Roande läsning från författande troll

I mina referrers hittar jag en länkning till en diskussion på DVD-Forum som visar sig handla om Lena Holfves mycket märkliga försök att få en illustratör att ta bort blogginlägg (finns här och här) som innehåller berättelsen om hur h*n gör ett DVD-omslag för en kortfilm med namnet “Älska lagom”.

Varför? Jo, för att Lena Holfve för 23 år sen kom ut med en bok som heter just “Älska Lagom“. Och onekligen blir det hela nästintill absurt: du kan inte skydda två ord på det sättet. Hultin har skrivit några exempel: det finns en jävla massa fler exempel inom immaterialrätten – det är knappast så enkelt att säga att en titel med orden “Älska lagom” har en fullständig verkshöjd. Att hon sedan väljer att polisanmäla (TT:s version) forumets ägare för vad en av medlemmarna haft på sin (icke-forumkontrollerade) blogg gör det hela riktigt roande (och även i DM:s kommentarsfält har Lena Holfve uppenbart trummat ihop sina kompisar). Och roligast är det käringaktiga:

Varför tror du att de som skriver i forumet är så upprörda på dig?

– De hatar upphovsrätt. De är förmodligen fildelare allihop.

En roande liten sak hittar jag hos Ankan:

Anklagande människor är alltid människor som projicerar och då ingår det att döma andra fort.
Källa: Botten upp av Lena Holfve

Undrar om hon läst sin egen bok?

Till slut lyckas Holfve logga in som användare på DVD-forum, förutom att hon försöker påskina att allt bara är ett påhitt från illustratören, så väljer hon att hota lite. Och gissa vem hon hotar medlemmarna med? Mats Johansson (som uppenbarligen fått en rejäl bibba mail från Lena Holfve)!

Holfve har sedan fortsatt att dra lans för sin bok. Hennes kommentarer i DVD-Forum är onekligen läsvärda (se tidigare länk) och hos Jonas Aronsson har hon gått igång rejält: Lena Holfve – kontroversen – bland annat genom att frankt påpeka att “Älska lagom” har verkshöjd. Och det har den: innehållsmässigt. Men titelkontroverser är knappast nytt – och inte speciellt enkelt.

I slutänden så känns det hela mest sorgligt. En person som anser sig vara juridiskt kunnig går på ett antal minor. Och försöker twista lagar till att stämma överens med sin egen grusade framgång. Och samtidigt försöker nedvärdera andras kunskap för att påskina sin egen briljans i precis allt – från säkerhetsoptimering i internetsammanhang till att skriva. Problemet är också att hon låter sina hang arounds (kolla kommentarfältet på DM) spinna loss och det hela blir bara förvirrat.

Problemet är att hon går på en person som kan tänkas fått i uppdrag att göra ett omslag för en film. Med ett namn som han/hon fått av filmens skapare/beställaren av omslaget. Och Holfve väljer i detta att ge sig på denna person och förklara att han inte har rätt att göra ett omslag med det namnet. Trots att han/hon inte är titelns upphovsman oavsett dess illegitimitet. Så det Lena Holfve gör är att förklara för en person, som utför en tjänst åt någon annan med den information som denne getts av beställaren, att denne gör ett upphovsrättsintrång. Som denne då inte gör – eftersom det är upphovsmannen som möjligen gör detta intrång.

Slutsats: Lena Holfve är ute och cyklar.

Men det har onekligen varit roande läsning.

Uppdatering: Mattias, som knappast kan ses som en ung spoling utan koll, skriver om historien utifrån att vara en av de av Lena Holfve anklagade moderatorerna för DVD-Forum. Det ger onekligen ytterligare insikter om att Lena Holfve är en rätt snedseglad rättshaverist. För det är onekligen både skrämmande och sorgligt att hon uppenbart antingen hetsar sina anställda att skriva saker som hon menar eller hänför sig till att skriva under olika alias för att det hela ska verka som en större “opinion” (hon kanske har lärt sig av mitt gamla troll BRB/Rut/choose-whatever). Som jag och Fredo påpekar i kommentarerna: det är knappast så att titlar och namn är så skyddade som fru Holfve (eller så är det fröken eftersom jag skulle vilja se den man som står ut med ett sånt huskors) vill påskina.
STIM förklarar det så här:

En titel har normalt ett eget skydd utan att den behöver vara särpräglad. En viss egenart krävs dock. Titelskyddet i Upphovsrättslagen är till för att undvika förväxlingar av titlar på redan existerande verk eller deras upphovsmän (50 § Upphovsrättslagen.) Det är viktigt både för upphovsmannen och konsumenten att dessa bestämmelser beaktas. En titel kan i sig ha ett värde för upphovsmannen, och för konsumenten kan utnyttjande av en förväxlingsbar titel medverka till att han köper “fel” skiva, bok, etc.
Titelskyddet gäller utan tidsbegränsning och upphör alltså inte i och med att det skyddade verket blir fritt.

En viss egenart. Att hävda att ordföljden (det är inte ens en egen mening) “Älska lagom” har en egenart är att driva det för långt.

Ungefär samma svepande formulering används i NE (och jag bryter garanterat mot NE:s användarregler när jag citerar):

titelskydd, skydd enligt upphovsrättslagen (1960:729) mot användning av förväxlingsbar titel av litterära och konstnärliga verk. Även ett utfärdat utgivningsbevis för en periodisk skrift ger skydd mot användning av förväxlingsbar titel för en annan sådan skrift.

