Nadia Plesner spelar ett smart PR-spel

Man kan inte låta bli att fundera över Nadia Plesner och om hon i slutänden inte kommer vara vinnaren i det märkliga spel som kallas PR.

En recap. Nadia Plesner skapade t-shirts med en bild av ett svältande barn från Darfur som bar en Louis Vuitton-väska. De sålde bra. Pengarna gick till Darfurbistånd och ingen brydde sig nämnvärt förrän LVs immaterialrättsjurister plötsligt lyfte sina huvuden från snigelskalen och skickade ett cease or desist-brev. Plesner höll ut ett tag men till slut förlikade hon med LV för att inte behöva betala feta arvoden till sina advokater. Varav en råkade surra till det och prata om att ”om något är konst så skulle det här aldrig hänt”. Så hon valde att göra en modern version av Guernica: Darfunica (sic!). Med en LV-väska på. Och så var det igång igen. Plesner skriver:

I can’t believe that our world has come to a place where protection of design and copyrights apparently is more important than protection of human rights.

Det är en ganska rörig historia där jag kan tycka att det är lite naivt att tro att Louis Vuitton skulle låta bli att reagera om en människa de redan stämt och förlikat med i ett tidigare case gör samma sak igen. Att det hela i övrigt är extremt fånigt och småsint av Louis Vuitton från första början är en helt annan sak. Faktum kvarstår: Plesner skapar sig ett rejält personligt brand genom att fajta det gigantiska lyxkonglomeratet – och det blir i sin tur en del i själva storyn: dikotomin i bilden av ett svältande barn med en Louis Vuitton-väska blir starkare genom att Plesner blir stämd av väskan. Symboliken laddas ännu mer. Det är en i det närmaste perfekt uträkning för att både addera värde till sitt eget varumärke, till sitt eget koncept och för sin mediala närvaro. Den drivs vidare av bloggare och på Twitter via #lvgate och på Facebook (även om det är oväntat få som gillar hennes sida).

Jag har dock lite svårt för den lätt enögda och naiva inställning som många har inför Plesner. Om hon inte förstått att det här skulle hända så måste hon vara riktigt lost. Jag tror hon är både smart, slipad och har ett gäng ganska smarta personer bakom sig som inser att värdet ligger i att trigga igång en sån här debatt.

Det blir lite underligt att anklaga Louis Vuitton, som exempelvis Engström gör. De har gjort vad som alltid gjorts när det gäller immaterialrätt: skyddat sin design utan att göra några konsekvensanalyser. En rigid juridisk syn på det hela gör att de nu blir en bricka i pr-spelet. Att kalla det corporate bullying är bara dumheter. Det man möjligen kan anklaga dem för är dumhet, det här är dålig brand management och ingen pr-kampanj: att inte inse att de skulle både skyddat sitt eget varumärke och undvikit att hjälpa till att göra det i deras ögon förhatliga konstverket känt genom att bara sitta på händerna. Att jaga runt om omoral och göra guilty by association-anklagelser mot bolagets PR-byrå är fånigt. Det är inget omoraliskt med det här: Louis Vuitton har inte förhindrat några hjälpsändningar, de har inte sagt att det som Plesner gör med sina pengar är fel. Det är däremot är korkat av dem att öppna upp för sån argumentering.

Sen kan man ta spåret om Louis Vuitton har rätt i att man måste skydda sina innovationer no matter what. Upphovsrättslagstiftningens problem är inte en konstnär som gör några t-shirts eller en tavla (pun almost intended) utan att man slår ner på avbildningar istället för att skydda sina idéer genom att förädla dem fortsättningsvis. Problemet ligger i att det gamla sättet att skydda sina innovationer – som Louis Vuitton är ett exempel på – helt enkelt inte längre är görligt. Det som sker är såna här saker: det man försöker att ta bort blir istället ännu mer spritt. När man försöker att stänga in blir det bara mer öppet.

