Lassbo bestulen på sitt varumärke

Bloggande är bäst om det är fritt, gästvänligt och inte så tight. Därför kändes det knappast som annat än roande att Atahari funderade över det faktum att hon som tagline använt samma text som jag.

Men jag fick däremot ett tips som oroade mig. Glife, som under ett par år byggt upp någon sorts glammig communityportal har uppenbarligen gett klartecken till Rebecca Simonsson, en av medlemmarna i disco-onehit-wonder Sunblock och utvikningsbrud i Moore-stallet, att starta en blogg med namnet En glamourprinsessas dagbok

Känns namnet igen?

Jepp. Glife och Rebecca Simonsson har helt enkelt snott namnet från Karolina Lassbo. Förutom att hennes blogspot-blogg under många år hette detta så gjorde även hennes personliga Metroblogg också det. Som PRV skriver:

En varumärkesregistrering hos oss på PRV ger dig möjlighet att hindra andra från att i näringsverksamhet använda kännetecken som är förväxlingsbara med ditt varumärke. Kännetecken som liknar varandra anses som regel förväxlingsbara om de avser varor eller tjänster av samma eller liknande slag.

Om du vill fördjupa dig så finns varumärkeslagen och förordningen att läsa.

Det är jävligt beigt av Glife.
De kan knappast hävda okunskap om att det redan funnits en blogg med det namnet – då tappar de fullkomligt ansiktet för att ha koll på populärkultur respektive att även om det enligt svensk praxis är registranten som har ansvaret för att skydda sitt varumärke så är det faktiskt upp till den som skapar nya varumärken att kolla så att man inte gör intrång på befintliga varumärken.
De inte heller försöka att argumentera att namnet skulle vara generiskt och därmed inte skyddsbart: för det är alldeles för unikt för att ses som generiskt och därmed icke-skyddat. Karolina Lassbo har registrerat varumärket ”Glamourprinsessan” (registrerat varumärke hos PRV=®) och rent lagligt räknas hennes ”En glamourprinsessas dagbok” som ett inarbetat varumärke (=trademark™) eftersom det dels klart kan räknas som allmänt känt, dels använts av henne under flera år. Trademark har i Sverige ingen klar legal ställning men då Karolinas registrering av varumärket ”Glamourprinsessan” kan anses styrande: att det hela i stort helt enkelt är en specifikation av en produkt från varumärket ”Glamourprinsessan”.

Glife har ingenting att komma med – de borde be om ursäkt, göra upp i godo eller inse att de kan få betala ett rätt saftigt skadestånd – eller om brottet anses som grovt kommer den som står som ansvarig utgivare få krypa in i kurran.

Vän av ordning menar kanske att ”jamen Lassbo har ju slutat att blogga” och att det då skulle vara ok. Well, det är fel – vilket Karolina påpekar i ett mail till mig:

Rebeccas blogg startades redan den 5/9 2007, innan jag hade slutat blogga! Jag slutade den 14/9 2007

Och hon påpekar vidare att det inte spelar någon roll:

svensk praxis på att ett inarbetat varumärke är skyddat upp emot 50 år efter att det slutat att användas. Ju starkare inarbetning desto starkare skydd

Det innebär att man bör be om att få använda ett varumärke, även om det varit inaktivt under några år. Karolina Lassbos bloggar är inte heller inaktiva, varken principiellt eller tekniskt – de finns fortfarande kvar på nätet och kan läsas, vilket därmed gör att de kan räknas som litterära verk vars skydd i sig är mycket långt (sjuttio år efter gärningsmannens sorry jag menar författarens död).

