fram data – och enklare har Pete Warden gjort det genom att plocka fram Iphonetracker som enkelt (för mig tog det någon minut på tåget) kan visa upp ens rörelser.

Jag tycker att det är ett potentiellt stort problem för både säkerhet och personlig integritet – både att man gör det, att man inte i klartext talar om det och att de låter filen både synkas till alla devices som du synkar telefonen med respektive att filen följer med när du byter lur (frågan är om filen stannar kvar även efter att man nollställt telefonen/ipaden – jag har en del konstiga ställen på min karta). Redan idag diskuteras om/hur länge data ska sparas hos operatörerna. Här finns ytterligare möjligheten för myndigheter att ganska enkelt bygga en bild av var människor befunnit sig – genom att komma över filerna. Det är övervakning och det mest usla argumentet är ”det är ju inget problem för den som inte har något att dölja”. Det handlar inte om det utan om friheten att kunna vara var man vill utan att behöva fundera över att man ofrivilligt blir loggad. Jag kan välja att checka in, använda realtidstracking men då utifrån att jag själv kontrollerar när jag gör det. Att min telefon, som jag köpt för mycket pengar gör det är inte bara ett de facto-problem utan lika mycket ett symboliskt problem.

Ska vi vara förvånade? Kanske inte. Men upprörda bör vi bli. Att det är så att det handlar om att Apple använder det för att förädla sina produkter så upplever jag det som ett för högt pris. Både för mig men också i det stora hela: ett samhälle som plötsligt skapar möjligheter för total kontroll.

Tidigare i veckan har vi fått uppröras av hur Facebook valt att censurera bilderhomosexuell kärlek på minst sagt dubiösa grunder (Facebook har dock backat). Det är inte första gången. Det handlar om allt från ammande bröst (också återställt), användarbilder till stora varumärken till länkar och annat som inte stämmer överens med en viss kulturell bias. De väljer att grunda sin censur på en punkt i sin EULA:

You will not post content that: is hateful, threatening, or pornographic; incites violence; or contains nudity or graphic or gratuitous violence.

Fine. Det är Facebook som har rätt att bestämma över sin plattform. Det är ok om det inte slutar med att det hela styrs av en moral som inte bygger människors lika värde (vilket Facebook tillskriver som sina grundvärderingar) utan på en högerkristen moralistisk grund. Problemet blir att det inte längre är så enkelt att bara lämna Facebook: ”alla” är ju där, tid och relationer har investerats i plattformen och vinsten är för stor för att bara lämna. Det vet självklart Facebook men det gör deras val av att följa den människofientliga syn som breder ut sig inte bara i USA utan lika mycket här i Sverige när det gäller sexualitet. Apples märkliga censur av olika appar i App Store är bara ett ytterligare exempel på hur rädslans makt innebär att man tar det säkra före det osäkra. I Apples fall blev det solklart hur man väljer att inte stöta sig med starka krafter runt kristna högerfalangen (även om man senare valde att backa).

Jag tror inte Apple eller Facebook – eller något annat företag som gör liknande saker – är vare sig sexualfientliga, homofoba eller generellt ogillar personlig integritet. De är i händerna på det jag pratar om i texten om rädslans makt: att i ljuset av att kunna utsättas för sanktioner från staten eller från starka krafter inom samhället vars handlingar ibland varit såväl verbalt som rent fysiskt våldsamma – för att inte säga att de känns ekonomiskt – helt enkelt välja att hellre fälla än fria, hellre ta i för mycket än göra för lite. Efterhand blir det en vana – och hela kulturen tänker efter och väljer att böja sig för den makt som rädslan fått över en.

@britstakston och jag mailade lite om detta tidigare ikväll: kan verkligen vi påverka Facebook (ftsoa eller Apple) eller har de blivit för stora. Jag tycker ändå att båda fått lov att backa i de flesta diskussioner faktiskt visar att vi kan det. Alla företag är mer och mer beroende av sina enskilda konsumenters goda vilja och upplevelse av värde hos tjänsten eller produkten – och sociala medier är ett kraftfullt verktyg som är i händerna på konsumenter oavsett om vissa vill mena att det är en liten klick som hörs. Att ifrågasätta, protestera innebär att företagen faktiskt hör det – och får lov att backa på ett sätt som sällan skedde förr, när de som hördes mest av konsumenterna hördes i företagets telefonväxel och möjligen på insändarsidor i olika tidningar. Självklart handlar det om att ju större företagen blir, ju mer värde konsumenter investerar i sin profil eller i sin telefon desto svårare blir det att ”rösta med fötterna”.