Louis Vuitton borde helt enkelt gjort en deal med Nadia Plesner. Låt henne göra t-shirtsen, diskutera om man kan göra något tillsammans för att ändå vinna på bilden. Louis Vuitton behöver nog allt csr-värde de kan få – varför inte se till att göra det i samband med det här. Darfur är inte politiskt sprängstoff, medicinsk utrustning är inte att ställa sig på någon sida (mer än på de som behöver hjälp). Att de inte istället för att tjafsa om pengar de ändå aldrig kommer att få – köp tavlan. Gör den som en del av en konstsväng som visar hur väskorna blivit en del av samhällets kultur och mytbildning. De skulle byggt sitt varumärke starkare genom att acceptera att ens väskor är en symbol för lyx – vilket de själva vill – även i en populärkultur som rör sig mellan ytterligheter av bistånd och handväskor i tiotusenkronorsklassen. Vuitton hade sluppit den aggressiva (lilla) opinion som dykt upp, kunnat kapitalisera på godhet och därmed ökat sitt varumärkesvärde.

Det här är en lärdom som många företag måste ta: det går inte längre att slå ner på enskilda människor. Genom sociala medier är alla på olika sätt ihopkopplade och historien kommer att komma ut.

Frågan är ändå om det här gör något positivt för barnen i Darfur? Om inte så är det tyvärr så att Louis Vuitton inte är den enda som får sitta på de anklagades bänk.

Uppdatering: Louis Vuitton förstår inte vad som händer och väljer att jobba med censur enligt den här postningen. Det är dumt oerhört dumt. Problemet är dock att deras svenska PR-byrå blir anklagad för inkompetens – vilket visar att de som gnäller inte har någon som helst koll på hur förhållanden mellan PR-byrå och kund ser ut. En PR-byrå får uppdrag och gränser för vad kunden vill göra: om LV säger åt sin PR-byrå att hålla käften så gör man det. Hur svårt kan det vara att förstå för diverse tyckare?

Tyvärr är en del bloggkommentarer runt affären måttligt intelligenta. Louis Vuitton har inte hindrat att hjälpa Darfur. Det här hjälper inte saker och ting – det stjälper. Andra borde läsa på hur själva händelsen skett: att det är en process där den tidigare delen är förlikad men att Plesner valt att fortsätta att göra ungefär samma sak som det hon förlikat om. Dumt är det men knappast så att hon inte insett att det här kunde hända.

  • Mycket bra skrivet om det hela! Ser fram mot nästa lördag!

  • Mycket bra skrivet om det hela! Ser fram mot nästa lördag!

  • Anonym

    ”Det blir lite underligt att anklaga Louis Vuitton, som exempelvis Engström gör”

    Har svårt att se vad Engström anklagar dom för? Han konstaterar (precis som du) att dom har, tack vare sitt agerande, blivit en symbol för ett företag som uppträder illa…!?

  • Rudolf

    Bra kritik! Dock tror jag handlingar är viktigare än ord.

    Tex hade Louis Vitton valet att göra som du beskriver men gjorde inte det. Det är trots allt inte dumskallar vi pratar om och de har råd att omge sig med andra smartskallar. Att då välja vägen de gör är ju också ett statment, även om de inte utryckt ordet ”Vi är för barnsvält i Darfur”

  • Bra att se på saken ur flera olika perspektiv, men det förtar inte kritiken mot den lagstiftning, som gör det möjligt för Louis Vuitton att hos en domstol utverka sådana fantasisummor. Balansen mellan egenintresset och allmänintresset i Upphovsrättslagstiftningen är helt rubbad mest på grund av att företag med närstående rättigheter haft det alltför lätt att förvrida huvudet på politikerna i Bryssel och här hemma i Sverige.

  • Självklart gör det inte det. Men det är inte Louis Vuitton som gjort lagstiftningen.

  • Det jag reagerar mot är att prata om moral. De hade gjort ett statement om de hade jobbat med dem – men de gör inte ett motstatement när de skyddar sin intellektuella prop. Du kan inte få ihop den logiken.

  • Nej Conthi. Du borde läsa. Engström anklagar LV för corporate bullying. Det är bara dumt.

  • Anonym

    Ok släpper det. Tycker ni gör samma konstaterande, dvs att dom pga av klantigt agerande blir betraktade som ”bullies”…

    Bra skrivet btw.

  • Att aktivt försvåra hjälparbete för att man helt enkelt skiter i konsekvenserna när man stämmer en konstnär tycker jag talar sitt tydliga tecken, den moraliska kompassen är trasig. Louis Vuitton har tappat kontakten med verkligheten på samma sätt som Gadaffi, man förstår inte ens att det här agerandet kommer ge negativa effekter.

