En, i PR-perspektiv roande i journalistisk etik oroande, krönika finns hos Dagens Media, där Fredrik R Krohnman och Jonathan Leman först gör en, i mitt tycke ytlig och dåligt researchad, genomgång av [[citizen journalism]] för att sedan försöka diskreditera Magnus Ljungkvist som rätt person att få pris för bästa bloggavslöjande. Deras slutsats handlar om att […]
Läs mer "Surt sa Leman och Krohnman (och Sakine)"Men hallå… Först skriver de om en mor som haft sex med sin son och sen kommer det här: Här är anledningarna till att vi har sex och sen tar Janouch det hela på allvar och förklarar att det är onödig forskning att ta fram anledningar till att vi har sex för att sedan förklara […]
Läs mer "Short cuts across"På nåt sätt känns svensk politisk reklam ännu blekare när man ser de här: via Fallon Planning: Politics 2.0: More Obama Girl och via Fallon Planning: Politics 2.0: Hot for Hill och via Fallon Planning: Politics 2.0: "I Got a Crush On Obama" Uppdatering: Och nu har Aftonbladet hittat det hela…
Läs mer "Yowsa, politics b-boystyle"Ibland är han så briljant den där Josh: seeyouinhell: ”Men det är en viss skillnad på att tjata på folk i telefon och att suga kuk (i dagens samhälle).” Alldeles riktigt. Det finns de som uppskattar en avsugning. Det hela har sin upprinnelse i Syrrans postning: Riv sexkontraktet och är en fortsättning på Joshens lilla […]
Läs mer "Listen to the drumroll"En artikel i DN Kultur diskuterar den nya meritokratin inom kändisskapet. Förr fanns en tydligare koppling mellan talang/prestation och framgång/kändisskap. Denna meritokratiska kultur har ersatts av en omvänd värdelogik: ”kändisarna har så här mycket, alltså är de bra” Och sen förklarar Gillberg egentligen grundidén bakom celeb-branding: har kändisen blivit ett nav kring vilket smink, kläder, […]
Läs mer "Lite tisdagskex"