Uppdateringar:

En fil med alla telefonsamtal har också hittats, brutits upp och kan visualiseras.

@kallepa pekar på en test som visar att datan inte är så specifik som Iphone Tracker upplevs. För min del är det relativt ointressant om det är ett fel på en eller tjugo meter: folk fastnar just nu i tekniken istället för att fundera över de etiska implikationerna och de personliga svårigheterna i att man övervakar sig själv. Själv kommer jag på mig att bli mindre benägen att använda min ipad exempelvis hos kunder o dylikt bara genom att veta om att den trackar saker. Det är det som är mitt problem – inte hur perfekt lokaliseringen är.

@johanejohansson gör en praktisk filosofi runt Iphonetracker och transparens på ett i mitt tycke förtjänstfullt sätt. Men kom inte hädanefter och säg att jag skriver invecklat :)

Pogue på NYT (tack för tips @oscartexplorer) väljer att använda det urusla argumentet om att det bara är den som har något att dölja som behåver vara oroad. Han negligerar att det stora problemet är att filen faktiskt finns i den egna telefonen – vilket gör att anonymiteten för data blir åsidosatt.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Det blir sällan som man tänkt sig

En sak är säker – att tro att man kan planera sitt liv och sin tid: det är något som jag fortsätter med en dåres envishet att tro. Men det är bara att inse att det inte går. Livet är som ett gungfly där varje steg är lite av ett risktagande. Antagligen är det just det som är så fascinerande.

Jag har lovat ett inlägg om det här med egenföretagande och det kommer. Det kommer att komma en massa annat också eftersom inget blir som man tänkt sig. Ej heller en bolagisering som enligt de som sålde in idén till mig skulle vara ”enkel”. Definiera enkel liksom… Jag har spenderat en massa tid att få saker att fungera, och bara att byta bolagsform i olika avtal är ett halvtidsjobb. För att inte tala om varumärkesstrulet. Det har krävt en jäkla massa tänkande och nu måste allt implementeras vilket kommer kräva en hel del tid – något som jag inte har *gaah*. Dock – de försöker att göra så gott de ändå kan att lugna ner mig och förklara, för andra säkert enkla saker, men fan – jag känner mig just nu oerhört lost och…väldigt ensam egenföretagare.

SJ. Var ska jag börja? Hur många fel kan man lyckas få till i ett företag. Jag lägger ju en stor del av mitt företags inkomst i deras ficka men man kan knappast säga att upplevelsen motsvarar kostnaden – eller att leveranssäkerheten är speciellt stor.

Och jag, som älskar tekniska saker, inser mer och mer att de inte besvarar den kärleken. (Eller så är jag en smula som Kjell Häglund). Vår dyra speldator fungerar inte som den ska – och det går inte ens att ominstallera systemet. Att ens försöka få personerna på OnOff att förstå felet var dead end. Nästa gång tänker jag bygga en speldator själv (eller alltså tillsammans med sonen som blev djupt fascinerad av datorns inre när vi öppnade den och tog ur damm motsvarande en och en halvdiameters kula).

Och Bahnhof har en oerhört märklig inloggningsprocedur på nätet – extremt märklig nu när inte ens lösenordet fungerar om man vill lägga till datorer till väggen. Och där det fungerar en av fem gånger.

Nu senast köpte jag en Airport Extreme för att skapa mer redundans i wifi-nätet. Den höll en halvtimme – sedan började den gula lampan blinka, MBPn hittade den inte längre och att försöka återställa den till fabriksinställningar gick inte. Så när jag nästa gång var i Borlänge åkte jag ner till affären: D-Store som öppnat i Kupolen. Jag vet inte men alla äpplen är inte alltid i korgen. Jag fick lämna in den eftersom ”den var för dyr för att bytas ut”. Jag försökte förklara att den var DOA men som sagt: det var inte direkt led-lampor tända därinne. Sen kom det som gör att jag inte lär köpa min nästa MBA där:

”Den åker ner till Stockholm på söndag”

”På söndag?! Det är ju onsdag idag!”