    Huruvida Plesner är smart och förstod i förväg att hon skulle bli stämd och fälld eller faktiskt bara gjorde en tröja och blev stämd tycker jag är oviktigt, det är inte bara dumma människor förunnat att ta en fight med the evil empire.

  • din åsikt är fri precis som min. jag tycker att det är oerhört märkligt att anklaga någon för att förhindra hjälparbete när man endast väljer att stämma enligt vad lagen säger. Att det sedan är dumt och otaktiskt. Det är onekligen ett problem att du väljer att blunda för att Plesners agerande kan vara mycket uträknat och därmed utnyttjas du i en smart pr-kampanj. I annat fall är den dummaste i hela historien Plesner som inte tagit reda på mer vad som kan tänkas hända om man bryter mot samma regel igen. För det är där smartnessen ligger: att hon väljer att göra samma sak på sin Dafurnica som hon blev stämd för när det gällde t-shirten. Du nämner bara t-shirten som är en tre år gammal sak och utagerad.

    Som jag skrev: folk läser inte vad jag skriver. Moral är ointressant när det gäller både hjälparbete och varumärkesarbete. Famous last words.

  • Jag förstår faktiskt inte varför du inte tycker att de aktivt försöker stoppa Plesners hjälparbete, oavsett om de har lagen på sin sida eller inte så är det ju precis vad de försökt. Att det exploderade i ansiktet på dem och gav henne massor av uppmärksamhet på bekostnad av dem kan ju knappast varit deras plan.

    Att också hävda att företag inte har ett ansvar känns också bakvänt, det är klart att det här är en liten glimt av vad som driver företaget Louis Vuitton. Alla företag skulle inte ha agerat så här, inget av de företag jag är aktiv i skulle få för sig att göra en sån sak – åtminstone inte med mig fortfarande aktiv. Självklart är moral intressant, LV fick göra ett typiskt moraltest och de valde psykopat-alternativet.

  • Ska försöka förklara då även om jag tycker jag gjort det i texten:
    1. LV har aldrig sagt ”Darfur ska man inte hjälpa”. De har bara sagt ”du får
    inte avbilda vår väska på t-shirts eller i din tavla oavsett vad motivet ska
    användas till.” Immaterialrätt är konsekvensneutralt. Lagen väljer inte om
    det är gott eller ont uppsåt – du får inte bryta mot lagens bokstav. Punkt.
    Om det handlar om moral eller inte – fine, säg då att lagstiftarna är
    omoraliska men om vi ska lägga in uppsåt och konsekvens i varje juridisk
    tvist och låta detta vara det som avgör något så är vi sannerligen ute på
    ett sluttande plan.
    2. LV har uppenbarligen valt bort att jobba med csr. Det är deras val. LV
    väljer att skydda sina immateriella tillgångar vilket de enligt lag har rätt
    att göra. Om lagen är moralisk eller omoralisk har mycket lite med LV att
    göra. De väljer att skydda sin form genom cease or desist, och sedan med
    stämningar. De har rätt att göra det – finns ingen moral i det bara juridik.
    De har rätt till att göra det. De har rätt till att faktiskt inte vara
    intresserade av Darfur. Utan att bli pådyvlade att vara omoraliska. Att de
    väljer fel är en helt annan sak. Det de gjort är däremot inte att aktivt
    inskränka någons rätt att göra gott – det de säger är bara att man inte får
    använda en avbildning av deras väska när man gör det.

    Enligt ditt sätt att se på det så är det ok att jag exempelvis använder
    Nakna Sanningen i något som jag anser vara rätt. Problemet för dig är att om
    du anser att du inte vill finnas i det sammanhanget så kan du a) inte säga
    att det är fel eftersom du menar att det är ok om uppsåtet är gott b) om du
    väljer att försöka få mig att ta bort ditt märke ur det hela så är du
    omoralisk.

    Den 12 mars 2011 12:00 skrev Disqus :

  • Tjejen har först gjort en t-shirt med väska som ser ut som en LV-väska. Sedan gör hon en tavla med en väska som ser ut som en LV-väska. Det är ju inte precis så att hon har gjort kopior av LV-väskor och sålt. Att LV beter sig så här är tyvärr bara ett i raden av exempel då storföretag fullkomligt skiter i vad som är moraliskt rätt eller inte. Bara dom kan tjäna några miljarder för att skydda ett varumärke som politikerna gjort dom rätt till att skydda så drämmer dom till med storsläggan så fort som får möjligt. Det är så att man kräks.