En mer ingående förklaring görs hos Sveriges Läromedelsförfattares Riksförbund (för hos Författarförbundet är det kört att få någon info om man inte är medlem):

6.1. Titelskydd 50 § URL
Betydelsen av en titel kan vara stor, både på ett praktiskt plan och på ett ekonomiskt. Titlar kan erhålla skydd enligt upphovsrättslagen på två sätt. Är titeln originell är det möjligt att den uppnår kraven för verkshöjd och skyddas då som verk. Eftersom titlar vanligtvis är av kortare karaktär är det ofta svårt att hävda skydd som verk. Viktigare är istället det titelskydd som återfinns i 50 § URL som inte uppställer krav på originalitet och som erbjuder ett skydd som varar för evigt.
Enligt 50 § URL får inte litterära eller konstnärliga verk göras tillgängliga för allmänheten under sådan titel, pseudonym eller signatur att verket eller upphovsmannen kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman. Kravet på förväxlingsrisk innebär att intrång inte behöver vara för handen enbart på grund av förekomsten av två identiska titlar. Tillhör läromedlen två olika ämneskategorier är kanske förväxlingsrisken inte särskilt stor trots att titlarna är samstämmiga. Är ämnesgrenen densamma eller liknande är risken större. Generellt kan sägas att förväxlingsrisken är mindre när det är fråga om deskriptiva titlar, dvs., titlar av beskrivande karaktär, än när det handlar om mer originella titlar.

Lena Holfve har möjligen möjlighet att hävda att en boks titel och en films titel har möjlighet till sammanblandning. Men då inträder helt enkelt hennes idioti i att ge sig på illustratören (hon har mig veterligen ännu inte ens frågat om vem som faktiskt gjort filmen dvs. är upphovsman).

Problemet är att det hela inte är solklart. Alls. Vilket visar sig i diverse immaterialrättsliga arbeten runt titelskydd. Exempelvis presenteras ett examensarbete så här (och detta examensarbete handlar fr a om periodiska tidskrifter):

Titelskydd är ett enhetligt begrepp för skyddet av litterära och konstnärliga verk, som återfinns i en mängd skilda lagregleringar – tryckfrihetsförordningen, upphovsrättslagen, mönsterskyddslagen, varumärkeslagen och marknadsrätten – som alla dras in. Det gör skyddet svåröverskådligt. Området framstår som delvis åsidosatt i svensk rätt och reglering av funktioner, definitioner och skyddsförutsättningar är både diffusa och i behov av renovering. Varumärkesutredningen (SOU 2001:26) har dock något uppmärksammat frågan och föreslaget en ändring i den s.k. hinderskatalogen. Med de grundläggande problemen är därmed långtifrån lösta. De behöver diskuteras vidare och det finns ännu ingen samlad beskrivning på temat titelskydd.

I en lång och invecklad akademisk skrift försöker Per J Norell jämställa titelskyddet med diskursen om “kännetecken”. Fan vet om han lyckas.

Svensk bokhandel har ett titelskydd som kostar 375 kr och presenteras enligt följande:

Under Titelskydd berättar förlagen vilka titlar de planerar att ge ut inom det närmsta året.Titelskydd innebär inget juridiskt skydd i sig, men fungerar som en revirmarkering gentemot andra förlag så att inte flera böcker med samma eller liknande titel kommer ut samtidigt.

Om nu titelskyddet vore så solklart som Holfve hävdar så får man fråga sig om Svensk Bokhandel lurar sina medlemmar? Annat som kan vara av intresse för både Lena och andra att läsa är exempelvis detta: Story In Short där en person går head to head med IDG om deras “…for dummies”.

Själv jobbar jag ofta gentemot PRV när det gäller naming och det som verkar gått flera av Holfves posse förbi är att en titel inte är ett skyddat varumärke – alltså kan man inte försöka gå den vägen. Det är vidare helt meningslöst att, som någon av hennes aliases eller vapendragare hävdar på i kommentarerna på DM, att det handlar om patenträtt eftersom en titel aldrig kan patenteras. Dock kan, precis som försökts att framhävas men som Lena Holfve vägrat att inse, titlar diskuteras utifrån dessa saker och då handlar det inte nödvändigtvis om verkshöjd utan om möjligheten till sammanblandning (se STIMs definition och lagtolkning). I det fallet kan en boktitel och en filmtitel möjligen sägas ligga nära varandra och en viss fara för sammanblandning kan tänkas finnas. Men knappast i det här fallet då boken är utgiven för 23 år sen, och filmen uppenbart är en kortfilm inom svensk independent-film. Och vanligast är att man i förlagsbranschen (senaste exemplet är när Sandras bok ska komma ut på danska) håller koll på andra böcker och gör en avvägning. Och jag undrar om Holfve funderat över sångtitlar – anser hon att dessa har en lägre verkshöjd och därmed inte ska vara skyddade?

Uppdatering: Jag har väntat på att Holfve ska ge sig på mig men efter att ha läst de olika IP-numren och DNS-informationen hos Mattias har jag insett att det finns två galna äldre kvinnor som surfar via koping.net: min mor och Lena Holfve. Eftersom jag valt att totalblockera domänen för att slippa min morsas galenskaper så kommer inte Holfve heller åt den här bloggen. Lång näsa.

Uppdatering: Bra om lagar finns på Piratpartiets forum. Hos Flashback har signaturen Anteus gjort en fiktiv skrivning om det surrealistiska i Holfves irritation.

Andra om: , , , , , , ,