”Ja, vår chef kommer då och tar med den ner först på söndag. Sen kommer den till verkstad.” sa kvinnan bakom disken som innan dess sett förvirrad ut när man frågade om basala saker runt Appleprylar.

”Men för i helv…” så insåg jag att det var liksom inte något att bråka om. Kanoten rörde sig liksom vind för våg, indianerna hade för länge sedan hoppat i och simmat i land… Och eftersom jag har en fungerande router så valde jag att inte försöka förklara att det hela var riktigt jävla uselt. Man får välja sina strider. Att fajtas mot plain stupidness är för mycket Don Quijote även för mig.

Jag fattar inte företagare som väljer att starta en butik i ett köpcentrum där det är rejält saftiga hyror och samtidigt inte satsa på att anställa personer som kan grejerna som de ska sälja. Det är lite som om en klädbutik modell mer exklusiv skulle anställa en färgblind. Eller en bilaffär anställa en person utan körkort.

Och att man sätter regler som visst kan vara ok om det går fort att åtgärda men istället förklarar att det kommer ta en jävla tid på grund av att man packar ihop allt som lämnas in i skuffen på chefens personbil. Och att man inte ens bryr sig om att fråga om man kan låna ut en liknande pryl eller nåt sånt.

Dags för oss alla att på bred front implementera #gladkund och #surkund som @jocke körde igång.

Jag fattar inte företagare som väljer att tänka så oerhört mycket inifrån och ut. Jag säger inte att jag är perfekt – men är något inte tillfyllest så går jag den där extramilen för att se till att fakturan känns som väl investerade pengar. Fast det är kanske därför jag inte blir speciellt rik. Eller snygg. Eller glad just nu…

Bloggar etiketter: , , , , , ,

När allt verkade kört

And we’re back.

Det började med att familjen började fundera varför de inte kom in på sina mailkonton. Jag förstod ingenting men kollade direkt på Oderlands driftsstatus. Dock så Bishamon ut att rulla som vanligt. Jag gick in på bloggen – och där var det senaste inlägget från i januari… Ett helt jävla år borta. Och med ett tema som var riktigt gammalt.

Jag gick in på DigitalPR och samma sak där – dock var det senaste inlägget där… sen ett hopp till i maj i år. Jag kollade genom mina mailkonton på Gapps – och sedan flera timmar hade de inte kunnat verifieras.

Jag blev rätt kall. Att förlora ett helt års poster för Deepedition är jävligt surt, att bli av med ett halvårs poster från företagsbloggen är en disaster.

Men det allra värsta var nog sonens besvikelse när han fick se sin blogg som tappat inlägg ända till slutet av 2009 och ett tema som verkligen inte var snyggt. Han var verkligen ledsen.

Som tur var så har jag ju haft mina bloggar på Oderland sen 2003 och jag tjoade till Jack på @oderlandab efter att satt ett antal supportärenden. Jack svarade och då började det hända saker.

Det visade sig att C-Panel hade en bugg så en dns-synk pekade bort mina domäner till en gammal server jag låg på tidigare:

Har pekat om en del domäner, vi upptäckte en bugg i cpanel dock lyckades 2 servrar synca ut en del dns zoner till klustret på konton som blivit flyttade tidigare mellan våra servrar.

Well. Nu verkar allt fungera. Jag hade tänkt träna och jobba med annat men well – that’s life. Tack Jack för snabba svar.

Bloggar etiketter: ,

Lucka 16: Glömde

Det har hänt så mycket med Facebook ikväll, och med delicious att jag totalt glömt bort kalendern. Sorry. Och så är jag jäkligt förkyld. Dock spenderat dagen med att släcka jobb-bränder istället för att göra det jag faktiskt planerat. Lite frustrerande. Och snart är det jul. Och snart åker jag till Las Vegas. Börjar bli stressigt.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Testar att posta från WordPress för iPad

Sorry men jag måste testa. Eftersom jag haft äran att få tillgång till en utvecklarversion av internationella operativsystemet för iPad (dvs. det har svenska tecken) så måste jag nu testa om jag kan få igång WordPressappen.