Minnesgoda läsare minns hur jag gav mig på Lena Holvfes minst sagt suspekta försök att skydda sin 23 år gamla bok ”Älska Lagom” och påpekade att hon knappast kan hävda att titeln är skyddsbar. Och jag vidhåller detta: det hela handlar om graden av unicitet i en titel där orden ”älska lagom” knappast kan anses som unika nog för att ha ett skydd medan ”En glamourprinsessas dagbok” äger en tillräcklig hög grad av unicitet för att faktiskt vara skyddad som inarbetat varumärke respektive som litterärt verk (titelskyddet är visserligen svåröverskådligt, omdiskuterat men ingår i ett antal olika grundlagar och andra lagar runt upphovsrätt och varumärken). Vidare minns några att Mindpark fick ett cease or desist-brev från Entropias skapare MindArk. Men det var aldrig någon ko på isen: MindArk hävdade förväxlingsbarheten men den är knappast hög.

Karolina har alltså försökt få Glife att förklara sig, vilket de skiter i. Hennes inställning är att hon gärna gör upp i godo – men jag förstår hennes känsla av ilska över att någon snor hennes inarbetade varumärke, snyltar på hennes bloggs renommé och tjänar pengar via ett varumärke som ägs av någon annan.

Förväxlingsrisken är såklart väldigt stor, både för läsare och potentiella annonsörer. Glife marknadsför bloggen på sin sajt under rubriken ”Bästa bloggarna”, och även ibland i sajtens vänsterkolumn, med textraden ”En glamourprinsessas dagbok”. De utnyttjar helt klart min bloggs goda renommé, och jag förstår att det är väldigt bekvämt för dem att marknadsföra en blogg som heter exakt likadant som en blogg som har varit en av Sveriges största de senaste två åren, men som nu inte längre uppdateras. Om Glife eller Rebecca pingar bloggen i så kallade pinglistor eller lägger in den på bloggtopplistor så skulle såklart många läsare tro att det var min blogg det handlade om, och jag vill varken förknippas eller förväxlas med en utvikningsmodell, eller att mitt varumärke utnyttjas.

En analys som enkelt stöds av vad PRV skriver:

Om ett varumärke är välkänt i Sverige är bedömningen av förväxlingsbarhet inte knuten till enbart denna likhet. Ett väl ansett varumärke har extra hög grad av kännedom (så kallad renommé) i kundkretsen och bland allmänheten.

Rent legalt är det klappat och klart. Karolina har rätt till sitt varumärke. Glife borde skämmas att ens försöka.

Det hela är precis i samma del som det faktum att ni aldrig längre kan se att ex.vis Toyota skriver om sina fyrhjulsdrivna bilar ”en jeep” eller att badkarstillverkare beskriver vad deras produkt gör som ”jacuzzi”: såväl Jeep som Jacuzzi har valt att skydda sina varumärken från renommésnyltning och faktiskt lyckats att ta tillbaka varumärkena från en generisk utveckling.

Samma sak gäller i det här fallet: en glamourprinsessas dagbok är inte vad som helst – det är Karolina Lassbos ”En Glamourprinsessas Dagbok”. Enkelt. För alla utom mupparna på Glife.se.

Det är inte första gången som Glife.se är i fokus. Deras köp av Fatale.se av Damon Rasti och deras försök att anse att de kickat Fatales skribenter var märklig: kanske märkligast var Damons minst sagt förvirrade försvar av det hela.

Den lärdom vi kan dra är också att bloggosfären är idag på väg mot att faktiskt bli en industri. En del av underhållningsindustrin, en självklar del av medielandskapet (sorry Guillou och andra fina journalister), vilket därmed innebär att vilda västern-inställningen inte längre är möjlig. Det innebär också att det blir dyrare och dyrare för den som faktiskt börjar att bygga ett eget varumärke via sitt bloggande. Tittar man på amerikanska bloggar så är det inte ovanligt att nya bloggar som medvetet (eller omedvetet – även om man då kan ifrågasätta folks intelligens) försöker att snylta på stora bloggars varumärken får riktiga cease or desist-brev från advokater.