  • Du skriver: ”… LV har inte hindrat att hjälpa Dafur…”
    Men det är ju precis vad de har gjort genom att hota och komma överens med Plesner om att inte trycka och sälja fler t-shirts. Hade de inte gjort detta så hade hon ju fortsatt med att sälja t-shirts och skicka pengarna till Dafur. Punkt.

  • Well. Lycka till med livet. Du verkar inte vara kapabel att se saker som är gråskalor. Livet är säkert enkelt för dig men tyvärr gör du knappast någon nytta för att förändra immaterialrätten.

    [From my iPad – In transformation, in transmission. In touch.]

    12 mar 2011 kl. 18:43 skrev ”Disqus” :

  • Tyvärr visar det att du om möjligt är mer korkad än Louis Vuitton. De har sagt ”hjälpt gärna Darfur men använd inte vår formgivning”.

    [From my iPad – In transformation, in transmission. In touch.]

    12 mar 2011 kl. 19:18 skrev ”Disqus” :

  • Dumt svar, vad du än påstår och de än har sagt så har Plesner tydligen känt sig hotad och DÄRMED HINDRAD att sälja fler t-shirt och därmed skick pengar till Dafur. Varför vill du tolka just detta på något annat sätt? LV hade ju full frihet att göra på ett annat sätt! Så det så…

  • deeped;
    vad du än tycker och vad hen än menar med det diffusa begreppet korkad, så kan jag inte komma på att jag ÄR korkad på något sätt. Du kan förstås ändå tycka att jag verkar vara korkad. Jag tycker faktiskt att det är ganska komiskt att du verkar vara så väldigt ilsk!

  • Har du svårt att läsa? Jag har ju skrivit just det!
    Du vill verkligen inte fatta. t-shirtsen var för två år sen. Efter det valde hon att göra samma sak igen. Lägg av. Du gör dig bara riktigt korkad.

    Ha det gott till vi hörs igen!
    Niclas

    [From my iPad – In transformation, in transmission. In touch.]

    12 mar 2011 kl. 21:07 skrev ”Disqus” :

  • Jag ogillar folk som inte ens orkar läsa innantill och bara fortsätter att driva sin egen linje trots att det redan står i texten ovan. Det är nog fel på skolan i alla fall.

    [From my iPad – In transformation, in transmission. In touch.]

    12 mar 2011 kl. 21:15 skrev ”Disqus” :

  • Jo då jag är helt införstådd om att hindret för att Plesner skulle kunna sälja fler t-shirt till förmån för barn i Dafur började tillämpas för två år sedan och att det gäller tills vidare. Vad som sedan har hänt är ju en annan historia på i stort sett samma tema. Men visst kan det väl ses som ett hinder. att det är ett dumt hinder är vi nog överens om och enligt min åsikt så är det onödigt även om Viktor Hugo m.fl. nu levande tyckte och tycker annorlunda.

    Lev väl!
    mvh Uno

  • Ja det är ok att du använder Nakna Sanningen till vad som helst, den har CC-licens. Uppsåt och konsekvens har väl en ganska stor del i svensk (många andra länder med) lag, ex kan man inte bli dömd för mord om konsekvensen av dina handlingar inte varit att någon dött. Jag har mycket svårt att hålla med om att det skulle innebära någon form av sluttande plan, det har ju utan tvekan sett ut så ett tag och vi har ju inte halkat ner i ett krondike.

    Det är väl ingen som hävdar att Louis Vuitton motsätter sig allt hjälparbete, jag tycker ändå att de är skithögar när de motsätter sig det här. De har rätt att inte vara intresserade av Darfur, det har du mycket väl rätt i men måste de verkligen stoppa Plesners kampanj? Jag upplever att de inte måste göra det, de förlorar inget eller mycket lite på den – det är alltså ingen kostnad för dem eller mycket liten kostnad om de låter den fortsätta. Ändå stoppar de den.

    Skulle du och Strandh Digital PR ha gjort samma val som LV? Om inte, varför?