Denna uppdaterades för några dagar sedan och sedan dess har ingenting fungerat som det ska under iOS 4. Från början fick jag alla felmeddelanden du kan tänka dig, bland annat det här:


och efter ominstallation så hittar appen inte några tidigare postningar.

Tyvärr sker det här alltsomoftast med appar som är centrala för ens kommunikation – utvecklarna verkar lägga ner lite för lite tid när det gäller buggtestning. Samma sak är det med såväl Twitter for iPad, med Reeder och med flera andra.

Vad jag tycker om min iPad? Jag älskar den. I och med att jag nu också har fått in svenska tecken i skärmtangentbordet håller den i många fall på att peta ut laptopen som arbetshäst i vissa delar. Men fortfarande är det en hel del buggar som finns kvar: några på grund av operativsystemet, andra på grund av dåligt exekverade applikationer.

Bloggar etiketter: , ,

Ranting över Spotify Premium

I helgen köpte jag Spotify Premium. Jag har inte gjort det eftersom jag dels vill se hur man hanterar reklamen och för att jag faktiskt inte spenderar så mycket tid att lyssna på musik eftersom jag har en ganska rejäl tinnitus. Men när vi skulle nu ha fest hemma så tänkte jag att nu var det ändå dags.
Det fungerar ju jättebra. På datorn. Eller säkert mitt inne i stan med bra täckning för att köra mobilappen. Men jag lyssnar på oftast vid två tillfällen: när jag åker tåg mellan Stockholm och Borlänge och när jag tränar på Svea. Problemet är att efter Uppsala och fram till Avesta låter Spotify som en sämre radio eftersom täckningen suger med jämna mellanrum. Hur kul är det att betala 99 spänn i månaden då? Det är visserligen inte Spotifys fel men det visar på problemet att vi helt enkelt inte har en tillräckligt utbyggd mobiltelefoni för dylika tjänster. Samma gäller när jag tränar, Svea träningscenter är en bunker. Det finns inte tillstymmelse till täckning därnere. Vilket iofs är bra för mig eftersom jag inte kan twittra, facebooka eller nås via sms eller telefon. Dock skiter sig ju hela idén med strömmande media till mobilen en sån gång.
Spotify har ju tänkt på det genom att skapa offline-mode vilket innebär att man kan ladda ner spellistor. Problemet är då följande: jag har sällan ro att göra spellistor: jag var redan på kassetternas och lpns tid kass på blandband. Förutom det brukar jag välja musik utifrån den sinnestämning jag är i, liksom att jag gärna tränar till olika musik – och att jag är så lätt att tråka ut att jag sällan följer samma träningsprogram. Alltså blir spellistor meningslösa… Och eftersom man inte kan se sina Facebookvänner i mobilappen så kan man inte sno andras på samma sätt.
Att mobilappen är extremt buggig är en annan sak och att den verkligen äter batteri gör det inte bättre.
Det här gör att jag nog kan säga att det inte blir fler månader med Premium. Synd, och det visar att vi som digitala strateger, utvecklare och andra helt enkelt måste inse att vi hela tiden har andra flaskhalsar att kämpa med när det kommer till att edgeutveckla.
Jag gillar Spotify och ja, det är framtiden men för vissa av oss ligger framtiden lite längre fram :)

Bloggar etiketter: , ,

#SSWC-orkestern

@karinadelskold har försökt dra ihop en dansbandsorkester för kommande nördhappening SSWC. Det har gått så där. Det är mycket instrument och skit som ska med. Själv hade jag visserligen tänkt släpa basen om det fanns en stärkare men…

Jag lurade på om vi inte ändå skulle vara nördiga nog att faktiskt spela dansband på våra smartphones. Det finns en mängd musikappar och det vore ju faktiskt riktigt kul att testa att spela ihop.