Varför sånt hallaballå då? Well, dels är det ju mitt levebröd det här med varumärken. Dels så kan man se att varumärken idag är det som gäller. Produkter är idag mindre intressanta liksom specifika tjänster – eftersom marknaden bygger på igenkänning av ett varumärke (ord/figur) eller en speciell design. Det finns idag sällan några påtagliga skillnader i kvalitet, och prisvapnet är snart över även inom dagligvaruhandeln – vilket innebär att differentieringen mellan olika kommersiella delar (eller ideella med för den delen) endast bygger på varumärket. Ketchup smakar ungefär på samma sätt oavsett om det är Euroshopper††, ICA EMV eller Heinz. Men känslan är olika – upplevelsen runt Heinzflaskan är oftast starkare, när man frågar konsumenter, än upplevelsen av en flaska Euroshopper. Varumärkets värden ligger på ett annat plan än kvaliteten på produkten eller priset och därför blir skyddet av varumärket viktigare. Och ju mer vår värld blir digital desto viktigare blir också varumärken inom opinion och nöje. Internet är inte längre något komplement, en lekplats för nördar utan navet för det mesta av information och relation som marknadsföringen handlar om.

Ps. Några fåntrattar kommer garanterat att hävda att jag skriver det här för att jag är Karolina Lassbos knähund eller liknande. Well – lycka till. Så här är det: jag gillar henne och har träffat henne. Hon är skärpt, trevlig och jag fascineras av hennes sätt att bygga ett personligt varumärke (och välja att släppa det). Men jag har likförbannat har genom åren gått hårt åt henne; när jag tycker hon har gjort idiotiska val. Det kan man bland annat läsa bland postningarna på ”Lassbo-drevet” liksom i många postningar runt Metrobloggens start. Så varsågoda att försöka dissa – det blir onekligen lite svårt att bevisa…Ds.

Uppdatering: Eftersom vissa anser att branding är trams (det roliga är att personen hävdar att hon jobbar med reklam…jojo…) så kanske den här artikeln kan vara lärorik. Framförallt den delen som handlar om Nike.

In one notable Nike commercial Spike Lee famously said, ”It must be the shoes!” But he knew it wasn’t about the shoes at all. It was about the idea that Nike was selling — an idea that people were buying, again and again. The secret to Nike’s advertising success has always been to make its commercials about us, not about it.

Uppdatering: Hittar en gammal postning om Lassbo hos Brygubben. Intressant onekligen.

Uppdatering: Dagens Media har vaknat. Godmorgon. Och Resumé har fått tag på Glifes redaktör Daniel Kjellson vars förklaringar är så urusla att man inte kan göra annat än att skratta högt åt eländet. Det är bara att inse: Övermuppen talar.

När Karolina Lassbo valde att lägga ner sin blogg var vi många i bloggosfären som tyckte det var synd. Karolina var väldigt duktig och även såväl en förebild som en pionjär vad gäller att marknadsföra och kapitalisera på en privat blogg. Valet att döpa Rebecca Simonssons blogg till samma namn är snarare att se som en hyllning än någon form av fientligt handling

Jamen, vilken fin hyllning. Antar att Daniel Kjellson tänker starta ”Coca Cola-bloggen” som en hyllning också? Och hävda, när CC Companys jurister kommer sättande att det just är en hyllning. För övrigt är hans argument datummässigt falskt: Rebeccas första postning skedde innan Lassbos sista.

Utan att vara någon ämnesexpert själv tror jag tyvärr att varumärkesteorier och regler kring till exempel mer generiska namn samt föranvändarrätt kan komma att överraska även någon så påläst som Karolina Lassbo.

Men snälla Daniel: läs på istället. Meningen ”En glamourprinsessas dagbok” kan aldrig ses som generisk och du har inte ett skit att komma med eftersom Karolina faktiskt äger varumärket Glamourprinsessan. Så för att driva den tes som Kjellsson försöker driva måste denne inge besvär mot Lassbos varumärke Glamourprinsessan – och kunna argumentera för att uttrycket antingen är generiskt eller att han har använt det längre än henne. För att dra vidare Coca Cola-metaforiken: Daniel kan ju försöka att få termen Coca Cola till att vara generisk…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , —–

  1. Iofs känns det som om det kunde vara Karolina själv men vem är jag att fråga sånt ;) []
  2. †† Ok. Euroshopper är egentligen ett ICA EMV men inom hard discount-segmentet []