  • Jag har redan svarat på det i texten: ”Louis Vuitton borde helt enkelt gjort en deal med Nadia Plesner. Låt henne göra t-shirtsen, diskutera om man kan göra något tillsammans för att ändå vinna på bilden.”

    Och jo, Hansson här i kommentarerna hävdar faktiskt att LV hindrar hjälparbete. Peter Lindén härjar om det på sin sajt. Jag tycker det är fel – LV har inte hindrat någon att hjälpa – de vill inte att man gör det genom att använda en bild av deras väska. Stor skillnad.

  • Jag undrar om det inte är lite långsökt att tro att uppmärksamheten är resultatet av en perfekt uträkning från konstnärens sida. Risken är ju rätt stor att hon om ett par veckor är bortglömd av alla utom LV som vill ha sina miljoner.

  • Det är möjligt men hon fick en rejäl sväng med uppmärksamhet och garanterat nya förslag på jobb, utställningar mm. Det är vad PR handlar om: varumärkesbyggande handlar om att befinna sig i public eye – hon dyker säkert upp igen.

  • Pingback: PR 101 Don’t pick fights you can’t win – Louis Vuitton, Nadia Plesner and the Darfur kids « Temporary Kings()

  • Pingback: PR 101 Don’t pick fights you can’t win – Louis Vuitton, Nadia Plesner and the Darfur kids « brandsandplans()

  • intressant är att Plessner skyller på en dansk tidning för försäljning av t-shirtarna: http://www.cphpost.dk/culture/culture/122-culture/51329-artist-takes-out-new-suit-in-old-louis-vuitton-case.html

  • Pingback: Lagen ska vara blind, även för Plesner | Deepedition()

  • Jesper

    Du skriver ”Att kalla det corporate bullying är bara dumheter”, men jag håller inte riktigt med om det. När man ser deras agerande utifrån företagets eget perspektiv, med den kunskap om hur företag funkar marknadsföringsmässigt som du har, så ser man säkert att de inte är ute efter att mobba någon utan bara gör marknadsföringsmässiga fel. Men från åskådarplats går det inte att se om motivet till LV:s beteende är att de vill mobba en konstnär eller om de bara gör en marknadsföringsmässig tabbe, det ser ut som Corporate Bullying i sin renaste form oavsett.

    Den som blir runtputtad på skolgården av en stor stark störig kille kallar nog detta för bullying oavsett vad som orsakar killens beteende (dumhet, svaghet, hävdelsebehov, taskig barndom), vilket säkert åskådarna också gör.

    På samma sätt är det relevant att tala om LV:s beteende i det här fallet som corporate bullying, och på samma sätt som det runtputtade barnet på skolgården snart är beredd att göra vad som helst för att ge igen, och nog skulle finna en stor tillfredsställelse i det, så kan man förstå Nadia Pleisners agerande.

    Åskådarna jublar i båda fallen.

    …en omständligt formulerad kritik av en enda mening

  • Men det du missar är att LV faktiskt gått med på förlikning och Plesner lovat att inte använda väskan igen – och ändå gjort det. Därmed blir det hela en helt annan fråga.

  • Hon såg ju till att inte bli det.

  • Anonym

    @deeped: Du går ut med hög svansföring och slänger omdömen till höger och vänster om hur alla utom du är ”enögda”, ”naiva”, ”dumma”, ”måttligt intelligenta” och ”korkade”. Bråkar med folk i kommentarerna för att de inte instämmer i din världsbild. Det är ironiskt att ditt agerande har paralleller med Luis Vuitton – ni har båda rätt när det gäller juridiken, men verkar oförmögna att förstå att juridik inte är det som primärt avgör om människor tycker att man är schysst eller inte.

    Om någon är en översittare, eller om någon beter sig omoraliskt (eller oetiskt) är inte juridiska begrepp. Du argumenterar för att folk har fel baserat på juridik (att LV endast följer lagen), och missar på så sätt helt och hållet målet.

  • Jesper

    Det missar jag inte alls, och jag kan inte se att det blir en annan fråga. Förlikningen med Nadja ser från min åskådarplats ut som corporate bullying, brottet mot avtalet framstår som ett lyckat försök att ge igen lite på skolans störste mobbare. Rent juridiskt är det säkert inte OK av Nadja att någonsin måla något som kan likna en LV-logga, men den typen av avtal liknar mer bötning på skolgården en än överenskommelse mellan jämbördiga parter.