Tipsa om appar i kommentarsfältet nedan och om ni ska på SSWC – varför inte hänga med? Vi kommer försöka att repa under helgen nån gång. Hur det blir är vad vi gör det till liksom.

Klicka för lite inspiration.

Bloggar etiketter: , , ,

Stora bokbytardagen och en mac

Igår var Stora Bokbytardagen* över hela landet. Själv var jag i Stockholm och bevistade både picnicen i Humlegården och afterworken framför stadsbiblioteket. Förutom att det var fint väder och jag lyckades byta till mig ”Grattis Gud” av Alexander Skantze (som jag redan läst under tidigt 90-tal men som jag helt enkelt ville äga) mot Will Self så mötte jag äntligen Lotten.

När jag skulle välja vilka böcker jag skulle byta bort insåg jag att böcker ändå är viktiga: jag har ju förfäktat att det digitala kommer att ta livet av boken i överskådlig framtid. Men jag gick runt bland bokhyllorna och valde utifrån det minne jag hade att som barn börja botanisera bland mina föräldrars böcker och att jag inte ville göra mig av med böcker som mina barn kanske skulle få för sig att läsa. Så det blev Will Self (som jag inte läst mer än första sidorna innan jag blev äcklad) och Bukowskis ”Pulp” som faktiskt är en ganska ovanlig utgåva.

Efter att ha lämnat picnicen styrde jag stegen mot Kungsgatan. Dags att göra något sånt där som bara jag kan göra. Min gamla vita Macbook har börjat att jäklas rejält med mig – och jag har en fet deadline nästa vecka. Så jag gick helt enkelt in på slutet av lunchen och köpte mig en Macbook Pro 13″. Det tog en kvart.

*Initiativtagare till det är Jocke och Ida, den förstnämnde CD på JMW och min partner in creative crimes and passion – lyckan att hitta någon att jobba med som är lika avslappnad som jag är gentemot teorier och hur saker ”ska” göras är en lycka. Ida är hans fästmö och båda räknar jag som mina vänner. Och så Hector förstås. Själv har jag varit med och skissat upp webbnärvaron och initierat en del idéer men det är sannerligen de två som ska ha den stora credden.

Deeped testar Natal

Vad gör jag här?

Spelar Xbox 360Natal.

Jag jobbar som en del vet på JMW. Som har Microsoft som kund. Igår hade jag turen att få komma till Prinsessan Lilians svit på Grand Hotel och testa Xbox 360 Natal som landade i Sverige för en dag. Det har snackats länge om Natal och nu börjar det äntligen bli verklighet.

Så hur var det?

Det är på riktigt. Som Wii-spelare kunde jag fascineras av rörelserna för Wii men det här är något helt annat. Wii handlar fortfarande om att man håller något i handen, kontrollen är liksom centrum. Natal har ingen kontroll. Den vänder på det hela – den tar in dina rörelser istället för att du sänder dem.

Det häftiga var inte själva spelet – ett rätt enkelt demospel – utan att se hur ens avatar faktiskt rörde sig momentan med hur man själv rörde sig. Det var realtid. Det var liksom William Gibson, Matrix, Minority Report… name what cyberpunkflic you want – Natal gör det verkligt. Jag kan bara tänka mig hur oerhört häftigt det kan bli att lira ett FPS, att hitta nya sätt att med kroppen hantera MMORPGs.

Några av oss pratade också om hur Natal faktiskt gör Xbox360 till något annat än en konsoll med DVD-funktion: att kunna styra ditt filmtittande med kropp och röst innebär ett nytt tänkande. Det är faktiskt häftigt. Natal känns som ett av många exempel där innovation faktiskt inte handlar om att förbättra något befintligt utan att ta ett lateralt tankehopp (något som Rory Sutherland pratar om).

Min son funderade på om han kunde ta tåget ner bara för att få chansen att testa. Han har aldrig åkt tåg ensam förut. Och det hade varit oerhört kul att se honom, som den duktiga gamer han är. Och det här är från hjärtat – jag vet vad det blir för julklapp i år. Sorry Wii men det blir nog pension eller förflyttning till något av barnrummen.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , ,