Det är så sällan numera. Som man känner att musik plötsligt slår an de där strängarna i hjärtat. Alla strängarna. Som ett slag i magen, en knipning i hjärtat. Alla 999 strängarna. Ikväll gjorde Kent det. En smygrelease på Youtube av den låt de inte fick spela på Skavlan eftersom ”den var för lång”. De […]
Läs mer "999 välkommen tillbaka hem, Kent"För tjugo år sen. Den skiva som på många sätt definierade shoegazing. Fortfarande den enda skiva jag har kvar i bilen som CD och spelar helst när det är sol, när man känner att man vill bara köra och köra. Bort. Söderut. Iväg. Ride. Twisterella of my mind.
Läs mer "Leave them all behind"Ikväll funderar jag på att inte twittra. Det är #mel2012 och själva hashtaggen är i princip omöjlig att följa i realtid och det känns meningslöst. Va fan liksom: vi har ju redan varit elaka mot alla bidragen en gång förut? Twitter kan omöjligtvis bli värre än Leksandstävlingen med Ranelid. No chance vare sig kvantitativt eller […]
Läs mer "Döda #mel2012 – allt har redan sagts"Det här med Melodifestival. Jag är lite sådär splittrad inför det. Jag har ju genom åren både livebloggat, skapat #melfest-hashtaggen som året efter togs upp av SVT själva, låtit bli att titta, tittat bakom skämskudde osv. Jag och dottern fick chansen att kolla på genrepet (tack @sebrob) i Leksand på lördagseftermiddagen. Så – vad gör […]
Läs mer "Ranelid – som att se påven dansa hip hop"Först. Maskinen. Har aldrig brytt mig särdeles om dem. Folk var lite smågalna över dem på Peace & Love. Höll på att skratta högt när de dök upp på scenen. Vadå Mellanmjölk-Wu-tang Clan-wannabes? Kom igen liksom. Det är lite roande. Dock kan jag tycka att svensk hip hop lider av ett trovärdighetsproblem många gånger – […]
Läs mer "P3Guld. Vita män får priser. Brudarna rockar skiten ur dem"